I dag bor Fardhemsonen Ulf Berggren i Hemse. "En förort till Fardhem", säger han.
– Här kommer en hel del murbruk att gå åt, konstaterar Ulf Berggren medan han kisar upp mot himlen.
Det är strålande solsken dagen till ära när byggmästaren Ulf Berggren inspekterar sitt 50:e kyrkoprojekt under sina drygt 50 år i branschen. 53 år, om vi ska vara exakta.
– Det är rätt kul. Att det skulle bli en ödekyrka trodde jag inte.
Då, för 53 år sedan, var Ulf Berggren en 15-årig grabb som precis slutat skolan. Hans morfar drev då en byggfirma i Fardhem, där även hans morbröder och mor arbetade. Och det var inte tal om att han skulle fortsätta studera. Nej, Ulf skulle in i familjeföretaget som hantlangare.
– Jag har aldrig ångrat det, säger han i dag när han tittar i backspegeln.
Ulfs morfar arbetade en del med restaurering av kyrkor, vilket fångade 15-åringens intresse.
– När man arbetar med kyrkor får man hålla på med riktigt hantverk. Ett objekt är aldrig det andra likt.
Ulf Berggren har med nålar prickat av vilka socknar han arbetat i. Gul nål betyder kyrka invändigt, blå nål kyrka utvändigt, röd nål kulturbyggnader och grön nål större jobb.
I familjeföretaget blev han kvar fram till 1976, då han började på Gotlandsbyggen.
– De hade aldrig arbetat med kyrkor då, berättar Ulf.
På så sätt fick han sin nisch i det företag där han jobbar än i dag. Nu som konsult, men under flera år var han vd. Även om han trappat ner har Ulf inga planer på att gå i pension.
– Jag tänker jobba så länge jag har hälsan i behåll, och så länge de inte bär ut mitt skrivbord på gatan, säger han med ett skratt.
På frågan om vilken kyrka som varit roligast att restaurera svarar han snabbt:
– Fardhem! Fardhem domkyrka, som jag kallar den.
Inte helt oväntat, med tanke på att han växte upp i socknen. Men om han måste se förbi sin älskade hemkyrka kommer Lärbro kyrka upp i tankarna.
– Det var ett kul objekt, som vi renoverade både in- och utvändigt. Allt fungerade så bra med församlingen, vilket betyder mycket. När man inte kommer överens kan det bli tungt.
På grund av en ändrad modell för utbetalning av kyrkoantikvarisk ersättning har Visby stift fått mindre pengar till restaureringar av öns kyrkor de senaste åren.
– Det kommer att bli färre stora renoveringar och fler punktinsatser istället. I längden kommer kyrkorna att bli mer eftersatta, säger Ulf och fortsätter:
– Men man har kommit ikapp väldigt bra. I dag finns det ingen kyrka som är på förfall, som de var på 80- och 90-talen.
Att det är så har vi Samfälligheten Gotlands kyrkor att tacka, menar Ulf.
– Det vete rackarn var allt hade tagit vägen utan dem.
Då hade kanske fler kyrkor gått samma öde till mötes som den i Bara. Kyrkan byggdes på 1200-talet men på 1500-talet övergavs den. Först år 1923 konserverades den, efter hundratals år av förfall.
Nu har det gått drygt 40 år sedan ödekyrkan senast restaurerades. Murarna behöver säkras, fogen ska lagas, murkrönen ska gjutas av och all växtlighet ska bort. Ulf räknar med att arbetet kommer att pågå till mitten av sommaren.
– Det börjar bli kris för den här kyrkan.
På Gotland finns det 92 medeltida kyrkor och Visby stift har som mål att restaurera tre kyrkor om året. Det gör att kyrkorna upprustas ungefär vart trettionde år. Under Ulfs år i branschen har han hunnit med Fardhem kyrka tre gånger, Hamra kyrka två gånger och Burs kyrka två gånger.
Däremellan har han hunnit med andra spännande projekt, som bygget av sillgrisslehyllan på Stora Karlsö, renoveringen av vattentornet i Visby och takryttaren på kapellet på Gotska Sandön.
Det är inget jobb för de höjdrädda, kan man konstatera.