Han följde gröna vågen till Hejde

- Det här är Gotlands största privata trädgård, säger Anders Andersson medan han visar vägen fram till torpet vid Kauparve.
Anders var en av initiativtagarna till Trädgårdsamatörerna på Gotland och hans intresse går inte att ta miste på. Flera reportrar innan mig har skrivit om hans trädgård, och gemensamt för dessa är förvåningen över hur man kan gå vilse i en torparträdgård.
Det var i samband med den gröna vågen som Anders Andersson flyttade till ön. Gotland var det finaste stället han kunde tänka sig att bo på, så flyttbilen med hela förarhytten fylld av växter gick i början av 1980-talet från Ekerö i Mälaren till torpet i Hejde.

Många rum
Gångar av bark, grus eller gräs leder besökaren från det ena stenpartiet till det andra, vidare till både solgrop och dammar. Bergstallar har friserats och placerats ut tillsammans med betydligt mer ovanliga växter och bildar grafiska former och rum. Det räcker med att tilta huvudet en aning, eller ta ett steg fram, så öppnar sig ett nytt rum och hjärnan fullkomligt exploderar av alla intryck.
Anders mål är att ha en trädgård för alla årstider och han blandar exotiskt med vintergröna.
- Den där du står på kommer från Nya Zeeland, säger Anders och pekar mot mina fötter.
- Oj hoppsan, säger jag, och tittar på den pyttelilla raoulian under min sula.

Sent intresse
Han har över 130 olika sorters rosor i sin 4 000 kvadratmeter stora trädgård och berättar att rosorna är ett av hans senare intressen. Nyligen har han anlagt en rosenstig i ena änden av trädgården som så småningom ska få växa till sig och utan tvekan skänka stor njutning åt den som hittar dit. Följer man stigen så leder den så småningom fram till en ruin där en skön vit dam av sten fått sin plats.
Idag är Anders halvtidspensionär från arbetet som revisor, och har därför mer tid till trädgården. Han tror att folk med trädgårdsintresse lever längre eftersom det ger både frisk luft och motion, och för Anders del slutar aldrig trädgårdssäsongen. På vintern när det är för kallt för att göra något annat så roar han sig med att såga ner träd. Två askar har nyligen fått smaka på Anders vinternöje och stammarna får nu istället fungera som stöd åt clematis och klätterrosor.
Innan han blev deltidspensionär brukade han vara uppe runt klockan fyra för att hinna påta lite i trädgården innan han åkte till jobbet. Och påtning har det blivit mycket av hemma hos Anders.

Soptipp
När han först kom till torpet fanns bara en del dåligt skötta bondpioner, rosor och tulpaner.
Torpet hade fungerat som cykelverkstad och på baksidan fanns en stor soptipp med en massa bråte berättar Anders, som fortfarande ibland hittar gamla ekrar när han gräver.
En del av de fynd Anders gjort har han låtit stanna i trädgården, fast som dekoration. En gammal gödselspridare har vänts upp och ned, målats och blivit hemviste för en clematis och på en sten ligger ett gäng rostiga hästskor. Han strävar efter att få till olika strukturer och färger och blandar växter med föremål för att skapa den rätta känslan.
I 25 år har han byggt upp sin trädgård och visst är den något utöver det vanliga.
- Det finns nog ingen som haft död på så många växter som jag, säger han så ödmjukt det går.

Engelsk inspiration
En inspirationskälla för Anders är boken Trädgården på Sissinghurst av Tony Lord i samarbete med The National Trust. Han berättar att boken skildrar hur de anlägger och förnyar trädgården, och att de även skriver om misslyckanden som de gjort, vilket han tycker är bra.
Anders berättar även om Beth Chatto, en framstående engelsk trädgårdsmänniska, och hur hon påverkat honom genom att få honom att tänka och arbeta mer med form och struktur på bladverk hellre än blommor, dels för att bladen är det som syns under längst tid på året, men också för att de flesta blommor matchar.
- Ja det skulle vara azaleor i så fall, där kan det skära sig riktigt ordentligt ibland.
Han tänjer på gränserna för vad naturen i Hejde klarar av. I växthuset växer citron och fikon och på en jordhög en bit bort har han ordnat för kalkskyende växter. I en rabatt stoltserar en kobralilja, men något som han verkligen vill, men inte kan skaffa, är en rhododendronskog eftersom de skyr kalk.
- Det vore fint, men man kan inte få allt, säger han.