Handbok till hjälp för misshandlade kvinnor
Det är nästan en hjärntvätt kvinnan utsatts för. Förstår man det blir det mycket lättare att ge bra hjälp och förstå att det är jättemodigt av henne att brytadet är ofta förenat med stor fara.Den insikten och många fler finns med i en handbok som just nu arbetas fram av bland andra socialsekreterare Lotta Grausne. Målet är att ge misshandlade kvinnor bättre känslomässig och praktisk hjälp.
Varje år görs över 20000 polisanmälningar om misshandel mot kvinnor. Enbart på Gotland anmäldes i fjol 140 fall.
Mörkertalet är dock stort. Många väljer att inte anmäla.
Det är skamfyllt att berätta att någon man valt att leva med behandlar en så illa. Den allmänna inställningen är ofta "varför går hon inte!?" och det vet kvinnan. Den frågan ska man aldrig ställa, den säger underförstått att det är något fel på kvinnan! säger Lotta Grausne.
Olika myter talar om att "det är bara vissa typer av män som misshandlar", "att vissa kvinnor söker sig till sådana relationer" och att "det är kvinnans fel att hon blir misshandlad eftersom hon inte lämnar mannen". Myterna påverkar i allra högsta grad mörkertalet.
Det är mannens problem som är orsaken, det måste man komma ihåg! Det är han som slår, poängterar Grausne.
Ändå är kvinnans skam ofta storinför samhället i allmänhet, inför sig själv och sina närmaste i synnerhet. Ofta förlorar hon makt, kontroll och verklighetsuppfattning och skuldbelägger sig själv. Med tiden blir mannens syn på kvinnan hennes egen självbild.
<span class=MR>Normaliseringsprocess</span>
När brytningen väl kommer är processen i regel lång och smärtsam. Förutom det ofta kvarstående hotet från mannen, finns en lång rad praktiska frågor att ta itu med, exempelvis anmälan, polisförhör, rättshjälp, besöksförbud, trygghetspaket, rättegång, kortsiktiga och långsiktiga ekonomiska lösningar.
Det är här myndigheter och andra instanser kommer in i bilden. Ofta direkt, när kvinnan akut behöver någonstans att ta vägen. Där samverkar socialtjänsten med kvinnojouren, så kvinnan med barn, om sådana finnsfår rum på hotell, vandrarhem eller stödboende.
Det är inte meningen att man ska ta ifrån kvinnan initiativförmågan, men det är oftast sådant som behövs mest i det akuta skedetatt någon tar hand om det praktiska.
Riktlinjer för det arbetet finns med i handboken, liksom vägledning för hur man bäst tar hand om själva människan, som ofta mår mycket dåligt.
<span class=MR></span>
Lotta Grausne menar att det viktigaste är att få förståelse för "normaliseringsprocessen", som kvinnan i ett misshandelsförhållande utsätts för. Den gör att hon slutligen ser misshandeln som något normalt.
Därför är just kunskap om processen en av grunderna i handboken, som består av samlad erfarenhetsbaserad kunskap och riktlinjer för olika stödformer, lagar, sekretess, dokumentation och samarbetspartner.
Handboken ska kombineras med personalutbildning. Den 12 maj planeras en utbildningsdag i samverkan med hälso- och sjukvårdens kvinnoklinik, sedan kommer respektive enheter att se till att kunskaperna och handboken sprids och uppdateras i takt med nya lagar och erfarenheter.
Dessutom ska man utse två personer som ansvarar för frågorna på kommunens stöd- och försörjningsenhet.
Man hoppas också att handboken kan hjälpa till att upptäcka misshandelsrelationer innan det gått så långt att kvinnan själv söker hjälp.
Det är inte alltid de dyker upp akut. Ibland stöter man på dem i andra ärenden och så småningom inser man att den problematiken också finns med i bilden.
<span class=MR>Svårare för män</span>
Handboken kretsar alltså kring mäns våld mot kvinnor, men det omvända förhållandet existerar också, om än i betydligt mindre utsträckning. Lotta Grause har under sina 16 år inom socialtjänsten inte stött på ett enda fall. Skyddsnätet för misshandlade män är heller inte lika väl utbyggt eller tydliggjort som kvinnors dito.
Så jobbar vi med nyheter