Det var på morgonen den 27 april som det inte kom någon från Gotlands Hemtjänster till Lisa Nilsson.
Hon hade ramlat under natten när hon skulle upp på toaletten och inte kunnat ta sig upp.
- Hur kan man glömma bort någon som haft hemtjänst fem gånger om dagen i flera år? undrar Lotta Nygren och hennes syster Wiveca Nilsson.
Vill inte återvända
Lisa Nilsson bodde i lägenhet i Hemse och stortrivdes med sin bostad, grannarna och sammanhållningen.
- Nu vill hon aldrig mer återvända dit. Hon har tappat förtroendet för hemtjänsten, ser sig själv liggande på golvet igen, rädd och otrygg. Det är så sorgligt, säger döttrarna.
Deras mamma är diabetiker och beroende av insulin, hon är njur- och hjärtsjuk och hade dessutom fått en smittsam magsjuka. Hon hade trygghetslarm men förstod inte att använda det.
- Hon har gått ned tio kilo i vikt de senaste månaderna, hon var uttorkad, hennes värden var dåliga och då blir man lätt förvirrad. Vi tycker att det är konstigt att hemtjänsten inte kontaktat oss när de märkte att mamma inte åt eller drack tillräckligt och att hon mest var trött och låg i sängen, säger Wiveca Nilsson och Lotta Nygren.
Många utan utbildning
De är kritiska till att många inom hemtjänstföretaget saknar utbildning.
- Det räcker inte att kunna städa och laga mat, man måste känna igen symptom blodsockerfall, lågt blodtryck och annat som ofta drabbar äldre. Och veta vad man ska göra om det händer något.
Efter vistelsen på lasarettet fick Lisa Nilsson flytta till ett korttidsboende.
- Hon har hämtat sig relativt bra, äter ordentligt och känner sig trygg, omgiven av personal dygnet runt. Hon har till och med gått upp ett halvt kilo. Vi ska försöka ordna ett annat boende till henne, för tillbaka till lägenheten vägrar hon att flytta.
Inte hört av sig
Lotta Nygren kontaktade verksamhetschefen vid Gotlands Hemtjänster efter händelsen den 27 april.
- Jag fick besked att de skulle göra en utredning. Nu har det gått över tre veckor och hon har fortfarande inte hört av sig för att berätta hur det går med utredningen, eller ens fråga hur mamma mår.
- Alla kan göra fel, det här går inte att göra ogjort. Men man kan åtminstone be om ursäkt, säger Wiveca Nilsson.