Det var fredag kväll och tidningen var klar sedan länge. De sista sidorna hade lämnats till tryckeriet och Ingvar Andersson hade som vanligt kört hem till Barlingbo efter avslutat arbetspass.
Goda råd var dyra
Plötsligt väcktes han av telefonen. Det var kollegan Jan Tidblom, grafiker på Gotlands Allehanda som råkat höra nyhetssändningen på radion. Statsministern var skjuten.
Nu var goda råd dyra.
Ingvar Andersson kastade på sig kläderna och körde tillbaka till tidningen. Han gick ut i tryckeriet och ropade "Stoppa pressarna!"
Snabbt förklarade han läget för tryckerichefen och ringde sedan in den personal som behövdes på redaktionen för att göra om tidningens förstasida.
Allt på förstasidan
- Det kom korta telegram från TT efter hand. Jag klippte och klistrade och höll tidningen in i det längsta, vi ville ju få med ifall mördaren skulle gripas, minns den i dag pensionerade Ingvar Andersson.
Någon tid att göra om sidor inne i tidningen fanns inte. Allt material som kom in från nyhetsbyrån hamnade på förstasidan.
Dödslek på isen
- Det hela var fruktansvärt overkligt. Det här var ju inte vilken politiker som helst, och han hade inte dött i någon bilolycka eller så, utan genom mord.
Men det var inte alla GA-prenumeranter som nästa morgon kunde läsa om mordet sin tidning.
Ett tusental exemplar av den första versionen hade hunnit tryckas och hämtas av tidningsbuden. Den tidningen toppades av nyheten om ungdomar som lekte långt ut på isen och hade rubriken "Dödsleken".
Led med kollegor
Men värre var det för konkurrenten Gotlands Tidningar. Redaktionen hade fullständigt missat den sena nyheten om mordet på statsministern.
- Det kändes naturligtvis otroligt bra dagen efter när man jämförde tidningarna, men samtidigt led jag med kollegorna på GT, medger Ingvar Andersson.
Han har personligen en klar uppfattning om mordet.
- Förklaringen att det skulle vara Christer Pettersson som mördade Palme finns inte i min värld. Jag tror att det var ett beställningsjobb med politik i bakgrunden, säger Ingvar Andersson.