Det går inte låta bli att fråga såväl rektor som alla utspexade, glada, upprymda elever vid den årliga "Polhems-olympiaden" om det finns någon parallel till den senaste tidens turbulens vid riksinternatet Lundsberg då två elever brännskadades med ett strykjärn i samband med en nollning.
– Det fanns en del sådan tendenser här för många år sedan, på 1990-talet, då man var taskig mot ettorna och bland annat tejpade fast dem, berättar Bosse Eriksson, rektor vid Christopher Polhem.
För att visa på att det inte är ok och istället skapa en ny tradition arrangerades därför en "olympiad" för drygt tjug år sedan och den har visat sig ha ett fungerande koncept. "Polhems-olympiaden" har blivit en dag då runt 800 personer, det vill säga all personal, lärare och elever, är med och då man bjuder på sig själv.
– Det är inget tvång att vara med i ett lag men man ska vara här på plats. Det här är en dag som jag tycker ger oss en bra grund att stå på senare under året, säger Bosse Eriksson.
Runt om oss skvätter det av skum och vatten, musiken är hög och olympiad-konferencieren Örjan Hillbom manar i mikrofonen alla elever till att inte ge sig iväg, det är snart dags för det nyinstiftade individuella stafettloppet.
– Jag upplever det som att alla har roligt, säger Annika Hansson som dagen till ära klätt ut sig tillsammans med sin klasskompis Christian Kotz i kläder som signalerar att de går på naturvetenskapliga programmet.
En bit bort står Karolina Mattsson och Elsa Hägglöf, båda ettor som precis börjat på naturprogrammet och som tillhör dem som ska nollas.
– Det här är bara kul, vi har bara blivit peppade av treorna som via vår facebook-grupp uppmuntrat oss till att klä ut oss, säger Karolina och rättar till sitt indianpannband.
Både hon och Elsa är helt eniga om att dagen enbart har positiva effekter.
– Det här är en dag som gör att man blir bekväm på skolan, alla badar ju skumbad tillsammans, säger de i mun på varann och skrattar.
Eric Pettersson är jultomte, han bär tomtemask för att följa klassens tema, och en bit bort ser vi en julklapp vandra förbi.
– Det här är bra för sammanhållningen i klassen, säger han och drar upp masken för att kunna svara.
Einius Paulaitis går sista året vid elprogrammet på Christer Polhemgymnasiet. För en kort stund sliter han blicken från hinderbaneloppet som pågår, inte heller han vet av några taskiga grepp mot skolans nyanlända elever.
– Vi är snälla, vi är gotlänningar och det är så det ska vara. Vi kan jävlas men i så fall med kalla strykjärn, säger han med ett varmt leende och glimten i ögat.