Härifrån flydde de
Tre generationer ur den gotländska familjen Stuxberg undkom jättevågen med ytterst liten marginal och tvingades tillbringa nio timmar på ett berg. I går blev de de första Thailandsresenärerna att återvända hem.
? Vi är lyckligt lottade som får hem dem, sade en mycket rörd Marie.
På plats fanns även fem sjuksköterskor från psykiatrin och prästen Julius Mehler från sjukhuskyrkan. Den krisgrupp som inrättats har sedan i går morse beredskap vid varje flyg från Stockholm, för att erbjuda sitt stöd till de drabbade. Det var dock under gårdagen oklart hur många som skulle komma och när. Vid 14-tiden blev Stuxbergs de första.
Brunbrända men utmattade kramades de om av Robert och Marie. Så berättade de vad de varit med om.
Familjen bodde på tolfte våningen på hotell Royal Paradise i Phatong och hade precis klivit upp när jordskalvet kom. De rafsade ihop det nödvändigaste och flydde sedan ner för trapporna. Väl nere i receptionen sade personalen att jordskalv inte var ovanliga och de kunde slappna av.
De åt frukost och bestämde sig sedan för att gå till stranden, drygt 300 meter bort. På vägen dit behövde dock Johan uppsöka toalett. Han gick in på ett internetcafé, medan familjen väntade utanför i cirka tio minuter.
Det kan ha räddat deras liv.
? När vi sedan började gå mot stranden möttes vi av kaos. Det var springande och skrikande människor och bilar överallt, berättar Inger.
Familjen började då springa, bort från stranden. De omgavs av panikslagna människor och bilar och bussar som körde på vägbanor och trottoarer. Efter ett tag fann de en tuktuk, en lastbil med passagerarplatser på flaket. Den körde dem uppåt, mot bergen.
? Det var vi och två fransmän som varit på stranden. De berättade att vattnet först försvann utåt. Så såg de en hög, grå vägg komma. Då sprang de. De såg också en mamma med en barnvagn. Hon orkade inte springa.
Väl på ett berg bjöd en thailändsk familj in dem till sig. Först efter nio timmar kunde de återvända till hotellet, som var helt oskadat. Sanden, bråten och vattnet hade stannat precis framför det. Runt omkring var förödelsen stor och det stod snart klart att många skadats och dödats.
Inger skakar på huvudet åt minnesbilderna.
? Vi har haft tur. Vi är glada att vara hemma.
Marita instämmer. Hon arbetar på Bilregistret och hade planerat att börja igen i dag. Nu vet hon inte riktigt.
? Jag räknar med en efterreaktion, eftersom jag har behövt vara stark hela tiden. Vad som händer nu när jag slappnar av vet jag inte.
Hon kände dock inget omedelbart behov av stöd från krisgruppen, som informerade familjen om hur man kommer i kontakt med dem nu och senare.
? Just nu är jag mest bara lättad över att vi har klarat oss. Nu ska vi åka hem och ta det lugnt. Vi har inte sovit mycket de senaste dagarna.
Så jobbar vi med nyheter