Vi går ned för trappan i familjens villa och Hans tänder lampan i källarförrådet. Här finns det lager som gör att familjen kan vara självförsörjande på mat och andra förnödenheter i upp till ett par veckor, om tiderna skulle bli sämre.
– Tankarna hade funnits i flera år, men det var först när vi flyttade till hus som vi fick en bra möjlighet att bygga upp ett litet förråd, berättar Hans, som vill vara anonym.
Begreppet preppers används ofta om dem som på olika vis förbereder sig inför samhällets kollaps.
Fenomenet har i svenska media kallats både subkultur och en ny folkrörelse, och på nätet finns bloggar och bland annat med nybörjarguider.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, vill förmå hushållen att rusta sig att klara åtminstone tre dygn i händelse av kris. Men bland de så kallade prepparna, personer som på olika vis tagit ansvar för sin egen krisberedskap, är detta inga nyheter.
– För min del handlar det om självbevarelsedrift. Eftersom vi har småbarn måste vi ju alltid kunna ställa mat på bordet till dem. Men det handlar också om det gotländska öläget, vi har sett hur en inställd färja kan leda till brist på varor i butikerna. Till viss del handlar det också om det säkerhetspolitiska läget, säger Hans.
En av rummets väggar täcks av hyllor där konservburkar med sådant som korv, soppa och pastasåser står prydligt sorterade och staplade tillsammans med bland annat mjöl, socker, pasta, choklad och nötter.
Det finns batterier som kan användas i radioapparater och ficklampor, gasolkök, hygienartiklar, sjukvårdsutrustning och mediciner. Sovsäckar, filtar, bränsle till bilen och hundra liter vatten i plastdunkar finns också lagrade i bostaden.
– Det här är inte bara saker som ligger och samlar damm, för samtidigt finns det ett mått av bekvämlighet i det hela. Om grabben behöver batterier till sin radiostyrda bil, eller om ketchupen till köttbullarna är slut finns ju sådant redan hemma. Samtidigt är man ju van vid en viss standard i sin vardag, och den vill vi försöka upprätthålla inom familjen även om det skulle bli ett krisläge, konstaterar Hans.
Skulle värmen slås ut kan familjen elda i en kamin, och Hans berättar hur en provisorisk toalett kan byggas av en tunna med sittring och plastsäck.
– Däremot är det sämre ställt med möjligheten att kommunicera med andra. Smarta telefoner är beroende av el och slutar fungera vid längre elavbrott, så det var bättre förr när telefonin låg på kopparnätet.
Vad tycker du om MSB:s kampanj?
– Det är ett bra initiativ. Den medvetenhet som fanns bland myndigheter och bland många privatpersoner under det kalla kriget har vi ju helt förlorat. Det behöver inte handla om att vi ska drabbas av krig, det räcker med att det blir färjehaverier eller någon allvarlig snöstorm för att samhället ska få problem.
Vid svårare påfrestningar måste samhällets resurser koncentreras till svaga och utsatta grupper, därför måste de flesta vara beredda att till stor del klara sig själva, påpekar MSB.
Hans hoppas att Region Gotland och andra myndigheter tar sitt ansvar att informera:
– Med undantag för personer som arbetar inom polis, försvar och räddningstjänst tror jag att medvetenheten bland folk är låg eller till och med extremt låg. Men det behöver inte vara så svårt att höja sin tröskel, bara skaffa enkla saker som några vattendunkar, pasta och tomatsås, säger han.