Här möts ung som gammal

Varken lanthandeln eller postkontoret finns kvar. Våra bostäder har privatiserats mer och mer för att i dag vara i mångt och mycket stängda tillflyktsorter. Den enda platsen där vi kan slappna av, ta av våra masker och vara oss själva helt och hållet.

Livsmönster
För inte är det helt självklart att springa in oanmäld till grannar och kompisar som det var "förr". Det är svårt att säga när det började förändras men lättare om man ser livsmönstret i dag och jämför med hur det var bara några decennier tillbaka.
Men nya mötesplatser skapas också, även om de flesta i dag menar internet när de talar om mötesplatser, så finns de i verkliga livet också.
Almedalsbibliotekets foajé till exempel. Det så omstridda huset som nu i efterhand är älskat av de flesta.
Här samlas varje dag många människor, kanske inte alltid för att umgås men för att vistas tillsammans med andra.
Annelie och Tuva Grindefjord var där i går och sprang på kompisen Ebba Ögren och hennes familj, pappa Robert och brorsan Ville, och de passade på att fika tillsammans.

En bra plats
-Vi är här då och då, det är en bra plats, allra helst när man har barn. Man kan vara däruppe och titta på böcker och man kan fika, tycker Annelie Grindefjord.
Trots att foajén är en plats för passerande likväl som ett ställe att stanna till, finner många här lugn och ro.
Hannes Holm kommer hit nästan dagligen för att plugga matte.
-Det är fin utsikt över parken här och nära om jag skulle behöva någon bok, det är skönt också att det är lite liv runtomkring, säger han.
Mitt emot vid nästa bord och lika försjunken i läsande är Ivar Klafver som tycker det är trevligt att komma hit och läsa. Ibland går han upp och tittar i någon bok på biblioteket, gärna den med Gotlands alla gårdar.
Prashant Brahmbhatt bor i Indien men är på Gotland minst en gång om året för att hälsa på sin dotter. Han bodde på Gotland mellan 1972 till 1986.
-När jag bodde här fanns det stora behov av sociala mötesplatser, för gotlänningar inte bara för turister, men det fungerade aldrig. Allt har en tendens att bli för elitistiskt. Den här platsen (Almedalsbiblioteket) är fantastisk, det mest positiva som har hänt Visby på de 30 år jag varit här. Här kan jag ta med med min laptop och sitta och jobba, surfa, läsa och träffa vänner. Men i morse, vid 8.30, gick vi genom hela stan och hittade inte ett enda ställe som var öppet där man kunde få sig en kopp kaffe, alla ställen verkar öppna vid 10, säger han och skakar på huvudet.

Socialt ansvar
Han tycker att en mötesplats som biblioteket även har ett socialt ansvar för samhällsmedborgarna. Det borde vara öppet så gott som alltid, inte stänga klockan 18 som man gör nu utan ha öppet kvällstid och till exempel ge tillgång till globala tevesändningar så att medborgarna har en chans att ha en öppen diskussion om det som händer i världen.
- Samhället har ett ansvar att sammanföra människor och ge dem tillgång till information om vad som händer i världen, framhåller Prashant Brahmbhatt.
Och det som från början var vårt lite planlösa sökande efter en levande mötesplats fick plötsligt en ny dimension. Vikten av mötesplatser blev ännu tydligare och fick en större, demokratisk, innebörd.
Så som möten ofta får vår tanke att växa.

Här möts ung som gammal

Vårt behov av fysiska mötesplatser har inte minskat men de faktiska mötesplatserna har det. Platser där vi kan mötas av en händelse, prata, fika, eller bara sitta och titta på folk.