Enligt en rapport från Statens veterinärmedicinska anstalt, finns fler än 100 platser på Gotland där djur grävts ner efter utbrott av mjältbrand. Listan med 61 socknar omfattar åren 1916 till 1957, när det senaste utbrottet skedde på ön.
Smittan kan leva kvar i jorden i minst 150 år. Så trots att muskler, hud och ben förmultnat utgör platsen och jorden en risk.
- Jag vet ett fall i Uppland där man grävde för att gjuta en platta. Jorden lades i en betesmark. En ko smittades och dog, säger Agneta Karlsson Norström.
Hon uppmanar genom GA alla entreprenörer som sysslar med grävarbeten i jordbruksmark att ägna extra uppmärksamhet på benrester i marken.
- Det grävs ju så mycket för byggen och ledningar, fiberkablar, vägar och allt. Hittar man ben ska man avbryta arbetet och kontakta länsstyrelsen omedelbart. Och det är förstås bra om det inte kan gå betande djur, idisslare, på platsen, säger Agneta Karlsson Norström.
Koncentrat
Vid ett terrorangrepp i USA år 2001 skickades brev till olika kontor och två senatorer. I breven fanns mjältbrandssporer. Fem personer dog.
- Den gången hade man upparbetat sporerna i laboratorium och skapat ett superkoncentrat av sjukdomen, säger Agneta Karlsson Norström.
I Sovjet, för länge sedan, kom sporer av misstag ut från ett laboratorium och spreds med vinden. Kor smittades och dog upp till fem mil bort.
Länsveterinären säger att sjukdomen ger ett oerhört stort lidande.
- I stort sett alla organ slås ut och djuren dör ofta inom ett dygn.
Så länge sporerna inte grävs upp och får kontakt med luften utgör de alltså inget hot. Och smittan drabbar bara gräsätare.
Gotland har gott om vildkaniner som gillar att gräva.
- Nej, dom kan inte sprida smittan.
Sverige har drabbats av tre fall i modern tid. 2008 dog eller avlivades 70 nötkreatur i Halland.