Havre kan värma oss

Det sa Göran Bylund, Energibyrån, när han i går inledde ett seminarium om närvärmeanläggningar. Ett 20-tal intresserade män kom till Lövsta i Roma för att lyssna, fråga och diskutera.
I åtskilliga år har det talats om att ersätta användningen av olja, kol och andra ändliga bränslen med förnyelsebara energikällor. Och visst har det gått framåt, men inte särskilt mycket. Av de drygt 4,2 terrawattimmar som utnyttjas för uppvärmning på Gotland varje år kommer 36 procent från kol, tio procent från eldningsolja, 23 procent är elvärme. Och endast elva procent av all energi som används på Gotland är lokalt producerad. Här ingår både biobränslen och vindkraft.

Ny bransch
- Här finns en helt ny bransch, förklarade Göran Bylund. Tidigare har energin varit billig och centralt producerad. Men de senaste två åren har alternativen aktualiserats, och nu visar även statsmakterna att man vill stödja förnyelsebar energi. Tiden är förbi för stora energiproducerande anläggningar. Här finns en marknad för närvärmeanläggningar med en effekt på mellan 100 kilowatt och 500, ja kanske upp till 1 000 kilowatt.
- Om oljan som används på Gotland ersätts med förnyelsebar energi kan det skapa ett par tusen arbetstillfällen på ön, tror Hans Gulliksson, vd för Energikontor Sydost, en offentlig myndighet som arbetar med just detta i Småland, Kronoberg och Kalmar län.
Sett till hela landet är 25 procent av energin bioenergi och biobränslet har passerat oljan.
- Här finns en stor potential, och den största finns bland åkergrödor såsom salix, säd och strå. För tio år sedan var det fult att elda med säd, så är det inte i dag.

Inget för Gotland
I Kronobergs län har Energikontor Sydost och dess samarbetspartners startat cirka 35 mellanstora närvärmeanläggningar. De flesta drivs med flis, pellets och briketter gjorda av sågspån och annat.
- Tyvärr är det mest energibolagen som tjänar pengar på detta, skogsägare och andra enskilda producenter fungerar mest som leverantörer. Mycket handlar om att LRF inte varit tillräckligt affärsmässigt, inte tagit för sig ordentligt, förklarade Hans Gulliksson.
Den modellen vill man inte ha på Gotland. Tanken är att närvärmeanläggningarna ska ägas lokalt och att alla ska tjäna på dem. Vilken typ av biobränsle man använder beror förstås på vad det kostar att producera och hur mycket arbete det kräver.
Spannmål för produktion av värme och el skulle kunna stärka det gotländska lantbrukets ekonomi, skapa nya jobb och bidra till en bättre miljö.
I första hand är tanken att dessa närvärmeanläggningar ska värma lantbrukets bostäder och ekonomibyggnader. En liter olja kan ersättas med 3 kilo spannmål. Trots att det krävs mer råvara för att få ut samma effekt så gör det låga priset att det ändå lönar sig rejält att använda till exempel havre att elda med.
- Men det är inte bara att sätta igång och elda med havre, förklarade Alf Johansson, Gotlands Energikonsult AB. Det handlar om en ny teknik och då innebär det nya problem som vi måste lära oss att hantera.

30 eldar med havre
Alf Johansson har installerat ungefär 30 anläggningar för eldning med havre på Gotland de senaste tre åren. De flesta är för enskilda bostadshus. Den största finns hittills i Endre bygdegård, men även Levide bygdegård är på gång.
- Just nu håller jag på med en anläggning med en effekt på 100 kilowatt. Den ska köras på flis och havre och på pellets sommartid.
På senaste tiden har det framförts kritik mot eldning med spannmål. Att pannor, insatser i skorstenar och plåttak rostar sönder.
- Det centrala är att ha höga rökgastemperaturer, så att gasen kondenseras utanför skorstenen. Den värmen har man råd att släppa ut. Men det behövs utbildning av rörmokare och andra som installerar sådana här pannor och anläggningar, förklarade Alf Johansson, som tidigare varit sotare.
Eldar man med havre går det inte att köra på sparlåga, menar han. Då är det bättre att ha flera anläggningar med olika effekt att växla mellan. Då går det att elda med havre året runt.
- Det kostar mer i investering men det håller mycket längre.