Vi träffar Andreas Nilsson vid Roma kungsgård, några timmar före premiären av Unga Romas föreställning "Som jag vill ha det". Genrepet inför publik kvällen innan gick bra, konstaterar han.
- Några missar var det, men ett genrep ska inte gå för bra.
Intresset för att spela teater har funnits med i 35 år i den nu 47-årige Andreas Nilssons liv.
- Det började med roliga timmen i skolan, en kompis och jag höll alltid i den. Vi hittade på något rasten innan, berättar han.
Annonserade efter teatergrupp
Han mamma uppmuntrade teaterintresset och när han börjat i sjuan så satte hon in en annons i Länstidningen i Södertälje där hon skrev att sonen ville ha kontakt med någon teatergrupp.
- Den där annonsen var oerhört pinsam tyckte jag då. Men jag fick svar, två stycken. Ett från Kyrkans ungdom och ett från Södertälje teateramatörer, som jag tyckte lät professionellt. Det blev min ingång till teatern. Sedan fick jag chansen att jobba med Sommarteatern i Södertälje där professionella skådespelare arbetade tillsammans med amatörer. Det är en fantastisk form, lärorik åt båda hållen. Jag fick en återkoppling till den tiden när jag första gången spelade med Romateatern 1997. Då var det jag som var professionell och inspirerades av glädjen och energin från amatörerna. Den kan gå förlorad med åren, säger Andreas Nilsson.
Fem uppsättningar har det blivit med Romateatern och nu är det andra året han spelar med Unga Roma.
Trots teaterintresset tänkte han bli maskiningenjör och läste fyraårig teknisk linje.
- Det var vad som förväntades tänkte jag. Pappa var civilingenjör och mamma arbetade i vården. De ställde inga krav på att jag skulle utbilda mig till ingenjör, det var mer jag själv som kände så.
Teaterintresset växte sig allt starkare så Andreas Nilsson bestämde sig för att strunta i den tekniska banan och satsa på att bli skådespelare fullt ut istället.
Han blev antagen till Scenskolan första gången han sökte, till sin egen förvåning eftersom han hört att det var så svårt. Efter utbildningen blev det en lång rad turnéer med Riksteatern, en sväng på Uppsala stadsteater, produktioner med Scenergi musikteatern, Teater Tribunalen och Oscarsteatern.
Jobbade med Babben
Men kanske var det med krogshowerna R.E.A (Roligt. Elakt. Aktuellt) på Hamburger Börs som han fick sitt stora folkliga genombrott där han var med i nio år och bland andra arbetade tillsammans med Babben Larsson.
- Det var fantastiskt, men jag tröttnade till slut. Plötsligt var jag stämplad som enbart komiker. De elva åren innan R.E.A hade jag teaterjobb hela tiden, efter krogshowen fick jag inte alls lika många erbjudanden om roller. Men nu har de börjat droppa in igen, berättar Andreas Nilsson.
Dramaten är dock ingenting han drömmer om.
- Nej, det passar nog bättre för "soloartister". Jag är en ensemblemänniska som är bra på att fungera i en grupp. Så Dramaten känns ganska ointressant, jag vill hellre fortsätta som nu och göra allt!
Roller utan möten och publik
De allra flesta roller han haft har dock varit utan mötet med en publik, som dubbningsröst till otaliga tecknade figurer i tv-serier, långfilmer, kortfilmer och tv-spel.
- Som skådespelare är det naturligtvis ett sätt att tjäna pengar mellan teaterrollerna, men det är också väldigt roligt. Det började när TV3 drog i gång och skulle visa tecknade barnprogram varje dag. Då var vi sju personer som gjorde i princip alla röster.
Efter godkännande från Disney blev han Kalle Ankas svenska röst 1987. Sedan har det rullat på och man kan i princip höra Andreas Nilsson i varenda tecknad serie eller film med svenskt tal.
- Ja, man kan tro att jag bor i dubbningsstudion, men det mesta som sänds är repriser. I dag dubbar jag inte alls så mycket som jag skulle kunna göra.
Sjöng i coverband
Under tiden på Scenskolan, under sista halvan på 1980-talet, ägnade Andreas Nilsson mycket tid även åt musik och sjöng i olika coverband. Bland andra Dogberry Blues Band, som så småningom blev Farbror Blå. De spelade inte andras musik utan gjorde egen. De fick skivkontrakt och gav ut två album, 1991 och 1992.
Deras låtar spelades mycket i radio, det blev turnéer men innan tredje plattan la de av. Medlemmarna i bandet var inte överens och skildes åt. Andreas Nilsson valde att ägna sig helt åt teatern.
- Men i höstas, efter 18 år, hade vi en revival och det var skitroligt!
Gotland har erövrat en stor del av Andreas Nilssons hjärta. När han kom hit 1997 för att spela "Som ni vill ha det" med Romateatern så hyrde familjen ett hus vid Vidunge i Dalhem. Sedan 2003 har de eget hus i Dalhem där de tillbringar varje sommar.
- I början av augusti ska jag ha ett gig med Babben i ett litet änge i Dalhem där man ska samla in pengar till Folkets Hus. Det ska bli kul, tycker Andreas Nilsson.
Roll för alla åldrar
Men just nu är det alltså föreställningarna med Unga Roma som gäller.
- Den riktar sig till alla åldrar och innehållet är på flera nivåer så att en vuxen kan uppskatta föreställningen lika mycket som en tioåring. Det är roligt att spela för barn, deras reaktioner får man direkt.
Efter sommaren väntar andra projekt för Andreas Nilsson, fast det är sådant han inte kan berätta om.
Men så småningom kan vi se honom på tv i "Gäster med gester". Han har också deltagit i inspelningarna av Lasse Åbergs film om hur hans rollfigur Stig Helmer blev den han är. Den får troligtvis premiär framåt jul.