Har ett hjärta av guld som klappar varmt för de handikappade små

Av olika skäl har det dröjt med kungörandet av vem som blev oktober månads gotlänning. Men i dag har vi tillfälle att presentera henne, en eldsjäl inom handikapprörelsen, Cathrin Bergström.
??Vi är många som kämpar, säger hon anspråkslöst.
Det är inte ovanligt att personer som är aktiva i föreningsliv av olika slag kan uppleva att det är en liten kärna av personer som är aktiva medan andra finns mera i periferin. Riktigt så uppfattar inte Cathrin Bergström situationen inom FUB, en förening som hon är starkt engagerad i sedan länge.
??Här finns det många som jobbar aktivt och här finns både engagemang och glädje i jobbet, säger Cathrin.

Sekreterare
FUB står för ?För utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna?. Cathrin är sedan många år sekreterare i länsföreningen på Gotland och hon har också ett speciellt om än delat ansvar för ?Guteklippan?, som är den del av föreningen som jobbar med utvecklingsstörda vuxna.
??Jag har alltid varit intresserad av människor, förklarar Cathrin.
När hon själv gick i skolan och skulle ha prao valde hon särskolan, vilket på den tiden var liktydigt med Bingeby.
För 25 år sedan fick hon själv ett handikappat barn och upplevde då ett stort stöd från handikapprörelsen. Detta ledde till ett engagemang som alltså håller i sig och brinner med klar låga fortfarande.
Cathrin Bergström berättar om FUB Gotland som en förening med en intensiv verksamhet och med ett kraftigt ökande medlemsantal. Nu kan man räkna in över 200 medlemmar, varav några är mer stödjande än aktiva.
Det finns en stark styrelse och man upplever det som roligt och meningsfullt att ordna aktiviteter. Till aktiviteterna hör en danstillställning varje månad men utöver denna är det många andra sammankomster.
Årets julfest med Luciafirande är redan avklarad och nu är det inte så mycket på gång förrän i januari månad.

Stärker varandra
Aktiviteternas främsta uppgift ligger på det sociala planet, både för de handikappade och deras anhöriga. Har man trevligt tillsammans stärker man också varandra. Föreningslivet är också viktigt eftersom engagemanget för de handikappade blivit mindre från stat och kommun. Så upplever i alla fall Catrin Bergström det. Till exempel har uppdelningen av funktionerna inom kommunen lett till en situation som hon uppfattar som sämre än tidigare. Förr visste man att man skulle vända sig till ?omsorgen? med sina frågor; i dag är det mera ovisst vart man skall gå. Om man ser till de handikappades situation i samhället så tycker Cathrin Bergström att man helt klart kan tala om en större tolerans. Det är bara att tänka tillbaka på tiden då handikappade barn tvingades hålla till för sig själva på Bingeby, Hästnäs och Klintehemmet. I dag finns de i ?den vanliga? skolan även om det nu mestadels handlar bara om en lokalintegrering. Det är dock ett steg i rätt rikting, men givetvis kan mycket mer göras.

Rådgivare
Cathrin Bergström hade alltså kommit i kontakt med de handikappade barnens särskilda villkor när hon fick ett eget handikappat barn. Men att det skulle fungera som någon form av mental förberedelse tror hon inte.
? Man kan inte förbereda sig, säger hon.
Det är lätt för den som fått ett handikappat barn att känna sig totalt ensam. Förutom känslan av utanförskap finns oron över hur det skall bli. För personer som befinner sig i den situationen kan FUB anvisa en föräldrarådgivare, som kan ge råd och vägledning. Det är stärkande att upptäcka att det finna andra som har en liknande livssituation och att se att dessa engagerar sig i ett föreningsliv som har mycken glädje att erbjuda.