Helge har alltid funnits till hands
Efter nära ett kvartssekel som präst i Fole går Helge Jonsson nu i pension. Utflyttningen från prästgården har skett successivt under våren. Nu gapar alla rum och salar tomma i den stora, vackra byggnaden och den 1 juli lämnar han även själva prästtjänsten.
-Det har varit en fin tid, tycker han.
Och det är säkert en känsla han delar med församlingsborna - och pastoratsborna. För han har varit en omtyckt präst, Helge Jonsson. Man kan nog med fog kalla honom folkkär.
Han är den typ av präst som i första hand är själavårdare. Som sätter själavårdandet före förkunnandet.
-Mötet med den enskilda människan är det jag sätter främst, säger han. Att ställa upp när människor behöver en.
Där får kyrkan aldrig svika, menar han.
<span class='mr'>Ingen byråkrati</span>
-Vårt akutintag måste alltid vara öppet. Det måste finnas utrymme att möta människor närhelst de behöver oss. Kyrkan och prästämbetet får inte byråkratiseras och planeras så hårt att vi stänger människor ute, säger han.
Han ser dock att utvecklingen delvis går åt det hållet. Med församlingar som bara har begravningar på fredagar, präster som rusar till och från förrättningar och telefonsvarare som möter människor i nöd. Men så får det inte vara, menar han.
-Kyrkan måste vara lyhörd och öppen för människors behov, säger han.
Och för Helge Jonsson har det varit viktigt att alltid finnas till hands.
<span class='mr'>Socialt engagemang</span>
Hans sociala engagemang är stort och han har under hela sin prästgärning även varit själavårdare för intagna i kriminalvård på ön, först Lärbroanstalten, senare Visbyanstalten och nu häktet i polishuset.
Samarbetet med skolan är något han särskilt glatt sig åt. Och konfirmanderna. Vissa år har han haft konfirmander både i Fole och Väskinde. Och ibland även i Lärbro och Stenkyrka om ordinarie präst saknats där.
<span class='mr'>Läste till präst i skogen</span>
Helge Jonssons väg in i prästyrket var inte den vanliga.
Han började sin yrkesbana inom jordbruk, när han kom till Gotland i början av 60-talet arbetade han bland annat som rättare på Skymnings gård i fem år.
Intresset och engagemanget för kyrka och religion fanns med redan då och 1964 fick han venia av biskop Herrlin. Men så småningom ville han utveckla den delen mer; han påbörjade sina studier till präst.
-Jag läste in min teologie kandidatexamen medan jag jobbade i skogen, berättar han.
Det tog från 1970 till 1979. Helge Jonsson läste på dåvarande SKS:s (Svenska kyrkans studieförbund), numera Sensus, universitetscirklar. Samtidigt jobbade han heltid som skogsarbetare i Mälarskog.
-Jag spelade in alla föreläsningar på band och lyssnade på dem i hörlurar ute i skogen. Jag körde banden om och om igen och även långt efteråt fanns minnet av orden kvar ute i markerna, berättar han.
Vissa stubbar kunde få mig att minnas exakt vad jag lyssnat till när jag stått där och jobbat, säger han.
<span class='mr'>Prästvigd i Visby</span>
Efter avlagd examen prästvigdes Helge Jonsson i Visby domkyrka 1980 och året efter fick han en tjänst i Fole församling.
1990 sökte han, och fick, kyrkoherdetjänsten i pastoratet. Den var då placerad i Väskinde, men Helge Jonsson ville hellre vara stationerad i Fole, och så blev det.
Den gamla prästgården genomgick en omfattande renovering och ett år efter tillträdandet som kyrkoherde kunde Helge och hans fru Lisbeth flytta in där.
<span class='mr'>Dräng hos sonen</span>
I 13 år bodde de i det numera K-märkta huset med källare från medeltiden. Men i våras gick flyttlasset ännu en gång, nu till Källunge och Lisbeths barndomshem, en gård som numera drivs av parets son.
Helge Jonsson ser fram emot en pensionärstillvaro som dräng hos sonen.
Han är tillbaka ungefär där han började, i jordbruket. Och han tycker att det känns väldigt bra.
Så jobbar vi med nyheter