I annonser söks nu hennes efterträdare. Agneta Karlsson Norström lämnar senare i år tjänsten som länsveterinär på Gotland. Hon vill få mer tid för att odla, och fixa med allt i hemmet där katten Max och de italienska lagottohundarna Figlia och Manne också inräknas.
Var ska en länsveterinär leva om inte i sin flock. I Agneta Karlsson Norströms fall består den av ståtliga katten Max, hundarna Figlia och Manne – de två senare tryffelsökande hundar av rasen Lagotto Romagnolo, och fem smaragdskimrande Cayuga-ankor.
– Här finns inte en snigel! Folk säger att de har mycket sniglar. ”Köp en anka”, säger jag då.
Medan hundarna nyfiket nosar på besökaren berättar Agneta Karlsson Norström att hon dessutom har en lagom hanterbar hobbybesättning lamm av rasen finull – just för den fina och mjuka ullens egenskaper.
Klippningen sköter hon själv med maskin och ullen lämnas för att spinnas i Stenkyrka.
– Som 60 plus har jag lärt mig att sticka, säger hon och visar sina alster i olika bruna, svarta och vita kulörer.
Agneta Karlsson Norström äter inte kött och finullsfår har hon mestadels för garnets skull. ”Vid 60 plus har jag lärt mig att sticka”, säger hon.
Det är just 60 plus som är anledningen till allt ståhej. En annons finns ute, för att hitta Agneta Karlsson Norströms efterträdare till ny länsveterinär. Hon slutar senare i år, efter 50 års yrkesliv med djur.
– Jag gick tvåårig lantbruksutbildning på gymnasiet, sedan började jag jobba. Det var kor, kor, och kor, säger hon och berättar hur hon tillsammans med sin dåvarande man byggde upp en mjölkbesättning på 60 kor i Sörmland.
Efter att ha fått dottern Anna kände hon suget efter utbildning, och läste som vuxen in gymnasiekompetensen.
– Man må säga att jag gillar konceptet Komvux! Det är aldrig för sent att börja plugga, det är bara en fråga om att vilja.
Agneta Karlsson Norström berättar att den mycket keliga mörka tackan kom ut sist av fyra syskon i en kull vid lamningen. ”Jag räddade livet på henne”, säger hon.
Drömmen som hägrade var att bli lärare, men det var på veterinärlinjen Agneta Karlsson Norström kom in, efter att ha gjort högskoleprovet.
Samma år som Anna började ettan började Agneta sin veterinärutbildning.
– Jag var van att jobba hårt och tyckte att det var så skönt att bara få använda huvudet. Det var min bästa period i livet, säger hon.
Ullen skiftar i färg, men kvaliteten är på topp. Att den kommer från egna lamm, spinns lokalt i Stenkyrka och sedan stickas av henne själv, gör miljöpåverkan minimal jämfört med kläder importerade exempelvis från Asien.
Under praktiken kom Agneta Karlsson Norström första gången till Gotland, som besiktningsassistent till slakteriet i Visby.
– Jag var nyfiken och det var så roligt, jag ville se hur en ko såg ut på insidan, säger hon och berättar att hon fick mersmak av Gotland och kom tillbaka tre veckor som vikarie hos distriktsveterinärerna i Slite.
På den tiden fick distriktsveterinärerna själva stå för den utrustning de behövde i jobbet, och köpa in på veterinärauktion.
– De andra veterinärerna på norr var tre män, och så kom jag. Men det var fantastiskt vilket mottagande jag fick av alla underbara lantbrukare. De är så otroligt ödmjuka inför djur och liv, och så kan de allt – rör, el och maskiner, säger Agneta Karlsson Norström.
Agneta Karlsson Norström mitt i sin flock. Finull är rasen och att sticka tröjor av deras garn har hon nyligen lärt sig. Sex egna tröjor har det hittills blivit.
Hon lämnade de stora godsens län Sörmland, därför att det redan i början av 1990-talet fanns så få gårdar med djur kvar, för att bli gotlänning på riktigt. Efter att Sverige 1995 gått med i EU kom föreskrifter om hur ett mjölkrum skulle se ut.
– Under ett helt år körde jag runt och kontrollerade alla mjölkrum på Gotland, 800 gårdar, säger Agneta Karlsson Norström och berättar att hon då bodde i Slite.
När veterinärstationen där flyttades till Lövsta flyttade hon med till ett hus på området, för att jobba på veterinärstationen som efter en tid flyttade ner i Roma till nuvarande plats.
– På den tiden var vi tre distriktsveterinärer i tjänst. Vi arbetade mestadels med lantbrukets djur och hade jour var tredje helg och dag.
Växthus är bra på tidiga sommaren, i ett köldhål som Guldrupe där nattfrosten härjar. Agneta Karlsson Norström äter redan tidiga jordgubbar.
Arbetet för att hindra utbrott av smittor som Ehec, Salmonella och andra smittsamma djursjukdomar bland livsmedelsproducerande djur är fortsatt viktigt för vår livsmedelsförsörjning, menar Agneta Karlsson Norström.
En fara som kan påverka oss alla är antibiotikaresistens, där hon ser en stor fara också i effekterna av för flitigt utskrivande av antibiotika – till såväl husdjur som människor. Med ny läkemedelslagstiftning, läkemedelsförordningen, som öns veterinärer är duktiga på att följa upp finns det hopp, säger hon:
– Jag är jätterädd för att antibiotika inte längre ska få någon effekt. Om man får en infektion, kanske en bakterie under nageln, kan det sluta med i värsta fall blodförgiftning.
Vatten är en förutsättning för allt liv och för att kunna odla. Agneta Karlsson Norström har en damm på sin egen mark, som förser växter och djurliv med vatten även under torra perioder.
Intresset för djurs och människors hälsa fick Agneta Karlsson Norström att under en period lämna Gotland, för att jobba med smittskyddsfrågor hos Jordbruksverket i Jönköping.
– Jag trodde att jag skulle klara att flytta från Gotland, men gjorde det inte, säger hon och berättar att hon efter två spännande år flyttade tillbaka till ön igen.
Tiden hos Jordbruksverket gav stora kunskaper i att hantera allvarliga smittor och utbrott.
– Blåtunga hade drabbat idisslare i norra Afrika och Medelhavsländerna. Rätt vad det var hade svidknott tagit sjukdomen till Sverige. Det var ren tur att den inte kom hit till Gotland. På tre år lyckades vi utrota blåtunga genom massvaccinering.
Agneta Karlsson Norström fick också vara med om det första mjältbrandsutbrottet i Sverige i modern tid. Den drabbade gården och djurägarna fanns i Halland. Djuren avlivades och brändes på plats, för att minimera smittorisken, vilket Jordbruksverket också lyckades med.
I framför allt Skåne drabbades flera gårdar av salmonella och fick spärras av.
– Jag medverkade till att myndighetspersoner inte bara kan sitta på kontoret, utan att de också måste med ut på gårdarna, säger hon och berättar att kontakten med djurägarna i sådana lägen är oerhört viktig.
Fågelinfluensan 2006 var ett allvarligt utbrott och mängder av döda fåglar samlades in runt ön. Agneta Karlsson Norström bar skyddskläder och visste vad som behövde göras.
Som andra län i Sverige drabbades Gotland 2006 av den då mycket aggressiva varianten av fågelinfluensa, som hade dödat människor i Asien. Mängder av döda fåglar flöt i land längs öns kuster. Bland annat i Fårösund bistod Hemvärnet med personal, som i vita skyddsoveraller håvade döda fåglar från båt ur havet.
– Varje fågel som var smittad kunde smitta andra fåglar eller människor, säger Agneta Karlsson Norström och berättar att hon i sin roll som distriktsveterinär fick ansvaret för utbrottet på Gotland.
De stora utbrott av fågelinfluensa som skett under 2021 och 2022 har varit av en annan variant, men ändå dödat tusentals fåglar. Döende sillgrisslor stod plötsligt bland badgäster mitt på Toftastranden.
– Vår största utmaning är att få ut rätt information till allmänheten, säger hon och berättar att media är en viktig kanal för att varna folk från att ta i sjuka fåglar.
Inte sällan har det hänt att folk hittat sjuka och döende fåglar, och i välvilja och okunskap tagit med dem hem, vilket riskerar att sprida farliga sjukdomar till både djur och människor.
Jordgubbar, det ädlaste av bären hemma hos Agneta Karlsson Norström. Hon äter dem gärna varje dag under säsong.
I mer än 300 år har veterinärerna spelat en stor roll för djurens hälsa, men det var för att skydda människor från allvarlig smitta som yrkesgruppen år 1688 fick det lagliga ansvaret.
– I städerna var rabies utbrett och på 1700-talet kom det regelverk att alla katter i Stockholm skulle hållas inomhus och alla hundar i koppel, säger Agneta Karlsson Norström och berättar att arbetet faktiskt handlade om att människor inte skulle smittas.
Det jobbet har hon sedan 2010, i rollen som länsveterinär på Gotland, haft ansvaret för. Sedan längtan tillbaka till ön blev för stor lämnade hon då Jönköping och flyttade in i det rosa gamla trähuset i Guldrupe, som hade stått obebott i flera år.
Figlia bland aklejor och ängsblommor. Agneta Karlsson Norström är stolt över den björkskog som hon nu omvandlat till blommande äng.
Agneta Karlsson Norström gillar att snickra och berättar att hon byggt om och renoverat det mesta själv, med sina vänners hjälp. En nygrävd damm förser odlingar med vatten och skapar förutsättningar för insekter och vilt. En dunge med björkar har röjts och där blommar just nu aklejor i himlens alla färger.
– Det gör mig bara så lycklig att gå här, säger hon medan Max, Figlio och Manne följer henne steg mellan orkidéerna i gräset.
Att vara ödmjuk inför uppgiften och ha goda kontakter med öns djurägare och lantbrukare är egenskaper som Agneta Karlsson Norström skickar med till den som blir hennes efterträdare på posten. Efter att ha jobbat sedan hon var 17 år ska hon ha semester i sommar, den första på flera år. Under hösten lämnar hon jobbet som länsveterinär. Ett jobb som hon älskat, och alltid försökt vara nåbar på för de som behövt hennes hjälp.
– Nu vill jag ha tid för annat, sticka av finullen från mina lamm och så läser jag också väldigt mycket, säger hon.
Nära 20 olika sorters tomater ryms i växthuset hemma hos Agneta Karlsson Norström i Guldrupe. Hon har smakat alla och valt de mest odlingsvärda.