Sven Montelius fyller 65 år i juli, men från 1 april är han pensionär. Under drygt åtta år var han smittskyddsläkare på Gotland, innan han vid årsskiftet lämnade över uppdraget till Maria Amér. Strax därefter kom coronautbrottet, som fått strålkastarna att riktas mot hans efterträdare.
Hur känns det att inte vara den som står i rampljuset, som håller i presskonferenser och som alla frågar om råd?
– Det känns bra, även om jag förstår att det är tufft för Maria Amér som kom in direkt i det här och fick alltihop över sig. Men hon gör det så bra och jag tycker att det känns tryggt med henne på den posten.
Du känner inte att det var synd att du lämnade över just då?
– Nej, jag vet inte om jag hade orkat med det, att vara i skottlinjen på det sättet. Jag börjar ju bli gammal, säger han och skrockar.
Sedan årsskiftet har han fortsatt att jobba på smittskyddsenheten och på infektionskliniken som timvikarie.
– I dag är jag ledig, men jag slutar inte helt. Jag har lovat att ställa upp när Maria behöver vara ledig och kanske stötta även i andra lägen, särskilt nu när det är så krisartat. Men just nu har jag ingen schemalagd arbetstid.
Sven Montelius startade sin yrkesbana 1980 i Eskilstuna, efter läkarutbildningen, och blev färdig infektionsläkare 1987.
– Jag har hållit på med infektioner hela livet, konstaterar han.
År 2004 återvände han hem till Gotland och fick tjänst som infektionsläkare på Visby lasarett och 2011 blev han alltså smittskyddsläkare.
Covid-19-pandemin är i särklass den värsta pandemin som drabbat världen på senare tid och även om Sven Montelius varit med länge så har han inte upplevt något liknande under sitt yrkesliv.
– HIV på 1980-talet, får man väl kalla en pandemi, då var det mycket oro och funderingar. Men den drabbade inte alla på samma sätt, det var vissa grupper som var mer utsatta. Då följde jag flera aids-fall ända till döden, vi hade ingenting att erbjuda dem på den tiden. Där har det varit en fantastisk utveckling av läkemedel som verkligen är effektiva.
Svininfluensan slog till 2009.
– Då var det också stor oro och panik, men det blev inte så allvarligt som man befarade. Men sedan kom problemen biverkningar av vaccinet man tog fram, Pandemrix, som kunde ge narkolepsi.
– 2015 var det mycket inför Ebola, som inte blev något. Det var väldigt mycket förberedelser ifall vi skulle få något fall, men de fick kontroll på epidemin i Västafrika.
När det gäller covid-19 kan man i dagsläget inte dra några slutsatser eller sia om utvecklingen, menar Sven Montelius.
– Som det känns har vi bara sett början. Kommer det att mattas av när det blir sommar? Kommer det att komma igen när det blir höst? Ingen vet.
Vissa virussjukdomar behåller sin ursprungliga form, medan andra förändras, vilket gör att det ibland går att vaccinera, ibland inte. Arbetet med att ta fram ett vaccin mot covid-19 pågår för fullt, men ingen vet säkert om covid-19 är ett av dessa virus som kan mutera och därmed är svårt att vaccinera mot.
– Det tar nog flera år innan man vet. Men det man vet skiljer det här coronaviruset från andra är att ingen tidigare varit utsatt för det, ingen har någon immunitet. Vi har inga läkemedel som är specifika mot det här och vi har inget vaccin, säger Sven Montelius.