Hemlösa får frukost i kyrkan
Få vet hur det är att inte ha en egen adress. Till Pingstkyrkans församlingslokal i Visby kan hemlösa och missbrukare komma för att få frukost i magen och en kram av ¿mamma". Mig händer det aldrig, tänker många när de ser en hemlös, säger Curre.
Vi är ju väljare, utbrister han och får genast svar från Birgitta Björkander som jobbar med verksamheten: Ni är ju människor!
Båda två känner väl till hur hemlösa och missbrukare på Gotland har det. Han på grund av egen erfarenhet och hon tack vare en ändlös kärlek till den som är utsatt.
<span class=MR>Frukost och kramar</span>
Ibland kommer det upp till tjugofem personer för att få frukost i Pingstkyrkans församlingslokal. Varje morgon tas de emot av Birgitta Björkander som har arbetat med missbrukare i över tjugo år. Förutom att servera morgonmålet finns hon också till hands för den som behöver prata eller få hjälp med till exempel kontakter med myndigheter.
Framför allt är det viktigt att sitta tillsammans med dem och inte i ett annat rum. Serva, krama och bry sig, säger hon.
<span class=MR>En ständig kamp</span>
I församlingslokalen sitter det ett litet gäng och dricker kaffe. En man berättar stolt att han har varit fri från droger i tre veckor men det är en ständig kamp och han vet att han aldrig kan vara säker från återfall.
En del är hemlösa för en viss tid, andra får låna en madrass hos kompisen men Birgitta tror att det är upp till femton stycken i Visby som sover på toaletter eller i trapphus.
Curre var tidigare en av dem, innan han fick en egen lägenhet. Olyckliga omständigheter och en separation bidrog till att han tittade allt längre ned i flaskan. Det ena ledde till det andra och det gör ont att höra honom beskriva hur det var att fastna med håret i dörrspringan till en toalett när han försökte sova, det hade blåst in och frusit till under natten. En vakt ryckte upp dörren och en del av kalufsen följde med.
Jag skulle gärna träffa en politiker som vill känna på det här livet själv. Att natt efter natt ligga på ett blött toalettgolv, med vatten som rinner, spyor överallt och hålla sig vaken för annars blir du av med plånboken. Och så ljudet från ventilationen: ¿Donk, donk", jag hatar det ljudet, säger Curre och grimaserar.
Under kommande veckor arbetar Pingstkyrkan i Visby för att få bli en så kallad LP-kontakt (Lewi Pethrus). Det innebär ett samarbete med organisationen Missbrukarvård på kristen grund. Då får de tillgång till resurser i kunnande inom vård och omsorg, många som arbetar där har själva varit missbrukare. I Sverige finns det ett femtiotal sådana kontaktställen. Det tidigare samarbetet med den diakonala föreningen Vägen, kommer också att fortsätta. Och i ett nära samförstånd med kommunens missbrukarvård vill Pingstkyrkan jobba vidare och utveckla verksamheten ytterligare.
<span class=MR>Egen adress</span>
En av de viktigaste delarna för att kunna komma på fötter igen kan vara en egen adress och när Curre var hemlös önskade han sig inget mer än en plats som var hans. Det skulle räcka med en säng och en garderob, duscha kan man göra på andra platser tycker han.
Man kan gå på terapi och behandlingar men så länge du bor på en toalett hjälper det inte. Man måste döva sig till slut. Annars kan man lika gärna hoppa i hamnen.
Gäster. Rolf Stenberg och Katarina Ståhl tar en cigarett efter frukosten. Kompisarna kallar dem Greven och Grevinnan.
Macka. En macka och en kram räcker långt. Pingstkyrkan bjuder hemlösa och missbrukare på frukost varje morgon.
Livbåt. Det räcker med en livbåt, man behöver ingen lyxkryssare, säger Curre som har sovit på toalettgolv under sin tid som hemlös.
Frukost. Birgitta Björkander tillsammans med ett par av frukostgästerna.
Så jobbar vi med nyheter