Klockan var strax efter två på eftermiddagen tisdagen den 7 augusti 1956. Lantbrukaren Wille Viberg i Barlingbo var på väg till skogen för att hämta vinterved. Uppe på traktorns ena skärm hade han sin fyraåriga son Thomas, som han höll ett stadigt tag om med ena handen.
En kilometer från gården måste järnvägen mellan Visby och Roma passeras. Till höger såg Wille Viberg att godståget hade fått problem och stod still på spåret mellan stationerna i Barlingbo och Sylfaste. På sin vänstra sida hade han ett stort buskage som skymde sikten. Strax innan traktorn med släp skulle passera övergången saktade Wille ner, för att byta växel. När han rullade ut på spåret small det.
Livlösa och blodiga
Ett hjälpande lok på väg från Visby för att undsätta godståget vid Sylfaste kolliderade med traktorn. Kraschen blev våldsam.
I sin trädgård strax intill befann sig murare Gösta Olsson för tillfället i vedboden. När han hörde den kraftiga smällen rusade han ut, och såg genast vad som hänt. Vid kollisionen hade både far och son slungats högt upp i luften, över en häck, och landat i trädgården där de nu låg livlösa och blodiga.
Gösta Olsson ringde omedelbart doktor Arwidi i Roma och till ambulansen i Visby. Tre vägarbetare som höll på att lossa en järnvägsvagn på stationen och på avstånd sett olyckan ske skyndade till. De bar de båda medvetslösa till stationshuset där de hämtades med ambulans.
Det har gått 57 år sedan olyckan. Thomas Viberg var då bara fyra år, men än i dag minns han det som hände.
– Jag kommer ihåg att jag såg godståget stå till höger, åt Barlingbo till. Åt vänster såg man ingenting förrän man kom ut på spåret, säger han.
Medvetslös i tre dagar
Hans pappa Wille hade emaljöga på vänster sida, efter att som barn ha blivit träffad av pilen från en pilbåge. Troligtvis spelade detta mindre roll, eftersom sikten på olycksplatsen skymdes av ett stort buskage.
Själva smällen har Thomas Viberg inga minnen av. I efterhand har han fått höra att han grät, men var vid medvetande, när ambulansen hämtade honom vid stationshuset.
På lasarettet i Visby konstaterade läkarna att han ådragit sig en rejäl hjärnskakning.
– Farsan var medvetslös i tre dagar. De visste inte om han skulle överleva, säger Thomas Viberg.
I hemmet väntade hans mamma Margit, gravid i femte månaden.
– En kvinna från Sylfaste åkte hem och berättade vad som hänt. Det var inget mer med det. Nu för tiden kommer polis och psykolog när de ska tala om sånt, säger Thomas Viberg.
Bakhjulet slets loss
Själv återhämtade han sig snabbt, men pappan Wille hade fått ett brott på skallbasen och fick tillbringa tre veckor på sjukhus.
– Han var inte arbetsför på ett tag, men blev ganska återställd. Morsan var själv hemma på gården och fick hjälp av min morfar med djuren tills farsan kvicknade till, säger Thomas Viberg.
I efterhand vittnade lokföraren om att han hunnit dra i bromshandtaget, utan att hinna få stopp på det 14 ton tunga lokomotivet. Smällen var så kraftig att traktorns bakhjul slets loss och slungades vida omkring. Efter polisutredning följde en rättegång på tinget, där lantbrukaren Viberg dömdes till böter för allmänfarlig vårdslöshet i trafik.
– Det låg väl egentligen på järnvägen att hålla fri sikt. Men farsan sa att det inte var så lätt att få rätt mot SJ, de hade bättre resurser till advokater, säger Thomas Viberg.
Renoverar traktorn
Av den nästan nya traktorn blev det bara skrot. Wille Viberg fick bekosta en ny, och han fortsatte sedan som lantbrukare i 15 år till.
För ett år sedan köpte motorintresserade Rolf Lundgren i Visby en traktor som drivit ett sågverk i Martebo. Det visade sig vara olyckstraktorn från Sylfaste station.
– Det tillverkades bara 182 i den här serien, säger Rolf Lundgren.
Modellen, Fahr D 45L/1953, är därför synnerligen ovanlig och bland samlare mycket eftertraktad. Nu lägger han massor av tid på att få traktorn i ursprungsskick. Mycket är färdigt men ännu återstår att plocka ihop motorn och få delarna på plats. Målet är att kunna åka på traktorn till Motorns dag i Målilla i augusti.
Att köra äldre fordon är en njutning för Rolf.
– Man får se mycket, och länge. När en humla flög förbi mig på 90-sträckan på Follingboväg tänkte jag att det går inte så fort, skrattar han.
Historieintresserad som Rolf Lundgren är har han försökt ta reda på så mycket som möjligt om hur traktorn hamnade i sågverket.
– Jag är tacksam om det finns någon i livet som vet vad som hänt, säger han.
Lyckligt slut
I registreringshandlingar hos Transportstyrelsen fick Rolf Lundgren veta att ägaren fram till 1960 var en Hr Wiberg i Barlingbo. Med hjälp av telefonkatalogen hamnade han hos Thomas Vibergs yngre bror. Då visade det sig att Rolfs egen son Mathias är arbetskamrat med Thomas på Bingers Mekan i Visby! Världen är liten, särskilt på Gotland.
– Det känns bra att traktorn nu kommer i ordning, säger Rolf Lundgren.
Snart tänker han bjuda Thomas på en åktur igen.
– Jag brukar säga att jag är den enda levande som varit med om en tågolycka på Gotland. Det var tur att det gick som det gick. Det slutade lyckligt, säger Thomas Viberg.