På mindre än tre veckor har fem kvinnor i Sverige mördats av fem män. Två av kvinnorna mördades i bostäder och två på öppen gata mitt i centrum. Den femte var försvunnen i två dygn innan polisen hittade hennes kropp på en plats som de valt att inte gå ut med, men ett möjligt mordvapen hittades i en sjö.
Alla fem kvinnor hade någon slags relation till sin mördare.
När gotlänningen Hanna följde nyhetsrapporteringen tänkte hon:
– Det kunde ha varit jag. Jag hade kunnat vara en del av den där statistiken.
Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, dödas omkring 15 kvinnor om året av en före detta eller nuvarande partner. Och det är bara toppen av ett isberg. Enligt statistiken kommer var fjärde kvinna någon gång att utsättas för brott i en nära relation.
Under flera årtionden levde Hanna med en man som misshandlade henne och barnen fysiskt och psykiskt.
– Det var flera gånger han skadade mig så illa att det hade kunnat leda till döden, konstaterar hon.
Han slog Hanna i ansiktet, han dunkade hennes huvud mot hårda ytor, han kastade knivar och glas efter henne. Och han njöt av att sätta skräck i sin fru.
– Det var en sådan psykisk tortyr att jag knappt kan tro att det är sant.
Varningsklockorna började ringa tidigt i förhållandet, men som i så många andra destruktiva relationer ignorerade Hanna dem.
– Han var väldigt, väldigt hård redan från början. Men sedan hade han ju också vansinnigt mjuka sidor, han var charmig och lismande. Vi levde i en berg och dalbana.
Mellan slagen och kränkningarna kom ursäkterna och presenterna.
– Han kunde stå på sina bara knän och gråta och lova att han aldrig skulle skada oss igen.
Men det gjorde han.
Hanna anmälde aldrig mannen.
– Jag teg om allting. Vi hade ju vårt hem, våra barn, vårt sociala liv. Jag ville aldrig att någon skulle se hur illa vi hade det.
Ett av barnen slog dock larm och polisen var inblandad flera gånger.
– Men det slutade med att han satt och drack kaffe med poliserna.
Så manipulativ var han.
Men efter att en anhörig slagit larm dömdes han dock för ett fall av misshandel. Det han gjorde mot barnen togs aldrig upp i rätten.
Till slut lämnade Hanna mannen, som under flera årtionden hade brutit ner henne från en stark, driven och social kvinna till en som levde i konstant skräck.
– Jag hade hela tiden nerverna utanpå. Jag var så slut som människa. Jag vägde närmare 40 kilo och hade ingen energi kvar.
Samtidigt såg hon hur hennes exman snabbt gick vidare i livet, som om ingenting hade hänt.
– Jag minns att han var otroligt duktig på att bara glömma bort och sopa det han utsatte sin familj för under mattan.
Efter att Hanna till slut lämnat mannen upplevde hon att deras gemensamma vänner valde hans sida, då han besitter större maktkapital och högre status än henne.
– Han har jättemånga vänner och är väldigt omtyckt. Han gick vidare i livet med fanan högt. Han har fått olika förtroendeuppdrag i föreningslivet, vilket förvånar mig.
Efter uppbrottet från sin förövare blev Hannas nya vänner de som höll henne vid liv.
– De vänner jag har fått efter skilsmässan betyder jättemycket.
Det har varit desto svårare att träffa nya män.
– Jag har haft ett par lite längre förhållanden. Men... Jag har inte varit bekväm.
Hannas exman och förövare dömdes till villkorlig dom för misshandeln, som bara var en av många.
– Jag önskar att han hade fått fängelse. Då hade det varit lättare att komma ur allting.
Fler och fler röster höjs nu i debatten om mäns våld mot kvinnor och många kräver hårdare straff.
– Det sker ingen bättring. Det har inte hänt något under alla de här åren, säger Hanna.
Efter de fem morden presenterade regeringen ett förslag om ett särskilt barnfridsbrott, som innebär skärpt straff för den man som slår sin sambo eller fru inför barnen. Regeringen håller även på att ta fram ett lagförslag som handlar om att skärpa minimistraffet för grov kvinnofridskränkning till ett års fängelse.
Det har gått flera år sedan Hanna lämnade sin förövare.
– Men ärren sitter djupt, de kommer aldrig att läka helt.
Den karismatiska och charmiga mannen Hanna föll för blev också hennes fall.
– Jag förstår att kvinnor förälskar sig i den här sortens män. Men jag önskar att fler kvinnor vågade gå när mannen börjar visa sina andra, inte lika charmiga, sidor. Och att de vågar gå innan första slaget.
Hanna heter något annat i verkligheten.