Har hittat ?genvägen? till det marmorerade köttet

Inom Charolais-gruppen på Gotland har man i all tysthet jobbat ett tag med det nya och man talar nu internt om ?tt?-djur. Förhoppningarna om en lyckosam utveckling av det hela är stora även om det tar en viss tid innan man når ut i bruksbesättningar med avelsresultaten i större omfattning.
Ett mål för nötköttsproducenter är ju att kunna presentera ett marmorerat kött och det är just vad det handlar om i den nya satsningen. Det är lätt att dra parallellen till piggham på svinsidan. Det man sysslar med nu kan kanske bli motsvarigheten på nötsidan.
Piggham är resultatet av en treraskorsning. ?tt-köttet? är resultatet av ett avelsurval som grundar sig på nya kunskaper.

Impuls från Australien
Hur kan det då komma sig att gotlänningar ligger på framkant när det gäller det här avelsframsteget?
En förklaring är den att Charolais-gruppen ? en uppfödargrupp med tio medlemmar ? är utåtriktad och angelägen att ta åt sig av nya erfarenheter. Under en studieresa till Australien för ett par år sedan fick man veta att man där börjat låta gentesta djuren med avseende på marmoreringen.
En av deltagarna i resan var Tommy Ljunggren från Dalhem, som levererar avelsdjur till andra uppfödare. Väl hemkommen tog han kontakt med Sven-Erik Melllberg, Endre, en person med ett brinnande intresse för avel. Melllberg uttnyttjade de kontakter han skaffat sig efter flera besök i Kanada och gick vidare i ansträngningarna med att dels skaffa avelsmaterial med den eftertraktade genen och dels undersöka möjligheten att gentesta en del befintliga gotländska djur, som kunde tänkas ha ?tt-genen?.
DNA-test genomförs på hår från djuren. Testerna som genomförts visar att det fanns ett antal djur som hade marmoreringsgenen. Detta parat med att man från Kanada införskaffat en del embryon gör att man nu har kommit en bit på vägen.

Snabbt höjd status
Det finns tre olika ?leptin-status?. Djur med den omtalade tt-statusen har bäst fettmarmorering och lägsta foderkravet. De har 20 procent lägre foderbehov än andra djur.
Ungefär 10 procent av charolaisdjuren är tt och de har alltså helt plötsligt höjt sin status högst väsentligt.
Nästa status kallas ct. Djur med den uppsättningen har bättre fettmarmorering och lägre underhållsbehov än medeldjuret, men är sämre än tt i båda avseendena.
Statusen cc är vanligast, men inte särskilt intressant ur avelssynpunkt.
Uppfödarna poängterar att den nyvunna kunskapen om marmoreringsgenen gör att man lägger till ett nytt avelsmål, men att man fördenskull inte släpper kraven på andra egenskaper. Man vill även i fortsättningen ha djur med gott lynne och hållbara ben exempelvis.
Under våren 2005 kommer det hos några uppfödare att födas embryokalvar som tveklöst har Leptin-tt-status. Så blir det när båda föräldrarna är tt.

Tjuren skadades
Tommy Ljunggren har fått fram en tjur med tt-statusen som stallats upp på fastlandet. Den har visat alla tecken på att bli en riktig höjdare i avelssammanhang. Men så kom i förrgår det dystra beskedet: Tjuren har blivit trampad så illa att testiklarna är helt förstörda!
Hans tid som avelstjur är slut!
De gotländska uppfödarna har kopplat in Per Mårtensson på Simontorp, en av landets största uppfödare och han har med stor glädje hakat på gotlänningarnas tankar och deltar i avelsansträngningarna.
Ett bättre smakrikare kött tack vare att det är marmorerat med fett sägs alltså vara ett reslutat av ?tt?-aveln. Detta är inget som ännu så länge kan marknadsföras och ge extrapengar till uppfödarna. Det som i det första skedet är det mest intressanta för ekonomin är att djuren kräver mindre foder. Kan man spara in 20 procent av foderkostnaden för ett djur så rör det sig om 500-700 kronor per år och i en stor besättning blir det mycket pengar.