Kyrkopolitikern Carin Jakobsson (C) anser inte att Svenska kyrkan ska förhindra brudöverlämningar. “Jag är emot en sådan regel. Jag vet inte hur mitt parti tycker, men jag kommer inte att rösta för en sådan regel“, säger hon.
– Jag kommer definitivt inte att ställa mig bakom den här i alla fall, säger Carin Jakobsson (C) som är en av Gotlands två ledamöter i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ.
Det är två socialdemokratiska ledamöter som har lämnat in en motion mot brudöverlämningar. Deras gotländska kollega håller med dem.
– Jag står bakom förslaget då det inte handlar om ett förbud utan om att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer för att kunna arbeta aktivt. Så att jämställdheten inom vår folkkyrka blir lättare att jobba med. Vi behöver verkligen jobba med de föråldrade traditionerna som finns och som många fortfarande jobbar efter, säger Helen Coughlin Sjögren (S).
Carin Jakobsson anser inte att det är kyrkomötet som ska bestämma hur varje individ ska göra.
– Jag tycker det ska vara ett val för prästen och de som ska vigas. Jag tycker inte man ska besluta något i den frågan för att jag ser det inte som en jämställdhetsfråga. De lägger fram det på det sättet som att mannen äger kvinna och det är inte alls de tankarna som man får, säger hon.
Helen Coughlin-Sjögren (S) anser att det behövs riktlinjer för att motverka brudöverlämningar. “Jag råkade själv ut för det när jag gifte mig 2008“, säger hon.
“För mig är det viktigt att brudparet får den vigsel som de vill ha. Det är deras dag och vi vill göra det bästa för att tillmötes gå dem“, säger Anna Lundgren, som har ett vigselsamtal med dem innan hon ska möta dem i kyrkan på bröllopsdagen.
Debatten om brudöverlämning handlar om symbolvärden och självbestämmande. Domprosten Anna Lundgren säger att hon tar upp båda aspekterna i vigselsamtalen. Ett samtal som handlar om brudparets relation, vilka de är och hur de vill ha vigseln.
– Då brukar man prata om hur man går in i kyrkan och jag kan berätta vad det egentligen står för, sedan är det brudparet som får bestämma, säger Anna Lundgren.
Hon berättar att kvinnan historiskt var mannens ägodel, först som dotter till sin pappa för att därefter lämnas över som fru till sin man.
– Men inget av de brudpar jag möter bär den bilden. Det är en symbolisk handling som man ursprungligen inte vet vad den står för. Då blir det ofta ett intressant samtal om jämställdhet, vad kvinnan hade för uppgift förr och hur det rimmar med hur vi har det idag, säger Anna Lundgren.
En del brudpar som hade tänkt sig en överlämning ändrar sig och andra säger att de inte lägger den betydelsen i vem som leder in.
–Det är viktigt att vara inlyssnande och för mig är det paret som står i centrum. Efter vårt samtal landar vi i hur det ska vara. Sedan har vi en handbok, men just vid ingång finns inget om hur det ska gå till.
Domprosten Anna Lundgren ser inte att det har blivit vanligare att fler vill gå med sin pappa i altargången än att gå bredvid sin blivande man. “Jag har varit präst i 30 år och under den här perioden har det varit ganska jämt“, säger hon.
De båda kyrkopolitikerna har personliga erfarenheter av brudöverlämning. För Carin Jakobsson var det vid sin dotters vigsel.
– Min dotter blev överlämnad av sin pappa, men hon gifte sig med en engelsman där det för honom är en tradition att göra så. Det ville de båda. Vi har ett mångkulturellt land och i vissa länder är det en tradition att pappan överlämnar bruden, men prästen kan helt klart välja att inte göra det.
När Helen Coughlin Sjögren gifte sig förväntade sig prästen att pappan skulle gå med henne i altargången.
– Då fick inte jag och min man gå in ihop. Då jag kände att den präst vi hade var en auktoritet och att jag blev osäker och vågade inte kämpa för mig sak, även fast hon var en superfin och bra präst i övrigt. Det kändes inget bra. Nu blev det en fin vigsel ändå men just det momentet är viktigt, säger hon.
Som ledamot i kyrkomötet kan hon påverka framtida vigslar genom att rösta för förslaget.
– Kyrkostyren behöver se över rutiner för detta så att fler som mig slipper känna sig överkörda. Gud gav oss den fria viljan och den måste vi få lov att använda, säger Helen Coughlin Sjögren.