Helén glömmer aldrig synen från 10:e däck på Mariella
Tidigare tyckte Helén Furuhäll, Visby, att det var obehagligt att åka båt för hon blev sjösjuk ibland.Men sen tio år tillbaka är hon rädd att det skall hända något med båten.
-Jag känner av det varje år vid den här tiden, säger hon. Och jag tänker på det som hände varje gång jag skall åka båt. Det går aldrig bort.
Helén hade, tillsammans med ytterligare en representant från Gotland, Marlene Lindström, varit i Helsingfors på en konferens som SKTF (Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet) anordnade. De skulle ha kommit till Stockholm på onsdagsmorgonen den 29 september, men kom istället fram mot kvällen.
Redan innan räddningsaktionen gick Mariella med lägre hastighet på grund av blåsten.
-Jag vaknade av att färjan rullade och att kapten gick ut i radion ombord och sa att Mariella deltog i en räddningsaktion, säger Helén. Då visste jag bara att det rörde sig om en färja, men ryktena sa att det var Estonia.
Från tionde däck såg passagerare på Mariella rakt ut i det mörka, blåsiga havet.
-Jag kommer aldrig att glömma de upp- och nervända flottarna, de syntes när helikoptrar lyste på dem, annars var allt mörkt, säger Helén. Det kom också räddade passagerare från Estonia till Mariella. Helikoptrar landade på plattan på Mariella och lämnade av dem.
Hon minns också hur flera båtar kom efterhand, bland annat Silja Lines färja.
-Jag tänker inte se tv-programmen om Estonia nu, säger Helén. I början gjorde jag det, men nu orkar jag inte bli påmind igen, det är psykiskt påfrestande. Även om jag aldrig glömmer så vill jag inte se det. Det finns ändå kvar - alltid - på näthinnan.
Hon funderar också på hur det förändrats, hur hon idag känner obehag och rädsla inför att hon skall åka båt.
-Efter Estonia blev jag rädd, säger hon. Båten var ju stor och det skulle inte hända något, den var så säker.
Så jobbar vi med nyheter