Helen sköter det vackra, och Stefan det som går att äta!

Förra sommaren när dom var här från sällskapet var det fint här, säger de båda. Just nu är de inte riktigt nöjda med åsynen av trädgården. Dels är allting lite senare i växtligheten i år än i fjol och dels har Stefan varit på resande fot ett tag. Han har varit i Danmark på resa för att inhämta erfarenheter för restaureringen av Lau kyrka och han har varit i Eksjö för att ta emot ett annat pris, Svenska byggnadsvårdsföreningens diplom.
Att resa bort så här års är inte så lyckat för en trädgårdsmästare, visar det sig. Men som besökare har vi svårt att se vad det är som inte är bra.
Går inte att låta bli
Stefan Haase jobbar på en 80-procentig tjänst som byggnadsantikvarie. Helen Wahlström, jobbar till 80 procent som lärare på KomVux. Den tid som "blir över" jämfört med om de skulle ha jobbat full tid satsar de till stor del på trädgården.
- Det är ett frivilligt åtagande, säger Helen.
Men det går inte att låta bli, tillägger hon.
Hon, som är född i Finland, har alltid varit intresserad av odling och växter. Hon berättar att hon som sjuåring såg diabilder som en bekant till familjen tagit på fjällväxter och då var det "nästan så att hon skulle ha behövt ha haklapp på sig".
Därav kan man förstå att intresset var gediget.
I trädgården råder en ganska strikt uppdelning kan man förstå. Hon svarar för perennerna och prydnaderna; han ägnar sig åt det matnyttiga i första hand.
Matintresserade
Både Stefan och Helen är intresserade av mat och matlagning. Det ger en extra dimension åt matlagningen när man kan hämta råvaran 100 meter från köket.
Stefans intresse för gamla potatissorter är tidigare omvittnat. Omkring 20 olika sorter har han i landet, där man vid ett par tillfällen använt släke som jordförbättringsmedel.
Stefan håller hårt på att man skall använda grundsorterna. Helen håller med men kan tänka sig att göra vissa avsteg på grund av smakegenskaperna.
Hon avslöjar i förtroende att hon inte är så värst förtjust i Stefans gammaldags träiga morötter. Men det går ju att peta ut dom ur grytan om man är på det humöret.
En helt gemensam ståndpunkt är att det som odlas skall vara ekologiskt odlat. Om man använder gifter kan man lika gärna köpa grönsakerna.
Snigelplockning
Ogräset är inte det största problemet för trädgårdsodlarna vid Bjärges. Det är fåglarna som är värst. God konkurrens som värsta gisslet har de eller har de haft med sniglarna.
Helen har använt olika metoder för att bekämpa sniglarna. Att ställa ut små burkar med öl har visat sig vara effektivt, men en otrevlig hantering.
Förra sommaren tog hon till en annan metod. Hon gick upp mycket tidigt på morgnarna och plockade sniglar för hand.
På en morgon kunde jag plocka 500 sniglar, berättar hon.
Summan är inte tagen ur luften. För att ha något att göra under den tämligen tråkiga plockningen har hon räknat sniglarna. Det blir trots allt lite roligare då.
Hon tror att hon plockade 10 000 sniglar förra sommaren.
Hagmark också
Den rejält tilltagna trädgårdsodlingen bakom ladugården är inte hela sanningen när det gäller Stefan Haases och Helen Wahlströms odlarambitioner. På den till stor del stensatta och stenumursomgärdade lillgården finns också en mängd perenner, som skall skötas. Och Stefan ger sig också gärna ut utanför de egna domänerna för att vårda hagmarken runt omkring.
Jag vill att det skall vara så att man får lust att gå ut där med bara fötterna, säger han,
Han pekar ut ett parti som är vårdat enligt den principen .Och det ser inbjudande ut.
Ett ganska vanligt tillvägagångssätt är att man röjer bort taggbuskar och liknande och släpper på betesdjur. Stefan tycker inte att det räcker, man måste hjälpa djuren att få bort tynnesstubbarna om vi l ha barfotalandskapet. Att ha ett sådant inom räckhåll, liksom en välskött trädgård med både fägnad för ögat och matnyttigheter - det är livskvalité.