Barn- och elevombudet har stämt Gotlands kommun och kräver 40 000 kronor i skadestånd till pojken.
Mamman berättade för rätten om sonens lidande. Om hur han så gott som dagligen utsatts för glåpord och fula tillmälen av andra elever.
Hon berättade hur han blivit slagen i huvudet med både bollar, en racket och böcker. Och sedan skrattats åt när han blev ledsen och grät.
Hon berättade om när han kom hem med blodutgjutelser på magen sedan en elev snärtat till honom med en hopvirad våt handduk.
Förvärrad situation
- Situationen blev bara värre och värre. Han som varit en glad och sprallig kille blev inbunden, tyst och rädd. Han ville inte gå till skolan och på nätterna drömde han mardrömmar, berättade hon.
Mamman hade slagit larm till skolan redan i slutet av augusti. Hon hade täta kontakter både med rektorn och pojkens lärare.
- De ringde mig flera gånger i veckan, berättade mamman.
Det hölls elevvårdskonferenser, pojken träffade skolkuratorn och när han inte vågade gå ut på rasterna bestämdes att han fick sitta i biblioteket och läsa. Han fick också skriva på ett slags kontrakt där han lovade att inte lämna skolan.
- Jag ville vara tillmötesgående och accepterade det här, men situationen bara förvärrades. Min son blev bara mer avskärmad och ensam.
När pojken en dag i november sa till sin mamma: "Jag förstår inte varför jag ska leva? Jag kan lika gärna dö", insåg hon att det gått för långt och anmälde skolan till Skolverket.
- Så dåligt som min son mådde då ska inget barn behöva må, sa hon.
Anmälan resulterade i att dåvarande Skolverket riktade skarp kritik mot Gotlands kommun och Stenkyrka skola. Och när Gotlands kommun inte ville betala det skadestånd på 40 000 kronor som utkrävdes har frågan drivits vidare.
Rättegången i går var historisk så till vida att det var första gången Skolinspektionens barn- och elevombud låtit ett fall där en elev mobbats av andra elever prövas i domstol med stöd av den nya skarpare lagstiftningen.
Fallet kan därför väntas bli prejudicerande.
Inga bevis
Båda parter vidhöll under förhandlingarna i sina tidigare uppfattningar.
Lars Arrhenius, barn- och elevombud, menade att pojken utsatts för allvarlig kränkning och att skolan inte gjort vad laget kräver för att förhindra det som skett.
- Om skolan haft en likabehandlingsplan så som lagen kräver skulle inte detta ha hänt, sa han.
Skolan agerade för långsamt, gjorde fel saker och la ett alltför stort ansvar på den mobbade pojken, menade han.
Kommunjuristen Patrik Pettersson, som förde Gotlands kommuns talan, ville inte gå med på att pojken utsatts för allvarliga kränkningar.
- Det har inte gått att bevisa, varken skolans personal eller de andra eleverna har uppfattat att pojken varit utsatt på det sättet, sa han.
Han menade också att om skadestånd döms ut på så svag bevisning finns risk att andra föräldrar konspirerar om att deras barn mobbas bara för att få ut 40 000 kronor av kommunen.
- Jag anser inte att det ska utgå skadestånd, sa han. Han ansåg inte heller att skolan brustit i sitt agerande.
Två syften med skadestånd
Lars Arrhenius såg två syften med skadeståndet. Dels att ge upprättelse åt den kränkta eleven och dels som påtryckning på skolan.
- Skolan vill inte riktigt ta i det här, sa han. Man säger ofta att det är fel på eleven eller skyller på den eller den diagnosen. Men det duger inte, det är skolans ansvar att garantera en trygg miljö för alla elever.
Den då 10-årige pojken började terminen därpå i en skola i Visby. Nu går han i sjätte klass i en specialskola på ön sedan det konstaterats att han lider av Aspergers syndrom.