Hans hjärta klappar för Gotland

När han ville rädda Länna gård undan rivning i samband med byggandet av Säveskolan blev han beskylld för att vara odemokratisk.
Rivningen var en politisk fråga och den som stod utanför politiken skulle inte lägga sig i. Så tänkte man då.
Det var sent 1960-tal och Åke G Sjöberg var en tämligen ung lektor på läroverket i Visby. Han hade återvänt till hemön några år tidigare efter 16 år i Uppsala där han tagit en licentiatexamen i ekonomisk historia samt läst alla betyg till en pol.mag.(men aldrig tagit ut examen).
Och han hade jobbat bland annat som lärare på universitetet.

Undervisa i historia
På Gotland skulle han undervisa gymnasieungdomar i historia och samhällskunskap.
Men det kom att bli mycket, mycket mer. Politiska uppdrag, kyrkliga uppdrag och kyrkorenoveringar; föreningsliv, körsång och föreläsningar i alla tänkbara ämnen som på något sätt anknyter till historia.
- Som historielektor i landsbygden blir man anlitad som historiker oavsett vilken fråga det gäller. Kan man inte ämnet man blir ombedd att hålla föredrag i får man helt enkelt läsa på.
Och det har han gjort. Han har läst en oändlig mängd litteratur. Åke G Sjöberg är förmodligen Gotlands mest belästa person och han har sannolikt Gotlands största privata bibliotek.
När vi träffas för GT:s lördagsintervju sitter vi i hans kombinerade biblioteket och arbetsrum hemma i lägenheten i huset vid Strandgatan.

Svagt upplyst rum
Ute faller redan skymningen och rummet är bara svagt upplyst. Väggarna är täckta av bokhyllor, böcker från golv till tak. Och han berättar att han har två rum till med fyllda bokhyllor, plus böcker i kartonger.
- Hur många böcker jag har? Det vet jag inte, men jag har hyfsad koll på vad jag har och var jag kan hitta dem, säger han och berättar om gotlandicasamlingen, lübecker-samlingen och andra godbitar. Han demonstrerar också de snygga och praktiska trappstegarna i trä som gör att han kan nå ända upp till de översta hyllorna.
Det stora skrivbordet strax innanför dörren lever; staplar av böcker och högar med papper vittnar om att här pågår aktivitet. Trots att Åke G Sjöberg gick i pension för drygt tio år sedan har arbetsmängden inte minskat nämnvärt.
- Jag slutade gå till skolan, det var väl den stora förändringen i och med pensioneringen. Men i gengäld kunde jag öka på en del andra engagemang, säger han.
Detta till synes aldrig sinande engagemang för Gotland och framför allt då det historiska och kulturella Gotland - var kommer det ifrån? Vad driver dig?
- Jag tycker att varje gotlänning har ett ansvar för Gotland. Det är allas skyldighet att hjälpa till med det man kan. Man ska ställa upp, men man ska också veta att avgå, säger han.
Men det handlar också om arvet han fått med sig från Klinte prästgård. Om en barndom präglad av ett varmt och öppet hem och en mamma som var som han uttrycker det "en väldigt god människa".

Lycklig uppväxt
- Jag växte upp under lyckliga omständigheter och med goda föräldrar. Jag var privilegierad på många sätt, ta bara detta att jag fick möjlighet att studera. Att engagera mig i samhället och ta på mig offentliga uppdrag har kanske varit ett sätt att återgälda det, säger han.
Åke G Sjöberg var under några år ordförande i kulturnämnden i Gotlands kommun, men det är kyrkan som varit hans främsta arena som politiker. Vi frågar om hans förhållande till kyrkan.
- Kyrkan är mitt andliga hem. Det får vara hur stökigt som helst, men jag går där, jag behöver det. Och jag sitter alltid längst bak i kyrkan, för att den är så vacker och för att jag då kan se ut över den, säger han.

Hårt engagerad
Han har varit ordförande i både kyrkorådet i Visby och i kyrkofullmäktige.
Han var hårt engagerad i domkyrkans renovering på 1980-talet och när samfälligheten Gotland kyrkor (organisationen som ansvarar för alla kyrkorenoveringarna på ön) skulle bildas för 25 år sedan var han den givne ordföranden. Den ordförandestolen satt han kvar på i 25 år. Ja, egentligen sitter han där än, mandatet går inte ut förrän vid årsskiftet.
Men han blev nyligen högtidligen avtackad, fick till och med en medalj. Kungliga patriotiska sällskapets medalj i guld. När vi ber honom visa medaljen säger han dock först nej.
- Det känns så skrytigt, säger han, men går till slut med på att låta den fotograferas, fast inte hängande om halsen.
Åke G Sjöberg har nu, drygt tio år efter pension och vid fyllda 76 år, lämnat sina flesta uppdrag. Han tycker det är dags att dra ned på tempot. Men engagemanget släpper han givetvis inte och vi kan räkna med att han dyker upp i debatten igen.
Frågan om att slå ihop alla församlingarna på Gotland till en enda, som du väckt och som vållat viss strid, den släpper du väl inte?
- Nej, för jag tror det är en utveckling som kommer att bli nödvändigt. Visst kan man ta små steg på vägen så som nu sker när vissa pastorat slår ihop sina församlingar till en enda, men man ska vara medveten om vart det måste leda.

Fortsätter att krympa
Eftersom de som lämnar kyrkan är fler än de som kommer till, kommer församlingarna att fortsätta krympa, menar han.
- Om 20 år kommer församlingen i Visby att ha halverats. Det är därför jag tycker att man ska ta tag i de här frågorna redan nu, säger han.
Får vi se dig på "barrikaderna" igen som när du kämpade för Länna gård?
- Nej, några barrikader blir det inte, skrattar han. Men jag kan vara med och skriva lite fler artiklar i frågan.
Men tycker du det är rätt att beskriva dig som en radikal person?
- Ja, jag är nog ofta ganska radikal. Själv kallade jag mig socialmoderat när jag var aktiv i politiken. Andra har beskrivit mig som konservativt tråk-kyrklig. Så man kan se det på många sätt.

Hans hjärta klappar för Gotland

På 60-talet kämpade han för att rädda Länna gård. Idag föreslår han att Gotland ska bli en enda församling. Moderaten Åke G Sjöberg är i mycket en radikal person. - Ibland är det radikalt att vara konservativ och ibland konservativt att vara radikal, konstaterar han.