Historien om Villa San Michele
Munthe fascinerades inte minst av det lilla kapellet, tillägnat ärkeängeln Sankt Mikael som givit egendomen dess namn, med sitt strategiska läge likt ett örnbo med Barbarossaberget i bakgrunden. Som för flertalet andra inflyttade fastighetsägare på Capri var det första förvärvet endast ett i raden av markförvärv. Redan 1899 tillfogas marken nedanför bostaden samt borgruinen Barbarossa.
1901 inköps också "La Foresteria", "främlingshärbärget", beläget endast ett fåtal meter från villan mot Anacapris centrum. Ett hus som tidigare varit sommarbostad för Capribiskoparna. År 1904 läggs sista pusselbiten genom markförvärvet av själva Barbarossaberget. Anledningen till detta inköp var att Munthe önskade förhindra den för honom avskyvärda småfågeljakten med nät, en uråldrig capresisk tradition. En ambition som också medverkade till att han fick ovänner i lokalsamhället, inte alla hade förståelse för hans ömmande för småfåglarna.
Den anläggning som vi känner idag består av huvudbyggnaden, Villa San Michele, kapellet och lämningarna av det romerska vilorummet, "cubiculum" strax under kapellet. Villan och kapellet förbinds av den vidunderligt vackra svängda pergolan och den ståtliga cypressallén, allt omgivet av trädgården och den lilla vinodlingen. Till anläggningen hör också idag gäst- och personalbostäder.
En beskrivning av anläggningen utan att nämna den kända egyptiska sfinxen är inte möjlig, den klassiska bilden av Villa San Michele. Muthes egna berättelser om de föremål som finns i villan tillhör ofta snarare myten, som han gärna frammanade kring egendomen och dess tillhörigheter, än rena fakta.
*
Munthes egna berättelser om de föremål som finns i villan ingår ofta mer i myten som han gärna frammande kring egendomen och dess tillhörigheter än ren fakta. I "Boken om San Michele" finns en mycket dramatisk beskrivning av hur han i en drömsyn först fått se sfinxen för att omedelbart efter uppvaknandet under vådliga strapatser ge sig iväg till Sicilien och hämta den. En mer spännande historia än att sfinxen troligen är inköpt från en antikhandlare i Neapel för 200 lire... Det magnifika Medusahuvudet i villans arbetsrum skulle han enligt egen utsago ha upptäckt på havsbottnen när han en dag stod och såg ner från pergolan på San Michele - inte ens den mest synstarke torde vara i stånd till detta, än mindre den synsvage dr Munthe!
Munthes kvarlåtenskap bestod förutom av den fasta egendomen, bland annat av de tre fastigheterna på Capri, också av en betydande förmögenhet, I testamentet står bland annat:"Härmed förordnar jag såsom min yttersta vilja, att min egendom på San Michele på Capri med tillhörande byggnader, anläggningar samt alla där befintliga konstverk, böcker, inventarier och andra lösören skall tillfalla svenska staten att användas till främjandet av de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Italien." Vidare statuerade Munthe att bostaden skulle upplåtas gratis eller för lämplig avgift för svenska studenter, forskare, journalister eller andra gäster. Villa San Michele var inte Munthes enda bostad på Capri, i själva verket var det "Torre de Materita", även den belägen i Anacapri, som var hans egentliga bostad på ön Munthe ägde vid sitt frånfälle ytterligare ett hus i Anacapri, "Villa Sole".
*
Många celebriteter har besökt Villa San Michel genom tiderna. Ett av de märkligare är Herman Görings visit i januari 1937, ett besök som senare leder till diskussioner om en försäljning av egendomen till Göring. I december samma år avböjer dock Göring affären. Delar av brevväxlingen återfanns efter krigsslutet i Görings skrivbordslåda. Att Munthe som på intet vis var tyskorienterad skulle ha valt att sälja sitt skötebarn till en ledande nazist är en märkligt historia som än mer komplicerar bilden av Munthe.
I den förste indenten Josef Olivs bok "Vägen till San Michele" 1972 ges en mer friserad bild av händelseförloppet. På Görings fråga om egendomen var till salu uppges Munthe ha svarat "Det finns saker som inte är till salu - vem som än frågar". I boken "Aus Görings Schriebtisch", som utkom 1947, är brevväxlingen kommenterad. Boken anmäldes i Dagens Nyheter följande år; att journalisten Josef Oliv inte skulle ha haft kännedom om detta förefaller märkligt.
Under våren 1949 skickades arkitekten Jan Wallinder ner till Capri för en första inspektion av Villa San Michele. Den förste indendenten, Josef Oliv, anlände under sommaren samma år. Byggnaderna hade ett omfattande underhållsbehov och regeringen var tveksam till att mottaga donationen, men övertalades av bland andra kronprins Gustaf Adolf.
I juni 1950 grundades den statliga Stiftelsen San Michele, vars syfte var och alltjämt är att gynna de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Italien.
Så jobbar vi med nyheter