När Per var liten fanns det ingenting som fick hans föräldrar att tro att han skulle få en riktigt kämpig skolgång.
Tvärtom.
Per var ett ljushuvud som var tidig med det mesta och som lärde sig läsa innan han ens hade hunnit fylla fyra år. Han slukade faktaböcker och lade det mesta av det han lärde sig på minnet.
– Men vi kopplade inte det till att Per var särbegåvad. Vi kände inte ens till begreppet, berättar Pers mamma.
– Förskolan gick bra, den är ju som en upptäcktsresa. Helvetet började i sexårsverksamheten, när alla skulle rätta in sig i ledet, säger Pers mamma.
Att en begåvning kan ställa till bekymmer i skolvärlden låter motsägelsefullt, men skolan hade ingen beredskap för en elev som Per. Trots att han hade kunnat läsa i flera år skulle han rita av bokstäver. Och när han rättade läraren eller ställde avancerade följdfrågor framstod han bara som tröttsam.
Resultatet blev att Per slog bakut.
Per blev arg. Ruskigt arg. Han barrikaderade sig i klassrum och kastade möbler, han förstörde saker och blev våldsam. Per fick en assistent, men när problemen ändå fortsatte hade skolan inget mer att erbjuda. I femte klass blev Per avstängd och det ledde till att han sedan bytte skola.
I dag är Per 15 år, men han minns hur ledsen han blev när allt gick snett i mellanstadiet:
– Efter varje utbrott blev jag ledsen över att jag hade haft sönder grejer eller slagit folk, men jag kände att ingen förstod och jag kunde inte förklara varför jag blev arg.
På den tiden förstod ingen varför Per, som annars var så lugn, fick så häftiga utbrott i skolan.
Nu vet Per mer om vad problemen beror på. Under ledning av skolpsykologen har han gjort ett test som visar att han är extremt begåvad. På vissa områden har han en begåvning som bara en av 10 000 människor når upp till.
Per har fått flera diagnoser, men troligen har hans största problem ändå varit att han blir understimulerad.
Per blev förvånad över testresultatet. Han har aldrig känt sig smartare än andra. Snarare tvärtom, eftersom han inte fick så mycket gjort när skolgången kantades av trassel.
– Jag tänkte att det var mig det var fel på när jag inte lärde mig något på lektionerna.
Inför skolkamraterna ligger Per lågt med sitt testresultat. Han tycker inte att det är nödvändigt att alla vet om det. Men för självkänslan har det blivit ett lyft. Problemet har vänts till en förmåga.
Och nu får Per också ett bättre stöd i skolan. För Per behöver hjälp. Han kan ha problem att få saker gjorda och när det är prov har han svårt att få ur sig allt han vet. Hjärnan jobbar ju snabbare än handen.
Begåvningen innebär både fördelar och nackdelar. Det som är bra är att Per inte behöver jobba lika hårt som klasskompisarna för att lära sig saker. Det som är jobbigt är att få den hjälp han behöver i skolan.
Skulle du vilja gå i en elitskola?
– Nej. Men gärna i en skola som kan anpassas till elever som mig, säger Per.
Pers föräldrar, som i alla år har kämpat för att det ska fungera för Per i skolan, är lättade över att ha fått en förklaring till hans problem, men i efterhand känner Pers mamma också en sorg:
– Per fick en dålig start på mötet med vuxenvärlden, konstaterar hon.