Hemvärnare som går till sjöss

Det gotländska hemvärnet - som man också kan hitta under beteckningen Gotlandsgruppen - har hamnat mera i fokus nu när det ena miltära förbandet efter det andra lagts ner.
- Skulle ett främmande flygplan eller en främmande båt utan lov angöra Gotland så är vi den enda gripbara resursen inom försvaret, konstaterar överstelöjtnant Rutger Bandholtz, chef för det gotländska hemvärnet..
Det finns runt 850 hemvärnssoldater på Gotland fördelade på södra och norra bataljonen. Jacob Dubbe-kompaniet hittar man på norra Gotland och där finns de cirka 50 marina hemvärnarna. Egentligen inte ett tillräckligt antal för att kallas kompani, de lär snart omorganiseras till pluton.
- Här finns tidigare kustartillerister, många som gjort värnplikten inom flottan och andra som haft anknytning till sjön eller på något sätt är intresserade av båtar, summerar kompanichefen Paul Schönberg.
Det marina hemvärnet skall inte förväxlas med frivilligorganisationen Sjövärnskåren, dock är många av de marina hemvärnarna medlemmar också i Sjövärnskåren.

Bas i Fårösund
Öns marina hemvärn har sin bas i Fårösund, vid gamla KA-hamnen där Marinbasen i Karlskrona numera har en utpost och där det finns gott om utrymme för hemvärnarnas fartyg. Här har det marina hemvärnet funnits till sedan det bildades på 1980-talet, men tidigare var det mera anonymt eftersom det då mer eller mindre "försvann" i skuggan av KA 3:s verksamhet.
- Egentligen skulle vi kunna hålla till i vilken civil hamn som helst, så gör en del marina hemvärn på fastlandet, men här har vi tillgång till allt vi behöver, påpekar Paul Schönberg.
Uppgiften för det marina hemvärnet är att skydda och bevaka kusterna och stå för diverse sjötransporter. Transporter inte enbart för egen räkning - beställningar på båttransporter från olika håll har på senare år ökar rejält.
En alldeles speciell uppgift är att svara för de regelbundna transporterna till och från Gotska Sandön som ju åtminstone än så länge är åretrunt-bemannad.

Riskerar 200-båtarna
För att klara sina uppgifter har kompaniet två så kallade 200-båtar, övertagna från KA 3. 200-båten är en gammal trotjänare inom marinen som byggdes för kustjägarna och som kan transportera 40 stridsutrustade soldater. En stryktålig båt som gör en maxfart kring 18 knop och har den fördelen att den kan köra rakt upp på land - inte minst lämpligt på den hamnlösa Gotska Sandön.
En perfekt båt för de marina hemvärnarna - det är bara det att man från högre ort nu bestämt att de gamla 200-båtarna skall utgå ur det svenska försvaret och säljas bort.
- Ett tag var det sagt att vi skulle lämna in båtarna redan i höst, men tiden har förlängts och vi hoppas att få behålla dem nästa år ut. Men sen är det definitivt slut med det, suckar Paul Schönberg.

Vem vill lära?
Det är förstås inte tänkt att det marina hemvärnet på Gotland därefter helt skall stå utan fartyg. Som ersättning kan utlovas den nya stridsbåten, betydligt modernare och mer än dubbelt så snabb som gamla 200-båten.
- Visst är den snabb men inte så värst lämplig för våra behov. Vad vi behöver är en båt som kan transportera folk från A till B, och då är 200-båten jättebra, säger Paul Schönberg.
Problemet med stridsbåten är dock främst att det krävs runt 1 500 timmars utbildning för att få köra den - och det är knappast nån av hemvärnarna som har lust eller möjlighet till det.
- Aldrig i livet att jag lägger ner 1 500 timmar för det, säger till exempel Kent Svensson som är en av hemvärnets 200-förare och som i egenskap av gammal KA3-are har kört båtar i hela sitt liv. Ändå anses han enligt gällande regler inte ha tillräcklig kompetens för att köra stridsbåt.
Ett annat exempel är Sandöns siste fyrmästare Hasse Hörlin som efter pensionen engagerat sig i hemvärnet och där kör 200-båten. Han har också ägnat hela sitt liv åt båtar men också han krävs på en lång utbildning som inte heller han vill ställa upp på.
- Jag tror faktiskt inte vi hittar någon som vill eller kan satsa på en sån utbildning, säger Paul Schönberg.

"Så vad gör vi"
Stridsbåtarna används också inom polisen och inom sjöräddningen - en finns till exempel på Fårö. Men då betraktas båtarna som icke-militära och då ställs inte alls samma krav på föraren.
- Så vad gör vi? frågar sig en bekymrad Paul Schönberg och ser en del alternativ framför sig.
Ett alternativ är förstås att kraven på utbildningen minskas så att de tidigare 200-båtförarna utan större problem kan flytta över till stridsbåt.
- Det är egentligen enkelt att köra stridbåten, det är bara farten som är skillnaden, funderar Paul Schönberg.
Ett annat alternativ är att hyra in båtar. Antingen att hyra Sjövärnskårens bevakningsbåt - den som kåren en gång fått till skänks från försvaret . Eller hyra in en civil båt - till exempel några av de civila 200-båtar som finns på Gotland.
- Men hur blir det då med tillgängligheten, oroar sig Paul Schönberg och hoppas på ett tredje alternativ:
- Försvaret har fyra hydrofonbojfartyg som visserligen skall utgå men som skulle passa oss bra. De är betydligt nyare än våra 200-båtar, byggda på 90-talet och lämpliga för oss.

Låt oss utbilda
Nu går man alltså i väntan på besked från högre ort. Under tiden jobbar öns hemvärn hårt med att försöka rekrytera mer folk.
- Vi har tyvärr problem med att få unga utbildade kandidater. För att bli hemvärnare krävs grundutbildning inom försvaret och det har ju inte så många längre, konstaterar Rutger Bandholtz och tycker att hemvärnet självt borde kunna få svara för nödvändig utbildning.
- Gotlänningen är ju i grunden positiv till försvaret och jag vet flera gotländska ungdomar som skulle vilja gå in i hemvärnet om de bara kunde få göra sin utbildning här på ön, säger han.