Hennes liv slogs i spillror
Den 15 juli 1996 hittades Monika Burvall brutalt misshandlad vid festplatsen i Stånga. Idag sitter hon i rullstol utan möjlighet att röra sig eller tala. Gärningsmannen går fri - än så länge.
Monika Burvall var en rolig och levnadsglad människa innan hennes liv slogs i spillror.
Foto: Tommy Söderlund
Elisabeth är övertygad om att det går att få fast honom.
- Polisen behöver hjälp. Det finns säkert folk som sett eller hört något, säger hon.
- Många vet, men ingen vill säga något. Folk är rädda för att säga sanningen och skyddar varandra, tror Elisabeth och vädjar till deras samveten.
Campade vid festplatsen
Det var under Stångaspelen som Monika Burvalls liv slogs i spillror.
Den 42-åriga sjubarnsmamman campade vid festplatsen tillsammans med två av sina söner. Tältpinnarna var borta så alla tre skulle sova under bar himmel. Sönerna var ute på egen hand och när de kom hem på natten låg deras mamma och snarkade. De bredde en kappa över henne och gick och lade sig. På morgonen möttes de av en hemsk syn.
Huvudet sönderslaget
- Mamma, mamma, skrek sönerna när de såg att det var blod överallt.
Monika Burvalls huvud var sönderslaget och hon svävade mellan liv och död. En helikopter transporterade henne till Visby lasarett där man konstaterade att hon hade mycket svåra inre och yttre skallskador.
Sitter i rullstol
I dag sitter hon i en rullstol. Armar och ben rör sig ibland. Om det är reflexer eller viljan som styr, är svårt att säga. Det finns liv i ögonen men de tittar inte alltid åt samma håll. Hon kan inte tala men grymtar till ibland. Huvudet hindras från att ramla framåt med hjälp av en brun sjal som är förankrad i ett nackstöd.
- Jag är glad att Monika lever men det är inte som förr, säger Elisabeth.
Tillsyn dygnet runt
Hon håller i systerns ena hand och stryker henne hela tiden lugnande längs armen.
- Hon har haft ett tufft liv, säger Elisabeth och berättar att Monika mist två av sina barn.
Systrarna sitter i vardagsrummet tillsammans med en vårdare och den gode man som ansvarar för henne. Sedan fem år bor hon i ett eget hus i Hemse och har tillsyn dygnet runt, natt som dag.
Elisabeth minns systern som en rolig, levnadsglad människa, tuff och snabb i replikerna. Det var före misshandeln.
- Jag gör vad som helst för Monika. Hon är värd en upprättelse.
Välplanerat dåd
Under åren som gått har Elisabeth kämpat för att den som så brutalt överföll systern, ska få sona sitt brott. Hon tror att det var välplanerat, in i minsta detalj.
- Det skulle betyda mycket om brottet blev uppklarat. Jag är väldigt ledsen att det tagit så lång tid.
Elisabeth uppmanar dem som vet, att träda fram och vill att polisen går tillbaka och förhör alla vittnen igen.
- Berätta för polisen så att de kan få fast gärningsmannen, ber Elisabeth Knights.
Så jobbar vi med nyheter