Hård rock med mjuk trio
En inte så tuff gotländsk hårdrockstrio som för övrigt inte började med musik för att få brudar, ska inom en snar framtid lira förband åt självaste Iron Maidens förstesångare Paul Di?Anno.
- Som Toffifee, mjuka inuti, säger Rasmus.
Det dröjer inte länge innan bandmedlemmarna själva inser att det faktiskt inte bara är snack, det här med att vara mjuk. Det är nästan som en uppenbarelse när de tittar på varandra och säger:
- Nä nu måste vi ju tuffa till oss.
Perfekt med trio
Bandet har funnits sedan 2001, men 2004 blev konstellationen som den ser ut i dag. Rasmus Bogegård på gitarr och vocals, Edvin Holm på bas och Johan Dahlén på trummor.
Fler än tre vill de helst inte vara, och absolut inte fler gitarrister. Anledningen är att ju fler bandmedlemmar desto fler viljor.
För två tredjedelar av bandet har Iron Maiden inte betytt särskilt mycket, men för Edvin är det en annan femma.
- Jag har minsann stått där med patronbälte, det var liksom som en slags inkörsport, och det var den första musiken som jag hittade själv så att säga.
Även om Rasmus och Johan inte är fullt så upphetsade av Maiden, så tycker de ändå att det ska bli roligt att träffa honom. De håller med om att Maidens första skivor där Di?Anno medverkade även var de bästa. Fast hans nya musik har de inte mycket till övers för.
- Han är säkert farlig, så skriv inget negativt, menar trion.
I övrigt är det mycket könsrock som cirkulerat i killarnas trumhinnor. Mycket testosteron, men även för vissa etiopisk jazz, Aguilera och passa er nuHaddaway!
Inte för att de sistnämnda är något som spelas dagligen, men jag fick ändå fram dessa delikata pinsamheter så de måste ju understrykas.
- Det brukar faktiskt bli Haddaway med "What is love" när vännerna och jag ska supa till, säger Rasmus.
- Den är ju party! Fortsätter han.
Har nyss släppt platta
Livet leker när grabbarna hårdrock står på scen, även om det där emellan kan vara tradigt så väger scenen upp det dåliga. I Oktober kom de ut med en trespårig EP, fast inspelningen hade gjorts mycket tidigare. Som killarna uttryckte det så fick den ligga och puttra ett bra tag.
Killarna har enligt de själva utvecklats musikaliskt. Texterna är inte fullt så hårda längre, och det finns lugna partier i låtarna. Men några riktiga ballader har det ännu inte blivit.
- Jag gillar när det är dynamik i låtarna, och inte bara köra på i 180 med ett solo i mitten. Publiken måste få andas, och, ja det är som livet, det går upp och ner, säger Rasmus och inser snabbt att han låter fånigt mjuk.
- Herregudfortsätter han generat.
Jag bad de tre inte så hårda bandmedlemmarna att beskriva musiken de gör, fast bara med ett ord var. Svängigt, blev det ena svaret, rökigt det andra, och skördetröska klämde Johan ur sig som hellre hade velat illustrera den bild och känsla han hade för sin musik.
Och budskapet?
- Ta det för vad det är, we just wanna play Rock n? Roll!!
<b>Paula Zielinski</b>
paula.zielinski@helagotland.se
Så jobbar vi med nyheter