Sune Liljeström är djurskyddshandläggare vid Länsstyrelsen på Gotland.
Rättelse: I en tidigare version av texten förekom en bild på en ko där det tydligt framgick vilken gård den var uppfödd på. Det var ett felaktigt bildval – gården har ingen koppling till händelsen som beskrivs i texten.
Av förklarliga skäl finns det ingenting att vinna på att skicka dräktiga kor till slakt. För mjölkkor är ju kalvningen startskottet för mjölkproduktionen till exempel, och för det mesta görs noggranna kontroller av djuren innan de skickas iväg. Men trots det så blir det fel ibland.
I förra veckan fick länsstyrelsen kännedom om en högdräktig ko som gått till slakt, och där lantbrukaren enligt utredningen inte haft en aning om att kon varit dräktig. Men det är bara få fall som kommer till länsstyrelsen.
– Man får inte transportera högdräktiga djur, det finns reglerat i transportföreskrifterna och det är bara de som transporterats och som ska föda inom 28 dagar som kommer till vår kännedom, säger Sune Liljeström, handläggare vid Länsstyrelsen på Gotland.
I regel ska djuren dräktighetskontrolleras innan de skickas iväg från gården med transport, men inte ens då är det säkert att allt blir rätt.
– När sånt här kommer till bondens kännedom blir de ofta bestörta. I vissa fall gör bonden dräktighetsundersökningen själv, i andra fall görs den av seminpersonal eller veterinär genom att man går in genom ändtarmen och känner efter. Men även experter kan missa en dräktighet, säger han.
Just i det här fallet hade det inte gjorts någon undersökning före transport eftersom bonden ansåg det helt omöjligt att kon kunde vara dräktig. Kon hade varken gått med tjur eller blivit inseminerad enligt lantbrukaren.
– Bonden är jätteoförstående och var övertygad om att kon inte var dräktig. På något jädra vis måste kon ju ha varit i kontakt med en tjur. Planen var att den här kon skulle ha kalvat i somras egentligen. När den inte gjorde det antog bonden att kon inte kunde bli dräktig varför den skickades till slakt, säger Sune Liljeström.
På slakterierna finns Livsmedelsverkets veterinärer och officiella assistenter vars funktion är att besiktiga alla djur en gång före slakt och en gång efter slakt. Det här görs av flera anledningar. Det ena är för att i tid uppmärksamma om ett djur kan ha någon sjukdom som i förlängningen gör livsmedlet farligt, och den andra anledningen är för att kontrollera djurskyddet.
Det var vid efterbesiktningen när slaktkroppen och organen skulle kontrolleras som fostret upptäcktes.
– Djurskyddet i det här läget handlar till exempel om att högdräktiga djur inför en förlossning får en uppluckring av bäckenfogarna, vilket skapar instabilitet och kan orsaka stor smärta vid transport. Om man efter slakt upptäcker ett stort foster så är det veterinären som får bedöma om ärendet ska vidare till länsstyrelsen, säger Christian Berking som jobbar med kontrollstöd på Livsmedelsverket.
Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet utreder vad som ligger bakom händelsen. I vissa fall, och om det är upprepade förseelser – görs åtalsanmälan. Anmälan kan även Livsmedelsverket göra.
– Det är inte roligt för någon. Inte för bonden och inte för personalen på slakteriet som måste ta hand om fostret. I det här läget är kalven fullt utvecklad och det är ett etiskt ställningstagande att inte rädda sådana kalvar ens om man skulle kunna, säger Sune Liljeström.
Alla är överens om att det här inte får hända igen. Det viktiga arbetet ligger i att begränsa misstagen.
– Det finns inget uppsåt. Samtidigt måste man göra vad man kan, och i det här fallet handlar det om att dräktighetskontrollera även om man inte tror att kon är dräktig, säger han.