Hedniskt bröllop inte alls så mystiskt
I söndags hölls för första gången på tusen år på Gotland ett hedniskt bröllop. Inte alls så mystisk eller ett stort hopp tillbaka i tiden som man kan tro. Vi lever inte efter det gamla utan vi lever idag, säger Rolf Tomas Lönnhammar, som förrättade vigseln.
Det var Nörrönas samfund som vid havet i närheten av Friggars krog på Fårö hade bröllop enligt fornnordisk sed. Paret som vigdes var Steve Claesson och Sofie Hedman.
Om man förväntat sig en annorlunda utstyrsel av brudparet eller de inbjudnas klädsel så är det fel. Här finns allt från kostym, finare kjolar och klänningar, svarta skinnbyxor och svart lackkjol till jeans och t-shirt. Brudgummen själv är klädd i vit kostym, bruden i gråvit klänning som är kort framtill och lång där bak. På fötterna har hon ett par svarta högklackade så kallade jesussandaler. Den enda man skulle kunna säga se fornnordisk ut är Rolf Tomas Lönnhammar, som är gode (det samma som präst enligt den fornnordiska seden). Han står i rödvit dräkt med ett smycke runt halsen, som ser fornnordiskt ut.
<span class=MR>Vi är ju i nuet</span>
Jag har den här klädseln bara för att det ska synas vem som är vigselförrättare. De andra får gå klädda som de vill. Det är inte så att man måste gå tillbaka i tiden. Vi är ju i nuet, även om vi utövar en urgammal religion.
Själva altaret och de föremål som används under ceremonin påminner om forntiden, likväl de tal som hålls av vigselförrättaren. Ceremonin i sig har både likheter och olikheter med den kristna. Det hela börjar med att brudens far går med sin dotter till altaret och efter följer brudtärnor till trummslag. Brudgummen står redan vid altaret med en väninna bredvid sig. När bruden och hennes far är framme vid altaret lämnar han dottern till hennes väninna, som väntar vid altaret.
Goden häller ut någon vätska (vatten?) ur ett horn och förklarar att den vigselplats som man samlats vid hålls helig. Alla närvarande blir därefter ombedda att ta i edsringen som skickas runt. Detta för att bekräfta platsen helighet.
När Rolf Tomas Lönnhammar får tillbaka ringen håller han tal om hur familj och ätt binds samman och hur man vänds till heliga makter. Texten han läser ur är från Eddan, de nordiska guda- och hjältesångerna.
<span class=MR>Fortsätter under måltiden</span>
När han läst ett stycke från boken tas två stop med helig mjöd fram, som brudparet dricker.
De står vända mot varandra när de dricker samtidigt som goden talar på fornnordiska. Det som blir över av mjöden hälls ut till makterna. Åter igen blir det tal men då om Tor och en hammare hålls upp i luften av vigselförrättaren.
Efter det kommer själva ringbytet. Paret växlar ringarna med sina händer i edsringen. De bekräftar att de tar varandra och älskar varandra. Därmed förklaras de man och hustru.
Hela proceduren tar runt 20 minuter. Ceremonin är dock inte slut utan det poängteras att den fortsätter under måltiden som följer. Hur det går till där förblir okänt, men som på vanliga bröllop så håller släkt och vänner tal.
Hur vigseln fungerar i juridisk mening är något som kammarkollegiet inte rätt ut än. Men enligt Rolf Tomas Lönnhammar är det som vilken borgerlig vigsel som helst.
I vilket fall så handlar det om kärlek.
FOTNOT: Är det en kvinnlig vigselförrättare kallas hon i den fornnordiska seden för gudja. Kvinnlig vigselförrättare var under den fornnordiska religionens tid mycket mer vanlig än gode.
Så jobbar vi med nyheter