Richard Jarl och polishunden Rado är tillsammans merparten av dygnets timmar. ”Ska förstå att nu klär vi på oss uniformen och åker till jobbet, och nu kan jag ligga hemma på rygg och bli klappad på magen.”
Det som försiggår på gräsplätten ser förmodligen en smula egendomligt ut för förbipasserande. GT har bett Richard Jarl, hundförare vid Gotlandspolisen, att demonstrera hur det går till när polishunden Rado ska tränas i narkotikasök. Ett ämne har placerats ut och nu ska schäfern lokalisera det och markera för husse.
Richard Jarl ställer sig bakom och lyfter upp hundens bakben i luften när nosen är på rätt spår.
– Det är för att distrahera honom. En polishund måste kunna koncentrera sig på uppgiften även när det är liv och rörelse i omgivningen, förklarar han.
Rado kom till Gotland i somras och har legat i hårdträning sedan dess. Häromveckan togs han till slut in i tjänst som patrullhund, det vill säga den hundtyp som används bland annat för att hålla ordning vid ingripanden och leta efter människor och föremål med människolukt.
– Tanken är vi ska lägga till narkotikasök så att han blir en så kallad kombihund, säger Richard Jarl.
Innan Rado flyttade in – polishundar bor alltså med sina hundförare – huserade han hos en fodervärd i norra Sverige. Efter 15 månader var det dags för lämplighetstestet.
Ansvaret för att föda upp hundar för statligt bruk ligger på Försvarsmakten, så det är inte självklart från början om jycken hamnar hos polisen eller försvaret. Det får egenskaperna och resultatet vid testet avgöra.
– Från polisens sida är vi ute efter allround-hundar med bra nos. De ska kunna bo i en familj, skydda en förare och klara pressade situationer med många människor. Dessutom måste den ha förmågan att växla om snabbt från arg till lugn och koncentrerad. Så det är en ganska bred palett, och det är förhållandevis få som klarar testet, säger Richard Jarl.
Dressyren börjar på riktigt först efter lämplighetstestet, när hundföraren tagit vid.
– Testet är egentligen bara ett körkort för att börja pröva hunden inom polisiärt arbete. Ibland har den som haft hunden som valp lagt en grund med lydnad och nosarbete, men det är alldeles upp till intresset hos fodervärden. Det kan visa sig att hunden inte duger som polishund när man väl börjat dressera den, så många slås ut på vägen, säger Richard Jarl.
Ett nålsöga, alltså.
Hur har det gått för Rado hittills?
– Han kom nyss i tjänst, så än har han inte bekänt färg. Men dressyren har gått förvånansvärt fort. Vi räknar med 6-8 månader i bästa fall och han är inom det spannet. Förhoppningsvis har han många år framför sig.
Richard Jarl är en av tre hundförare med fast placering på Gotland. Polishundarna är lika många till antalet.
Richard Jarl är en av tre hundförare som polisen har fast placerade på Gotland. ”Planen är att fler ska rekryteras.”
– Planen är att fler ska rekryteras. Vid exempelvis räddningssök efter försvunnen person är det bråttom att hinna fram i tid. Då kan vi inte vänta på att någon ska flygas in från fastlandet. Vår främsta uppgift är att rädda liv.
Hemmalivet då? Rado blir ju på sätt och vis både tjänstehund och sällskapsdjur.
Är han bra på att skilja på arbete och fritid?
– Det där är ju en del av lämplighetstestet. Vi måste veta att hunden har bra nerver och kan koppla av. Den ska förstå att nu klär vi på oss uniformen och åker till jobbet, nu kan jag ligga hemma på rygg och bli klappad på magen. Hemma lever hunden ett ganska normalt hundliv. Samtidigt är det en tjänstehund, som inte bör springa vind för våg och bli gullad med och klappad av vem som helst. Det är framför allt familjen han får umgås med, säger Richard Jarl.
