-Om man kunde få lägga in ett veto skulle jag göra det, säger den nu 90-åriga Hillevi Nilsson.
Hillevi Nilsson känner sig lurad av kommunen.
Marken hon och maken lämnade ifrån sig har bara fått stå där. I 20 år.
Odlingsmark
Välskött odlingsmark har genom åren förvandlats till snårig och buskig tallskog.
-Här hade vi sparris- och morotsodlingar, berättar Hillevi och pekar ut mot tallarna.Och där borta hade jag 180 vinbärsbuskar. Det var mycket jobb, man har varit en riktig jordråtta, skrattar hon.
Men så börjar vi prata om nutid och då skrattar Hillevi Nilsson inte längre.
Att hennes gamla trädgårdsland nu är till salu som villatomter gillar hon inte.
- Nej, jag tycker inte om det, säger hon bestämt.Då hade det väl hellre kunnat fått vara som det var.
Samhällets behov
När hon och maken sålde till kommunen trodde de att det var för att samhället hade behov av marken.
Och det var väl även vad politiker och tjänstemän i kommunen trodde.
Enligt den detaljplan man då (1986) hade antagit för Väskinde kyrkby skulle ett daghem byggas snett emot kyrkan och även byggnader för handel och bostäder. Dessutom behövde Gotlandshem ett stycke öppen mark i området för att på sikt anlägga en bollplan.
Den mark man tänkte utnyttja var dock i privat ägo. Ägare var Hillevi och Gustav Nilsson och deras granne.
Hillevi och hennes man erbjöds 16500 kronor för cirka 4100 kvadratmeter mark.
Lågt pris
Ett lågt pris även på den tiden, men kommunen gav dem egentligen ingen möjlighet att säga nej.
-"Går ni inte med på att sälja så exproprierar vi marken", var beskedet de fick när de ville diskutera försäljningen med en tjänsteman, berättar Claes-Göran Nilsson, som är son till Hillevi och Gustav.
Claes-Göran Nilsson är själv aktiv kommunpolitiker sedan många år, han var bland annat kommunfullmäktiges ordförande ett par mandatperioder och är fortfarande ledamot där. Han är idag både upprörd och skamsen över det som hänt.
- Jag är upprörd å mammas vägnar, över att hon faktiskt blivit avlurad sin mark till ingen nytta. Och jag skäms över att vi i Gotlands kommun gjort så här, över att vi tagit ett sådant beslut, säger han.
Rejäl vinst
Juridiskt har allt gått rätt till. Men håller det moraliskt?
-Här överför kommunen, med hjälp av en detaljplan, egendom från en medborgare till en annan. Den som sålt får en mycket blygsam ersättning medan den som köpt kan göra en rejäl vinst, funderar han.
-Borde inte kommunen, när den insåg att marken inte behövdes för kommunala ändamål, ha vänt sig till den ursprungliga säljaren med erbjudande om återköp i stället för att sälja till en helt utomstående? säger han sen.
Kommunen köpte marken i ett vällovligt syfte, men tiderna förändrades och planen från -86 blev snabbt inaktuell.
Marken vid Väskinde kyrkby kom aldrig att användas som det var tänkt. Det byggdes aldrig något daghem där och inget annat heller. Och Gotlandshem har fortfarande inte anlagt den tänkta bollplanen.
I slutet av förra året beslutade kommunen att sälja sin del av marken. Området som tillhör Gotlandshem ingick dock inte.
Privat ägo
Kommunens pris var 400000 kronor för 4500 kvadratmeter (Hillevis gamla mark samt en bit av hennes grannes). Det är denna mark som åter kommit i privat ägo och nyligen styckats upp i ett antal tomter. Tomter som nu är till salu.
Det finns säkert fler "Hillevi Nilsson" runt om på Gotland. Privatpersoner som sålt mark till kommunen för en billig penning för att samhället skulle kunna expandera, och nu när kommunen avyttrar allt mer av sitt fastighetsinnehav ser hur andra tjänar pengar på det de en gång ägt.
Claes-Göran Nilsson tycker att Gotlands kommun borde införa en policy för att förhindra att enskilda medborgare ska behöva känna sig lurade så som hans mor nu gör.
- Innan kommunen säljer mark vidare borde den ursprunglige säljaren få chans att köpa tillbaka den. Till det pris som kommunen betalade (uppräknat med index), säger han.
Liknande tankegångar förs också fram i en interpellation som socialdemokraten Eric Martell ställt till kommunalrådet Eva Nypelius (c) i kommunfullmäktige.
Och det är just Hillevi Nilssons situation Martells interpellation utgår från.