Släktforskaren Peter Sjölund har inga personliga band till ön, om man undantar en liten DNA-länk till Ansarve-skeletten från striden om Gotland 1361.
DU&JAG
Han är sannolikt landets mest kände i sin genre, Sjölund. 2020 blev han blev riksbekant då han genom sin DNA-spårning hjälpte polisen att lösa det då 16 år gamla dubbelmordet i Linköping.
Det var ett trauma som vilade tungt över en hel stad; en 56-årig kvinna och en 8-årig pojke som slumpmässigt dödats av en under lång tid okänd person.
Utredningen klassas som den näst största i Sverige efter Palme-mordet. 2019 hade 7000 personer förhörts, 5000 topsats och i polisens pärmar fanns runt 40 000 dokument. Trots detta nådde de inte fram.
Men genom den nya DNA-tekniken kunde släktspår långt bak i tiden ledas till den man som senare kom att dömas till rättspsykiatrisk vård.
Peter Sjölund minns den oerhörda lättnad det innebar för alla:
– För de närmast anhöriga, naturligtvis, men också för hela staden. Alla i Linköping hade någon form av relation till mordet. Det kändes stort att kunna hjälpa till med det, säger han i telefon från kontoret i Härnösand.
Vi ska återkomma dit, och även till den eventuella möjligheten att lösa fler uppklarade brott via släktforskning. Hotellmordet i Visby i 1996, exempelvis.
Vi ska också åter till den gotländska befolkningen. Hur är det egentligen, förekommer det mycket inavel på ön?
Låt oss redan här slå fast: Nej, det gör det inte. Men det här kan bli spännande ändå!
I en nylig intervju i tidningen "Norran" nämnde Sjölund nämligen Gotland som en plats där många är just släkt. Och då måste man ju, som ansvarsfull reporter, så klart slå en signal och undra "Vadå? Låt se? Vad menar du med det?".
Alla!? Är alla släkt? Låt oss säga så här: Den sanningen har sin lilla modifikation, men det är en bra rubrik!
Men först till Kramfors i slutet av 80-talet, det var där han växte upp, i Ångermanlands kustland. Teknikintresserad redan som ung, nyfiken på naturvetenskapen.
Men att släktforskningen skulle bli hans väg fanns inte i sinnebilden.
– Nej, det var en ren slump. När jag gick gymnasiet var jag inne på biblioteket en dag och fick syn på apparaterna där det gick att läsa mikrofilm.
Så han tog ett blad med mikrobilder, valde ett från socknen Ytterlännäs där hans mor var född och bland den första han fick syn på var hans morfar och dennes födelsedatum. Det satte igång någon inom honom...
– …för då insåg jag att jag även kunde hitta hans föräldrar och deras föräldrar. En helt ny värld öppnades där jag kunde följa spår och lösa gåtor på löpande band.
Tidigare hade han ingen vidare koll på släkten, han kände till de närmaste som de flesta av oss gör...nu förlorade han sig helt i släktens historia.
Med hjälp av Peter Sjölunds DNA-släktforskning kunde Linköpingsmorden få sin lösning efter 16 långa år.
Rent yrkesmässigt kom han att bli kemikalierådgivare till stora företag, Volvo, exempelvis, och Cementa på Gotland.
Så gick dagarna och åren. Efter 18 år insåg han till slut vad han verkligen ville ägna sig åt.
– Så jag sade upp mig och ägnar mig sedan dess på heltid åt släkt och DNA.
Men vad är då DNA? Jo: det kemiska ämne som bär den genetiska arvsmassan i samtliga av världens kända organismer. I alla kroppens celler finns identiska kopior av DNA.
– Det är ett superverktyg, det förstod jag tidigt. Och det bästa jag vet är att ta en komplicerad sak och förklara på ett enklare sätt. Det är egentligen det jag ägnar mig åt i dag, via föreläsningar och artiklar.
Vad har du hittat för spännande grenar i ditt eget släktträd?
– Det finns massor av människoöden, så klart. När man sätter sig in i historien blir det verkligen människor, inte bara namn. Men Cathrina Stopia är förstås något alldeles extra.
Cathrina Stopia, anmoder i rakt nedstigande led på mammans sida, var världens första kvinnliga diplomat.
Att tänka sig henne i det tidiga 1600-talet med kungens förtroende sitta i Moskva och förhandla om vapen- och spannmålsexport med tsaren…det är ändå rätt hisnande.
– Hon kanske skulle behövts där idag, funderar han.
Cathrina Stopia blev på 1600-talet Sveriges första kvinnliga diplomat. Peter Sjölund är släkt med henne.
På senare år har släktforskning ökat i popularitet. Sveriges släktforskarförbund har cirka 170 medlemsföreningar som organiserar omkring 80 000 släktforskare i hela Sverige.
Det finns mycket som påverkat, tv-program som ”Vem tror du att du är?” och ”Allt för Sverige” och även tillgängligheten till kyrkböcker.
En hel del av det som tidigare förvarades på mikrofilmer i arkiv finns nu tillgängligt på nätet.
– Och så nu det här nya med att det går att analysera ett DNA-test och där se att en person delar en viss mängd DNA med någon annan DNA-testad.
Och vad betyder det?
Att de är släkt. Ibland nära, ibland långt tillbaka i tiden, flera hundra år. DNA visar inte hur de är släkt, men att de är släkt. Sedan får släktforskningen visa hur släktskapet ser ut.
Peter Sjölunds firma hjälper i dag till att hitta okända släktband, sittandes vid sin 37-tumsskärm med ett virrvarr av siffror och namn.
Intresset är enormt och idag har han byggt ett team på sju personer. Trots det är kön för att hitta en okänd fader hela fyra månader.
För ja, det är verkligen främst okända fäder och mor- eller farfäder som eftersöks.
Uppklarningsprocenten är hög, säger han:
– Vi klarar fyra av fem fall. Det går bättre än jag kunde drömma om, de senaste 14 månaderna har vi hittat 90 pappor.
Fyra av fem, hur reflekterar du kring det?
– Vi märker hur otroligt mycket det betyder för de som äntligen får svaret på något de kanske funderat på i hela livet. Att till slut komma till klarhet.
Med hjälp av Peter Sjölunds DNA-släktforskning kunde Linköpingsmorden få sin lösning efter 16 långa år. Det skulle även kunna innebära lösningen för Hotellmordet i Visby, tror han.
Han berättar om den 90-årige visbybon Bengt som genom hela livet undrat vem hans pappa var. Sjölund och hans team lyckades hitta svaret, varvid Bengt i slutet av livet fick kontakt med brorsbarn och en bild på sin far.
– En tid senare gick han bort, men det var så fint att han till slut ändå kunde knyta ihop sitt liv.
Men det finns också så många hemligheter. Sanningen riskerar att välta hela familjer. Hur tänker du kring det?
– Så är det. En av hundra har en annan pappa än vad man tror. I många fall har det länge varit en misstanke och då blir chocken inte lika stor när svaret kommer.
Men?
– Det är klart att sanningen kan bli jobbig, särskilt om övriga släkten inte vill ha kontakt. Men jag tycker barnets rätt att hitta sitt biologiska ursprung väger tyngre än en pappas rätt att förbli anonym. Nio gånger av tio slutar det bra, särskilt om man hittar nya halvsyskon.
Redan i dag är det möjligt att hitta spermadonatorer, om en inte alltför avlägsen kommer det att vara möjligt för adopterade att hitta sina biologiska föräldrar, tror han.
Många av gamla tiders kyrkböcker finns numera att hitta på nätet.
Sådär, ja. Nu tar vi oss åter till Gotland, en specifik plats, verkligen. Gotlänningar är överlag mycket mer lika i DNA:t än på många andra ställen i Sverige.
– Vi släktforskare brukar säga att det är en begränsad genpool, säger han.
Det förklarar han med att det bakåt i tiden var betydligt lägre in- och utflyttning än på många andra platser. Ö-läget utgjorde en begränsning vilket gör att den som släktforskar ofta till slut ofta hamnar i samma socknar och på samma gårdar.
Är alla på Gotland släkt med alla?
– Längre bak i tiden kan man nog säga att det var så, dubbelkusiner och tremänningar gifte sig med varandra. Men det där luckras upp med tiden, idag är det ju en helt annan in -och utflyttning.
Den som går bakåt i sin släkt till mitten av 1500-talet hittar omkring 16 000 anfäder och anmödrar...
– ...och vid den tiden bodde det bara drygt 12000 personer på hela Gotland, så alla som har huvuddelen av sina rötter på ön är garanterat släkt med varandra på tusentals olika sätt.
Dessa har ärvt små DNA-bitar från en massa gemensamma släktingar, vilket gör att mängden lika DNA hos två gotlänningar kan se ut som hos fyrmänningar, fast man är i verkligheten kanske är tolvmänningar 30 gånger om.
Släktforskaren Peter Sjölund har inga personliga band till ön, om man undantar en liten DNA-länk till Ansarve-skeletten från striden om Gotland 1361.
Men, betonar han. Det är alltså inte frågan om inavel.
– Det handlar inte om sex fingrar och sådant, bara en minskad genpool. Jag brukar använda ett särskilt verktyg för att skapa kluster över släktingar med matchande DNA. Det blir ofta snygga uppdelningar i släktingar via varje far- och morförälder, men görs det med någon från Gotland riskerar det att bli en stor klump.
Gotland är dock inte enda platsen där folk lever med liknande DNA. Tornedalen är ett sådant område liksom Skellefteå.
Där har den tidigare låga rörligheten bland befolkningen resulterat i särskilda sjukdomar som är vanliga i trakten. Den ärftliga Skellefteåsjukan innebär att levern på sikt riskerar att slås ut och vanlig är även den likaledes ärftliga ögonsjukdomen makuladegeneration.
– Man har förr i tiden inte fått in tillräckligt mycket nytt blod. Om två bärare av arvsanlag för samma sjukdom träffas och får barn, då kan det bli problem.
Det är ett slags inre universum han rör sig i, Sjölund. Nästan lika ogreppbart som den yttre rymden.
Och går vi tillräckligt långt bak i tiden är alla på jorden släkt med alla. En uppbygglig tanke, menar han, i tider då många vill dela upp folk.
Men samtidigt är man just bara lite släkt.
Ändå har dessa haft avgörande betydelse för att Peter – och undertecknad – faktiskt kan genomföra den här intervjun.
– Statistiskt sett så finns man inte. Det är så många miljoner barnafödslar genom generationerna som krävts för att jag ska vara jag. Det räcker med att en enda av dessa födslar inte blivit till så hade jag inte funnits. Det perspektivet är både hisnande och lite skrämmande.
Nu tillbaka till Linköping, där dubbelmordet alltså gick att lösa genom DNA-släktforskningen. Frågan är: Går det att lösa även Hotellmordet i Visby?
Det inträffade i luciatid 1996 då receptionisten Christina Olofson blev dödad under sitt nattpass. Sedan dess har utredningen pågått och ligger nu under Kalla fall-gruppen i Stockholm.
Peter Sjölund är inte insatt i utredningen i detalj, men han håller det inte för uteslutet. Dock måste i så fall lagen ändras.
DNA-släktforskning skulle kunna lösa hotellmordet i Visby, tror Peter Sjölund. Men för närvarande stoppas det förfarandet av algen.
Att Linköpingsmorden kunde klaras upp berodde på att DNA-metoden användes som pilotprojekt inom polisen. Därefter slog integritetsskyddsmyndigheten fast att det inte finns lagligt grund för detta tillvägagångssätt.
– Men jag ser inga problem med det här. Det är väl bättre att forska på de som är döda sedan länge på så sätt hitta vägar än att, som i Linköping, kalla in tusental män för att topsas. Jag tror på en lagändring framöver, det här är ett fantastiskt verktyg.
Kommer alla kalla fall att kunna lösas, tror du?
– Inte alla. Det finns omkring 700 stycken i dag, säg att tio procent kan lösas via den här metoden. Det skulle göra enorm skillnad för många.
Vad gäller hotellmordet finns endast en liten bit av DNA-spår av den person som misstänks ha tagit livet av Christina Olofson.
– Men möjligheten finns absolut, tekniken är så bra i dag att det krävs väldigt lite. Det krävs två saker: Tillräckligt bra DNA-spår och dessutom måste gärningspersonen ha sina rötter någonstans där det går att släktforska. Och nu är jag inte ensam längre, vi är ett stort team av DNA-släktforskare som kan hjälpa polisen.
Lösningen av Linköpingstraumat finns beskrivet i boken ”Genombrottet”, skriver av Peter Sjölund tillsammans med Anna Bodin, utgiven på Norstedts.