Historien visar att jämställdheten ökat

Jo, applåden som följde på Gertrus Åströms 1,5 timmar långa föredrag var både lång och varm. Det hölls under temadagen Kön, makt och jämställdhet, som arrangerades av Gotlands jämställdhetsråd, där kommun- och länsledning ingår. Kommunalrådet Sonia Landin och landshövding Marianne Samuelsson invigningstalade inför hundratals företagare, organisationsföreträdare, politiker och kommunanställda. Så bjöds plats på scenen för Gertrud Åström, som har arbetat med jämställdhetsfrågor i större delen av sitt liv. Mestadels med Statliga offentliga utredningar, som arbetar, betänker och levererar propositioner till riksdagen som fattar beslut om nya lagar, reformer eller mål.
SOU må låta trist, menade Åström, men slog fast att det i själva verket är ?himla kul!?.
? Vad gör vi i Sverige när ett fenomen blir ett problem? Jo, vi tillsätter en utredning. SOU är en ständig källa till glädje och det kommer ungefär 150 per år!

Mycket har hänt
Hon iscensatte en kunskapsresa genom jämställdhetspolitikens och -attitydernas utveckling. Föredraget fokuserades på vilka frågor som varit mest aktuella, hur de bearbetats och av vilka. Tidsaxeln tog sin början på tidigt 70-tal, då den nytillträdde statsministern Olof Palme slog fast att jämställdhetsfrågor inte kan behandlas som en isolerad företeelse, utan att de påverkas av och påverkar större sammanhang.
Fokus riktades då mot arbetsmarknadsfrågorna, eftersom behovet på arbetskraft var enormt men kvinnor, framför allt gifta sådana, hade svårt att få arbete. Åström nämnde Alva Myrdal, Kerstin Hesselgren, Camilla Odhnoff och Karin Kock-Lindberg (den första kvinnan i en svensk regering) som starka namn i utvecklingen. År 1971 avskaffades sambeskattningen, tre år efteråt kom Föräldraförsäkringen och senare, starkt pådrivet av kvinnorörelsen, reformer som fri abort, barnomsorg och lika rätt till arbete.

Bra fart på 70-talet
? Det kallar jag ?perioden med kvinnokulturtjosan?. Vi skulle sticka tröjor, gå ut i naturen, koka mossa och färga våra egna garner. Det traditionellt kvinnliga skulle ?uppväderas?.
Männen skulle å andra sidan förändra sig, slog handlingsplanen fast. Mansläger med medföljande barn anordnades, den första jämställdhetslagen och ett handlingsprogram för kvinnor i idrotten antogs och FN lyfte för första gången frågorna om våld mot kvinnor och könsstympning. I början av 80-talet genomfördes en enkät bland svenska män, där resultatet blev att de ?i princip? var för jämställdhet. Det tolkar Åström positivt.
??Man ska inte uppröras över de principiella förskjutningarna, utan hålla ögonen på dem???det är dem som förebådar förändring.

Maktutredning
? Efter det har ingen vågat ha mindre än det och det vore nog politiskt självmord att försöka.
Den senaste övergripande propositionen, den som fortfarande anger tonen för svenskt jämställdhetsarbete, är Delad makt???delat ansvar (SOU 1993/94:147). Den antogs av den borgerliga regeringen, som konstaterade att jämställdhetsfrågorna inte ska behandlas isolerat, utan med ett övergripande perspektiv och specifika politiska åtgärder med genomslag på alla områden.
??Känner ni igen orden? Det är nästan precis samma sak som Palme skrev 1972...
Med det konstaterade Gertrud Åström att frågorna och perspektiven fortfarande är desamma, samtidigt som enormt mycket har hänt. Det senaste stora uppsvinget fick jämställdhetsdebatten efter vänsterpartiets framgångar i valet -98.
??Då blev alla partiledare feminister! Och retoriken höjdes, helt klart, sade hon och konstaterade att även FN har klivit vidare, genom att återuppliva dialogen kring mänskliga rättigheter???skälet till att vi alla måste fortsätta arbeta med jämställdheten, menade Åström.

Lokala exempel