Hemlös mitt i Visby
För bara några år sedan hade Hasse hus, jobb och familj. Sedan blev alkoholen honom övermäktig och allt gick snabbt utför.Nu bor han i en källare i ett hus någonstans i Visby, olagligt och i all hemlighet. Ändå är han nöjd, om än för tillfället.Det är bra, säger han. Det är mitt eget eller det är kommunen som äger det, men det gör det ju nästan legalt. Jag är ju en del av Gotlands kommun.
För några år sedan levde Hasse ett liv som alla andra, med hus, familj och fast arbete. Alkoholen, som länge pockat på större uppmärksamhet, tog dock överhanden och idag är han alkoholist och hemlös.
De senaste åren har varit turbulenta. Hasse har flackat mellan att vara inneboende, bo i husvagn eller inte ha någon egen plats alls. Sitt senaste jobb hade han för tre år sedan. Han har gjort försök att bli nykter, men det har inte hållit några längre perioder.
Just nu är han nykter på eget initiativ, sedan en knapp månad tillbaka. I handen har han en apotekskasse med Antabus, som han gått på i snart fyra veckor.
Det känns bra, nu när jag kommit igenom den värsta abstinensen. Jag mår bättre än på länge. Är klarare.
<span class=MR>Stadigt intryck</span>
Hasse brukar komma till Ekorren nästan varje dag, för att få lite mat i magen, sällskap och kunna tvätta kläder och duscha. Han lever på pengar från det sociala. De räcker inte långt, säger han, även om han inte behöver svälta.
Hasse ger ett stadigt och medvetet intryck. Det är inte svårt att föreställa sig honom på den plats han stod för bara en kort tid sedan. Mitt i livet det "normala" livet.
I hans fall handlar det inte om en livslång kamp med droger, hemlöshet och kriminalitet. Även om vägen till samhällets skuggsida var lång på sitt sätt, så hamnade han där mer eller mindre över en natt. Han bara, må vara kraftigt förenklat, "gick över gränsen".
Han säger att han har hopp om framtiden nu. Han hoppas, vill och tror att han ska komma ordentligt på fötter och börja jobba igen. Det första målet är en plats i arbetsträning efter nyår, helst med någonting praktiskt som hantverk eller reparationer.
Jag är lite rastlös, så jag vill gärna göra något med händerna.
Men först måste han ha en fast adress. Den källare han har "ockuperat", som han själv uttrycker det, godtas inte av de sociala myndigheterna. Att han bor där i hemlighet och utan tillstånd utgör inget hinder just nu, i den situation han befinner sig i.
Man måste få ha något eget, där man kan ha sina saker och låsa om sig. Står det tomt är det bättre att det kommer till nytta. Det är väl bättre än att jag ska sova på någon toalett och störa de som vill använda den.
<span class=MR>Husvagn godtogs inte</span>
Godtogs gjorde inte heller den husvagn han bodde i under en period. Toalettalternativet har han bara använt sig av någon enstaka gång, när alla andra möjligheter fallit bort. Det vill han helst slippa göra igen, även om han sovit på mindre bekväma platser.
Har man en femma får man ju golvvärme en hel natt. Annars är det lättare att hitta någonstans att sova sommartid, när det inte är så kallt.
Han har sökt plats på det kommunala missbrukarboendet Gesällgården, men har ännu inte fått besked om någon plats. Där har han bott förut, men han flyttade frivilligt. Kraven på nykterhet blev för svåra att leva upp till.
Alkoholism är en sjukdom som tillhör Sverige, men det är som om man ändå inte har rätt att ha den.
<span class=MR>Ska fungera</span>
Den här gången ska det fungera bättre bara han får sin efterlängtade bostad. Det är det primära, säger han.
Först då kan man komma med andra önskemål, se framåt.
Vad han ska göra på nyårsaftonen vet han inte.
Kanske får han besök från fastlandet, kanske inte.
Kanske blir det Bolaget, säger Hasse och ler.
Så slår han ner blicken, drar igen dunjackan ända upp i halsen och försvinner ut i vinterkylan. Han hinner precis med en hälsning innan dörren slår igen bakom honom.
Gott nytt år!
Fotnot: Namnet Hasse är fingerat.
Hemlös. För några år sedan levde Hasse ett helt vanligt liv. Nu bor han i en källare och är alkoholist men nykter sedan några veckor tillbaka, med hjälp av Antabus. Till diakonicentret Ekorren kommer han nästan varje dag, för att äta, umgås och duscha.
Gemensamt badrum. Till Ekorren, den gamla vaktmästarbostaden vid Solbergaskolan kommer dagligen 25-30 hemlösa, oftast missbrukare, för att få något i magen och få duscha och tvätta kläder i källaren.Foto: Henrik Radhe
Så jobbar vi med nyheter