Han fick ett av de 100 breven
Niklas Olsson i Hemse är en av dem som i går fick brev från barn- och utbildningsförvaltningen. Han har jobbat sex år i förvaltningen.- Jag är inte direkt överraskad men det känns vemodigt. Jag trivs så bra och det är aldrig bra att ta bort vuxna från skolan, säger han.
berörd. Niklas Olsson, Hemse, är en av dem som kan bli berörd av uppsägning när förhandlingarna är klara. 100 barnskötare och assistenter ska sägas upp och första delen i processen är klar.
Foto: Krister Nordin
Niklas sitter framför grillen och funderar med brevet i handen. Bredvid står dottern, Tinnie, och väntar på mat. Han jobbar nu både på fritids, dagis och som resurs i skolan. Dessutom lägger han ner en stor del av fritiden på barnen i Hansa Hoburg. Han har 100 procents tjänst, men som han säger, han jobbar mycket mer med barn och ungdomar.
Många frågetecken
Tidigare jobbade han som elevassistent i Öja men i samband med besparingar och nedläggningar av skolor blev han övertalig där och fick tjänst i Havdhem skola.
- Jag vet faktiskt inte varför jag inte fick vara kvar i Öja. Förmodligen jobbade jag väl så bra att jag till slut inte behövdes längre. Man lyckades väl. Det är ju det som assistentjobbet går ut på, att eleven till slut ska klara sig själv, utan hjälp, säger Niklas. Eller var det så att pengarna var slut i Öja.
Han kan inte se någon fördel med att ta bort vuxna från barnomsorgen. Och han tycker att det verkar vara väl många.
Stort socialt behov
- Det är alltid barnen som drabbas och det är inte alltid pedagogiken som är det viktigaste. Det märker man särskilt på fritids. Det sociala behovet är mycket stort bland många barn. Det räcker ofta bara med att finnas till för barnen, att någon ser dem. Och kan verkligen 100 personer ha gått omkring ute på verksamheterna utan att ha något att göra? Utan att egentligen behövas? Jag har svårt att förstå det.
Vidareutbildning
Niklas försöker se någon fördel med att bli arbetslös men har svårt att se något positivt just nu.
- Kanske ska man utbilda sig till fritidspedagog eller lärare eller nåt, säger han. Eller ska man bli en "stökig" förälder och följa med sina egna barn till skolan varje dag. Jag kommer inte att sitta här hemma och inte göra någonting i alla fall. Kanske jag ska stå i kassan i någon Ica-butik, man vet aldrig.
Han är 34 år och tillsammans med sambon, Lina Hultberg, har han tre barn som går i förskola och 1-2:an i Hemse.
Försöker se positivt
- Lina studerar till sjuksköterska och blir snart klar, säger han. Kanske det är min tur då, om hon får jobb förstås. Det vet man ju inte heller. Vi har nyligen köpt huset och det kanske inte fungerar om båda studerar eller är arbetslösa.
Niklas är känd på hela södra Gotland som en glad fritidsledare och barnskötare. Han tycker om sitt jobb och han går in för det med liv och lust.
- Man får försöka se det positivt, säger han. Men det är inte lätt just idag i alla fall.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!