Han sörjer inte det han inte har

Vi överraskar Evert hemma på gården med blommor och beskedet om att han utsetts till Månadens gotlänning.
Vi får en trevlig pratstund vid köksbordet.
Evert Larsson blev av med vänstra armen, nyckelbenet och skulderbladet vid en olycka 1970. Han fastnade i en potatisupptagare och det var många som trodde att han aldrig skulle kunna fortsätta som lantbrukare efter den dramatiska händelsen. Men det fanns åtminstone en som var säker på att det skulle gå - Evert själv.
Det har gått bra, kan han konstatera nu med facit i hand.
Nu har han arrenderat ut jorden och gjort sig av med djuren sedan en tid tillbaka, men visst har han kunnat sköta sitt lantbruk tvärtemot vad lantbruksnämnden trodde.
Han har nu ett halvt tunnland potatis kvar och han jobbar mycket i skogen på vintern, trots att han bara har en arm att sköta motorsågen med.
Hur kunde han som lantbrukare klara den svåra omställningen som olyckan medförde?
Det var faktiskt inte alls någon svår omställning, förklarar Evert med ett leende.
Är det sant? Hur kunde det vara att han klarade omställningen så lätt undrar man och tänker att det kan bara finnas ett svar.Evert pekar också mycket riktigt på huvudet och menar att man med en positiv inställning till livet kan klara det mesta.
Jag har aldrig deppat, säger han. Jag är inte sån att jag går och grämer mig över saker och ting.
Everts idrottsintresse vaknade tidigt. Han höll på med en hel del olika idrotter hemma i sin ensamhet. Det handlade mycket om fri idrott och intjänade pengar gick till idrottsredskap. Han började spela bordtennis på ladloftet tillsammans med en bror. De kämpade mot varandra på ett hemsnickrat bordtennisbord i Primus-lyktornas sken. Så småningom kom han in i Grötlingbo IF:s pingisverksamhet.
OS-silver
Olyckan inträffade 1970 men det dröjde fram till 1978 innan Evert kom att engagera sig i handikappidrotten. Dessförinnan hade han inte en tanke på att den fanns. Han blev tillfrågad av en kompis om han inte villa åka med till Solna-spelen och spela bordtennis och det gjorde han. Det gick bra och han fick åka till SM-tävlingarna. Det gick bra där också och Evert blev uttagen till träningar inför OS i Holland 1980.
Dyrgriparna i den verkligen digra prissamlingen är de två silvermedaljerna från OS i Holland.
Annars är det inte tanken på att vinna och hemföra medaljer som är det bärande inom hanidkappidrotten.
Idrotten är otroligt viktig, säger Evert. Det är ett sätt att träffas, att komma ut. Jag vet folk som har förändrats mycket tack vare idrotten, folk som lärt sig att våga prata.
Jag brukar säga att det viktigaste är handslaget efter matchen, antingen man vunnit eller förlorat. Det är det som ger kamratskap
Loppmarknad
Evert är nu inne på 19:e året som ordförande i IF Murgrönan. I det sammanhanget är han organisatören av resor och aktiviteter. Efter en snabb genomgång av Everts före detta ladugård förstår man vidden av engagemanget.
Vi har loppmarknadshär varje sommar, berättar Evert. Det är inför årets marknad som blir den 6 juli som det har samlats en massa prylar. Det är smockfullt i ladan.
Smockfullt var ordet som inte är överdrivet.
Det kommer att finnas mer än någonsin att välja på nä rman drar upp repet för årets loppis.
Den årliga marknaden och försäljningen av Bingolotter gör att föreningen har en ganska god ekonomi.
Den goda ekonomin är viktig, dels för att man skall kunna sända deltagare som kvalificerat sig till diverse tävlingar men också för att man en gång årligen erbjuder alla oavsett resultat att åka med på en resa till Malmö.
Otrolig tur
I en av IF Murgrönans årsberättelser skrev Evert själv om sig och sitt förhållande till handikappidrotten. Vi tillåter oss att saxa en bit:" Jag har nog trots allt haft en otrolig tur här i livet, som fått en så enastående fin familj. Att ha frugan med på tävlingarna, som jag oftast har, känns för mej som ett fint stöd. Samma sak har det varit med våra barn, de har alltid velat ha oss med på tävlingar, så ofta vi kunnat. Och det ska ni tro har blivit många timmar under åren, men roliga timmar.
En anna sak som nog bidragit till att vi haft lätt att hålla ihop inom familjen är att ingen av oss använder alkohol eller tobak, det blir alltså inga dagen-efter-problem. Kan rekommenderas!"