Handen på hjärtat - om kärlek som brast
För alla dem som såg till att Missionskyrkan i Visby blev fullsatt i gårkväll kommer uttrycket "handen på hjärtat" att förknippas med skribenten och författaren Tomas Sjödin.-Jag tror inte att en sån här kväll skulle fungera om jag skulle utgå ifrån att vår familjs liv är svårt, att vi drabbats mer, sade han. Då skulle jag vältra över all sorg på er.
Foto:
Tomas Sjödin inledde med att berätta hur han varit författare i drygt tio år, att familjen bor i Göteborg, att två av familjens tre barn, den äldste och den yngste har samma hjärnsjukdom, att den äldste, Karl-Petter, dog för två år sen.
När Tomas Sjödin började sitt tal, för han ville inte kalla det föredrag, var han införstådd med att det finns inga enkla liv och att var och en har fullt upp med sitt.
Istället för att vältra över sorgen fann han att det inte var fruktlöst att säga att det här är vår erfarenhet, det här har hänt oss.
Och utifrån detta känner många igen sig, tycker att de upplevt liknande saker.
-En spännande tanke är att man djupast sett kan ha samma berättelse i tusen olika versioner, sade Tomas Sjödin, vi vill berätta om ett liv och hur det känns att vara här. Då kan vi också slå följe en bit på vägen.
<span class='mr'>Lugnande hand</span>
Av alla som stod Karl-Petter nära var det hans hjärnsjuke lillebror Ludvig som med hela sin kropp visade vilken stor förlust han gjorde när storebror dog. En tidigare glad pojke som for runt i sin rullstol slocknade som människa, slutade prata, röra sig och blicken vändes inåt. Han förstod förlusten på ett djupare plan.
-När livet tar en vändning tror jag man ser förändringen först efteråt, sade Tomas Sjödin. Då står vi där med handen på hjärtat utan tröst mot hålet i hjärtat, det som slets upp när kärleken brast.
Vi fick höra hur Ludvig blev lugn när han kände en hand på bröstet då hans bröstkorg höjdes i ånger, en hand på hjärtat.
Uttrycket "handen på hjärtat" hör vi när någon vill att vi är ärliga, verkligen säger hur det är, inte hur det borde vara.
<span class='mr'>Sorg gav tröst</span>
Tomas Sjödin berättade om pappan till ett funktionshindrat barn. Han vågade tala om att Tomas sorg tröstade honom. Han fann ingen tröst i att Tomas hade det värre utan att han fick veta att det fanns fler än han som trampade runt i en terräng där pappan trodde att han var ensam.
Tomas Sjödin kom också in på att livet är som ett lån och då måste det finnas en givare och en tagare. Någon som räckt mig livet och någon som det skall återbördas till.
-Här står mitt hopp, sade Tomas Sjödin, om det skall visa sig vara sant. Och då gode Gud måste du ta över vårdnaden för vi kan inte längre.
Även om ingen kan säga att den vet, så är det där människor från olika klasser och livsåskådningar kan mötas - mötas för att komma varandra nära i vördnad för livet.
<span class='mr'>Tankeväckande exempel</span>
Under talet fick vi höra om många betydelsefulla, humoristiska och tankeväckande exempel som utmynnade i just "att leva med handen på hjärtat".
Kvällen i Missionskyrkan var Visby ekumeniska råds höstträff tillsammans med Sensus och Bilda. Pastor Ruben Johansson inledde kvällen och uttryckte sin stora glädja över att så många besökare kommit.
Under eftermiddagen talade Tomas Sjödin i lasarettets aula och temat där var Reservkraft.
Så jobbar vi med nyheter