Här ryms mycken smärta ­ men även stor glädje

Efter tre månader som flyktingförläggning har en ny vardag börjat ta form på Gustavsvik.
­ Det är bra här. Vi trivs, säger både de som bor och arbetar på förläggningen.
Men det är inte bara solsken över den före detta semesterbyn. Ibland känns det instängt. Ibland domineras dagarna av tankarna på hemlandet.

Gotland2003-04-23 04:00
En mörk och kall kväll i mitten av januari kom de första flyktingarna till Gustavsvik. Semesteranläggningen hade på kort tid anpassats för att kunna ta emot en rännil av den flyktingström som under förra året fyllde alla platser på svenska förläggningar.
Det gick undan när det blev bestämt att Gustavsvik skulle bli en flyktingförläggning. Avtalet mellan Gotlandsresor och Migrationsverket tecknades den 9 januari och mindre än en vecka senare flyttade de första flyktingarna in. Egentligen borde man ha haft minst en månad till för förberedelser, konstaterar enhetschefen Ullan Wallin i efterhand.
­ Men det gick inte. Efter jul behövde Migrationsverket alla platser som vi kunde få tag på.
<span class=MR>Barnen i förberedelseklass</span>
Tre månader senare fungerar Gustavsvik som man hade tänkt sig: Nästan alla som bor här har kommit igång med sin svenskundervisning. Skolbarnen går i sin förberedelseklass. Sjuksköterskan har en egen liten mottagning och om någon månad kommer det att finnas en verksamhet också för de minsta barnen.
Det är mycket barn på Gustavsvik. Av de 210 personer som bor här är 43 barn. De som inte går i skolan leker på planen utanför de lägenheter där familjerna bor. Ett stort gäng från Somalia leker och skrattar och springer ut och in i de lägenheter där dörrarna står öppna.
I en av lägenheterna bor Amon, Nafisa och Nafisas barn. Amon möter oss i dörren, hon är på väg till skolan och förklarar med brett leende och bra uttal att hon "kan prata lite svenska".
­ Svenska är inte så svårt när man kan engelska. Hälften av orden är ju nästan samma, konstaterar hon.
När Amon krängt på sig sin ryggsäck och skyndat iväg berättar Nafisa och de somaliska grannarna Bile och Burhan om hur deras vardag ser ut här. Bile och Burhan läser svenska. Nafisa har inte kunnat börja ännu eftersom hon måste vara tillsammans med sina barn. Men dagarna går och ofta har de ganska trevligt tillsammans. Somalierna brukar hålla ihop. De ser på somaliska filmer tillsammans och lyssnar på somalisk musik, ibland dansar de också. Och när det är middagsdags på kvällen brukar de vara sju personer omkring bordet som äter av den mat som de turas om att laga:
­ Det blir mycket pasta. Vi gillar pasta i Somalia, eftersom det är en gammal italiensk koloni, förklarar Burhan.
<span class=MR>Har inte ätit svenskt </span>
Svensk mat har de inte givit sig i kast med ännu. De vet inte hur den ska smaka. I stället lagar de mat som de är vana med och kryddar den med de kryddor som Nafisa hade med sig hemifrån.
­ Det är trevligt här på Gustavsvik och vi kan ha det riktigt roligt tillsammans - men det är inte alltid så... När vi talar om hur det är i vårt land, då kan det bli sorgligt, säger Burhan och fortsätter:
­ Och visst kan det finnas problem ibland. Vi kan inte svenska, vi vet inte vad det är vi köper i affärerna och vi vet inte vad saker kostar. Och ibland kan det kännas instängt också. Eftersom det inte finns några gatlysen så kan man inte gå ut när det är mörkt. Ibland kan det gå en vecka utan att jag har kommit härifrån!
Ulla Wallin vet hur viktigt det är att komma ut, lära sig svenska och komma in i en vardag:
­ Med svenskan så kommer man närmare det svenska samhället och genom skolan får man kontroll över sin vardag. Många som för en månad sedan såg så allvarsamma och trötta ut kan i dag komma fram till mig och glatt och frimodigt blanda sin engelska med svenska.
Att livet på flyktingförläggningen får vardagliga former är viktigt för att man ska må bra. Det bryter upp det vakuum som den här tiden av väntan annars kan bli.
För alla väntar. På besked om asyl. På att livet ska få fart igen. På att läget i hemlandet kanske ska kunna bli säkrare. Några av de som kom i januari har redan fått avslag och rest tillbaka till sina hemländer. För andra kan utredningarna bli långt mer tidsödande. Thomas Nilsson, som är en av mottagningsassistenterna på Gustavsvik, finns med flyktingarna i vardagen och han märker hur laddat det kan vara under ytan.
­ Brev från myndigheterna skrämmer många, även om det bara handlar om att de har fått ett juridiskt ombud.
<span class=MR>Få psykiska problem</span>
Sjuksköterskan Solgerd Gotvik möter ändå inte så mycket psykiska problem i sin lilla mottagning:
­ De har förstås otroligt mycket med sig i bagaget och både jag och psykiatrin trodde att många skulle behöva hjälp. Men så har det faktiskt inte varit. När de kommer för att få vård har det andra orsaker. Men det är klart att det kan bli annat när fler flyktingar får avslag på sina ansökningar om asyl.
Migrationsverket har just nu 13 anställda på Gotland. De 210 flyktingarna kommer med tiden att bli fler. Men eftersom flyktingströmmen har avtagit kommer det nu bara mindre grupper till förläggningen och det kan därför dröja en tid innan alla 360 platser har tagits i anspråk.


Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om