Han ska avla fram vikingahäst

Vart tog vikingarnas häst vägen?
Det kan man undra när man tittar på bildstenarna och jämför med de olika hästraser som finns i dag.
- Man ser att det varken är små Gotlandsruss eller Islandshästar eller kraftigare hästar som nordsvenskar, säger Mia Westin.
Hon framhåller att det man ser på stenarna är större, omkring 150 cm i mankhöjd, ädla och oerhört högresta hästar.

Finns inte längre
Jämförelsen visar att vikingahästen inte finns längre. Genom avel har den antagligen blivit något helt annat än den var. När man i olika sammanhang i dag försöker återvända till vikingatiden är det vanligt att man är mycket noggrann med rekvisitan. Allt återskapas enligt de förebilder som finns.
Men när man kommer till hästarna går det inte längre. Vikingahästen finns inte.
Mia Westin i Hellvi har två stora intressen i livet - vikingatid och hästar. Hon är arkeolog och hon har varit tävlingsryttare. Nu har hon skaffat sig förutsättningar för att göra ett försök att återskapa vikingarnas häst så som den ser ut på bildstenarna. Hon medger att det inte finns någon garanti för att försöket lyckas.
- Nej, det kan bli pannkaka av alltihop, säger hon.
Men förhoppningen är förstås att avkommorna skall bli så där pampiga, högresta och ganska stora (1,45) som bildstenshästarna. Visionen är att det hela utmynnar i att det om 5-10 år kommer att finnas ett gäng vikingahästar, som syns på den tidens vikingamarknader. Och alla härstammar från Fardume i Hellvi. Mia Westin, i dag ansvarig för visningsverksamheten av Birka Vikingastaden på Björkö, är övertygad om att kulturturism med vikingatiden som tema har en stor potential. Intresset för vikingatiden kan mycket väl resultera i något som växer till en lika stor sak som Medeltidsveckan blivit, tror hon.
Men åter till hästhagen. Där går nu - ännu så länge åtskilda - pappan och mammorna i avelsprojektet.

Pappan
Pappa häst heter Alfons och är en frieserhingst som är född i frieserhästarnas hemland Holland för sex år sedan. Närmast kommer han från Värmland. Mia Westin fick hem honom till Hellvi i går. För att vara en frieserhingst är han ganska liten, men det är helt enligt önskemålen. Alfons är helsvart som sig bör.
I går släpptes han för första gången på gotländsk mark och det var inte att ta miste på att ägarinnan njöt av anblicken när hästen levnadsglatt travade omkring .
Hur mycket Mia har betalat för Alfons är en hemlighet, men det är känt att en friserhingst mycket väl kan betinga sexsiffriga belopp.

Mammorna
I en hage en bit bort går de två fjordingstona, Malva och Brinna.
De kommer från olika håll, den ena från Garda och den andra från Väskinde. Både är fallna efter en Elit-hingst, men är inte släkt med varandra. De respresenterar lite olika typer av fjordingar. Båda är musblacka.
Någon dag inom en snar framtid kommer Alfons och stona att få träffas. Sen kan man vara ganska förvissad om att efter elva månader så kommer resultatet av den förväntade älskogen att visa sig.
- Det blir Fardume Friesing, säger Mia och menar att om man kombinerar frieser och fjording så blir det friesing.
Lyckas projektet fullt ut så blir det "äkta" vikingahästar. Då är det bara att fortsätta på den inslagna vägen med 50 procent av de två raserna. Om de nya individerna inte motsvarar idealbilden då det gäller exteriören är Mia Westin ganska säker på att det i alla fall kommer att bli snälla hästar som är användbara i andra sammanhang. Och vill man gå vidare finns alltid möjligheten att i nästa generation blanda in ytterligare någon hästras.