- Jag trodde inte det var sant att det var han som gjorde detta, säger Francesco Gabrielli. Vi har bott tillsammans sen vi kom hit. Det är en snäll kille, hade han varit nykter hade det aldrig hänt.
Tillsammans med Lars Siggelin, som driver Hassela, Marina Hellstadius, boende på Hassela och Marcus Karlsson, medlevare, pratar vi om det som hänt i Klintehamn senaste tiden.
- Det är omöjligt att se i förväg vad som ska hända, säger Lars Siggelin. Det är tillfälligheter, rädsla och alkohol som påverkar. Hade inte Hassela funnits i Klintehamn utan på någon annan plats så hade det hänt än värre saker och mycket mer, fast på andra platser i Sverige. Det är allas vårt ansvar och det är allas barn. För mig är det fullkomligt självklart att vi solidariskt ska ta hand om våra ungdomar.
Tuff tid
Under de 27 år som Hassela har funnits i Klintehamn har ett 100-tal gotländska barn bott på Hassela, påminner Lars Siggelin.
Francesco Gabrielli har varit på Hassela i drygt ett år och det är det bästa som har hänt honom.
- Jag har lärt mig otroligt mycket sen jag kom hit. Jag börjar mer och mer förstå hur jag fungerar. Och skulle jag åka hem nu så skulle det betyda rena förödelsen för mig. Där hemma kommer polisen och misstänker mig så fort det händer något. Här på Gotland vinkar de bara glatt och åker förbi.
Vi går inte närmare in på Francescos bakgrund men det framgår av hans berättelse att det har varit tufft.
- Min mamma har varit här flera gånger och hälsat på. Bland annat var hon här och firade jul. Det var den häftigaste jul jag någonsin har upplevt. Så mycket folk och så många paket och vilken stämning. Jag har aldrig upplevt något liknande.
Han pratar sig varm om vännerna i kollektivet och tryggheten som han känner där.
- De som jag kallar mina vänner hemma har jag fått endast genom dumheter. De vänner jag har här är verkliga vänner som bryr sig, säger han.
Marina har kommit tillbaka till Hassela för några månader sedan efter att ha varit hemma ett tag.
- Nu är jag ett stöd för en annan tjej. Jag hjälper henne i skolan och med en massa saker som man behöver i början när man kommer hit, säger Marina. Jag känner mig också trygg här och när det blir dags att åka hem så vill man inte härifrån.
För närvarande är 60 ungdomar inskrivna på Hassela. Marcus Karlsson har jobbat som medlevare länge. Han jobbar i sex veckor och är sedan ledig två.
- Jag gör allt möjligt. Det går knappt att beskriva arbetsuppgifterna, säger han. Man finns till hands där det behövs och jag är också aktiv i idrottsföreningen här i Klinte. En del av ungdomarna här spelar fotboll, andra ser på film eller fikar tillsammans om kvällarna. Ibland åker vi in till Visby på Puma eller har andra aktiviteter.
Diskussionskväll
I nästa vecka bjuder Hassela in allmänheten till information och diskussionskväll.
- Vi har alltid varit öppna och bjudit in folk till våra aktiviteter. Men när det händer saker så blossar diskussionen om Hasselas vara eller inte vara alltid upp, säger Lars Siggelin. Nu ges det utrymme för alla åsikter.
Vi träffar några ungdomar i samhället som inte är lika lyriska över Hasselas verksamhet i Klintehamn.
- De har blivit för många, säger Joel Hagström. Personalen kan inte längre ha koll på dem. Visst finns det bra ungdomar på Hassela men många av dem ställer till det. De kastar sten på våra bilar och de vill ha bråk.
Stefan Ekman är lika missnöjd:
- Det är dock ett behandlingshem för ungdomar med drogproblem. De borde kanske inte vara i ett samhälle, säger han. Och det blir ju mycket bråk.
Köp av Klinte IK
Att det behövs ett informationsmöte blir märkbart när dessa ungdomar pratar om att Hassela, som köper allt, nu också har köpt, Klinte IK.
De yngre ungdomarna, däremot, är mer positiva mot Hassela.
- De är schyssta och har en massa roliga aktiviteter, säger Roger Gilljam.
Utanför Konsum träffar vi Fredrik Jarl, även kallad "Jalle".
- Jag har varit på Hassela i fyra år nu. Före det har jag varit på 36 andra behandlingshem, bland annat sluten ungdomsvård. Nu jobbar jag på Bullboden och Hassela är det bästa som har hänt mig. Jag trivs så himla bra.