Hemma från Mongoliet

Jan Wigsten har två företag, ett som ordnar resorna till Mongoliet, ett som konsult i ekoturism där uppdragsgivarna man kan nämna Världsnaturfonden. Det första ägnar han sommarhalvåret åt, det andra aktiveras under vintersäsongen.
Det blir en hel del resande i jobbet för Jan Wigsten. Därför är det skönt att landa på Gotland och "gömma sig" ett tag.
Han har arbetat i resebranschen hela sitt vuxna liv. Började som reseledare och startade så småningom eget.
Mongoliet lydde tidigare under Sovjet fram till unionens fall och i början av Jan Wigstens arbete där var landet ännu "stängt" och turister fick bara resa till tre av regimen bestämda platser.

Fyra gånger Sveriges yta
Landet är fyra gånger så stort som Sverige men är ytterst varsamt exploaterat. En stor del av folket är nomader och det finns inte många vägar och staket i landet. Man lever med sina djur och för dem till olika beten.
I början sköttes turistresorna med små medel och mycket arbete. Samarbetet med invånarna, nomaderna, är en grundstomme och hela grunden är att turismen ska ske på landets villkor, inte tvärtom.
Man levde mycket ur hand i mun för att få verksamheten att gå runt i början. I dag erbjuder man resor för fantasipriser, till exempel för rika amerikaner som stöttar landet på olika sätt och vill se på plats var pengarna hamnar. Den dyraste resan kostar upp emot 100 000 kronor. Då tillkommer flygresan men då ingår också transporter inom landet med helikopter.
Men det finns billigare varianter också, en grupp besökare som är ganska vanliga, är de som åker med Transibiriska järnvägen och passar på att ta en vandring i landet under ett transituppehåll.
De billigaste resorna kostar runt 1 700 dollar, även här tillkommer flyget till Mongoliet men väl på plats ingår allt.
De första "riktiga" resorna till Mongoliet lades ut 1991 då landet var mer öppet efter Sovjetunionens kollaps och då landet började ställa sig mer på egna ben. Infrastrukturen fungerade lite hur som helst, hela inrikesflyget sköttes med chartrade plan. Några moderna vägar eller hotell finns inte utan för boendet är det camping som gäller.

Tälten hopfällbara hotell
Men tälten är inga sladdriga tvåmanstält utan mycket vackra "hopfällbara hotell" inredda med riktiga sängar och andra möbler. Transporten sker med häst, jak eller kamel.
- Det är precis som på Sven Hedins tid, konstaterar Jan Wigsten.
Säsongen i Mongoliet är på många sätt likadan som den på Gotland, det handlar om åtta intensiva veckor. Vintern är mycket kall, ner mot minus 30 grader och trots att landet har ett oerhört vackert vinterklimat med mycket sol och fina isar, lockar det inte lika många turister. Och eftersom man är hänvisad till camping är det inte så konstigt.
Många av de 70 säsongsanställda som arbetar i företaget under sommaren, blir arbetslösa när säsongen är slut. Men de tjänar så pass bra under sommaren att de flesta klarar sig ändå. Några får också betalt även under vinterhalvåret, trots att verksamheten i stort sett ligger nere. Djuren ska dock skötas och drivas till vinterbete och välbehövlig vila.
Runt 1 000 besökare per säsong kommer till Mongoliet via Jan Wigstens resor.
Hur ser framtiden ut? Kommer verksamheten i Mongoliet att växa?
- Jag vill fortsätta som nu. Det här sättet att arbeta passar mig utmärkt.

Etablerad i Mongoliet
I Mongoliet bor Jan Wigsten inne i Ulaanbataar där han också har sitt kontor. Han har startat en turisthögskola i staden där fjärde årskullen nu utbildar sig inom turism. Om denna satsning har SVT nyligen gjort en dokumentär som kommer att visas i vinter. På nyårsdagen sänds också en dokumentär om Ola Skinnarmos besök i landet.
- Jag är väldigt väletablerad i Mongoliet men inte här på Gotland. Här har jag min släkt och mina vänner. I Ulaanbataar är jag med i Rotary till exempel, det måste man för affärernas skull.

Skapa nya säsonger på Gotland
Jan Wigsten är också med i styrelsen för den internationella organisationen Eco Tourism Society. Tidigare var han aktiv i Gotlands Turistförening men annars är han inte så insatt i den gotländska turismen. Att förlänga säsongen som det talas mycket om på Gotland, tror inte Wigsten på.
- Nej, man måste skapa nya säsonger. Man måste också bestämma sig om man vill jobba storskaligt eller småskaligt och våga sätta ett pris, man tar i regel alldeles för lite betalt, konstaterar han.
- Satsa på att sälja Gotland till England och Frankrike och sälj öns natur och kultur, det blir alldeles för lätt gocartbana istället för att sälja det som är unikt och våga satsa på en fjärrmarknad.