Det var under ett sammanträde med biskopen och kyrkoherdarna för en tid sedan som Anders Jernberg tvingades ta ställning till anklagelserna mot Thomas Petersson.
– Sammanträdet skulle egentligen avhandla helt andra saker, men en av kyrkoherdarna tog tillfället i akt att uttrycka sitt bristande förtroende för biskopen. Men ju häftigare anklagelserna blev, desto mer stärktes mitt förtroende för Thomas, säger Anders Jernberg.
Sju av tio kyrkoherdar valde att anmäla Thomas Petersson till Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar när den utomäktenskapliga affären med en anställd uppdagades. För Anders Jernberg var det en självklarhet att avstå.
– Dagens samhälle präglas av obarmhärtig moralism. Om någon gör ett snedsteg ska den personen kastas ut på gatan och fördömas utan chans till upprättelse. Jag tycker att det är ett förfärligt synsätt, och det borde vara helt främmande inom kyrkan. Hur ska vi annars kunna prata om syndernas förlåtelse med trovärdighet? Ingen är syndfri, inte ens biskopar eller kyrkoherdar. Och utan förlåtelse har kyrkan inget berättigande, säger Anders Jernberg.
Du sa att ditt förtroende för biskopen snarare stärktes under sammanträdet. Varför då?
– För att han visade ånger och bad om förlåtelse för sitt uppträdande. Det var heller inte så att han försökte dölja någonting. Han var helt öppen med vad han gjort. Jag fick sympati för honom.
Tisdagens besked från ansvarsnämnden – att Thomas Petersson avkragas och därmed måste lämna sin tjänst – tog kyrkoherden i Fardhem del av med bestörtning.
– Rent stötande är vad det är, jag lider med honom. En reprimand eller varning hade varit på sin plats, men nu fråntas han hela sin karriär och sitt liv. Systemet med ansvarsnämnden måste ses över. Det kan inte vara så att det står mellan antingen ett totalt frikännande eller det här, ingenting däremellan. I synnerhet när beslutet inte kan överprövas, säger Anders Jernberg.
Hans ställningstagande blev känt för offentligheten i och med en intervju i P4 Gotland nyligen.
Har du fått några reaktioner efter det?
– Inte från de som valde att anmäla, men många andra har hört av sig och visat stöd. För människor utanför kyrkan måste hela den här historien framstå som ytterst märklig: Att vi gör oss av med en kollega på det här viset – och på de här grunderna.