Högriskområden måste saneras

Länsstyrelsen lät i höstas undersöka marken vid sju misstänkt förorenade platser, där det tidigare bedrivits olika former av miljöfarlig verksamhet.
Rapporterna är nu klara och en ny riskklassbedömning har gjorts. Av de sju områdena (se faktaruta) bedöms två fortfarande ligga i högsta riskklass vad gäller markföroreningar.
- Här måste vi nu gå vidare och göra en mer detaljerad undersökning för att få reda på exakt var föroreningarna finns, vilka ämnen det handlar om och vilka halter. Även ansvarfrågan måste vi gräva djupare i, säger Mattias Vejlens.
Sedan gäller det för myndigheten att ansöka om pengar från Naturvårdsverket och göra en upphandling så att områdena så snart som möjligt blir sanerade.

Dioxin i dricksvatten
Vid Hejdeby marmorbrott har skrotverksamhet med bland annat kabelbränning bedrivits. Ända in på 1990-talet brändes kablar där. Mycket höga tungmetallhalter har hittats i marken och även olja i höga halter.
Allvarligast är ändå förekomsten av dioxin i dricksvattenbrunnar både i den inne på området och i två på närliggande fastigheter.
- Dioxin ska inte finnas i grundvatten. Det här måste saneras, säger Mattias Vejlens.

Bör inte drickas
I rapporten står att halterna är förhållandevis låga och att risken för människor inte bedöms vara akut.
Mattias Vejlens säger dock att halterna i brunnen inne på området är så höga att man inte bör dricka av vattnet.
Vid Petarve i Sanda vid Sanda valskvarn har kvicksilverbetning skett i cirka 30 års tid fram till slutet av 1980-talet. markundersökningen visar att höga halter av kvicksilver läckt ut i marken. Man har även hittat kadmium, bly och zink.

Kvicksilver i Sanda
Men det är framför allt halterna av kvicksilver som gör att området placeras i riskklass 1 (mycket stor risk). Halterna är så höga att länsstyrelsen vill få en ny detaljerad undersökning gjord så fort som möjligt för att kunna påskynda en sanering.
Vad kostnaden för de här båda saneringarna blir är svårt att säga i dag.
- En tumregel är att varje ton jord man måste gräva bort kostar mellan 1 000 och 1 500 kronor. Hur mycket det blir här vet jag inte, men det är ganska begränsade områden. Det kommer inte i närheten av Södervägs brädgård som ju diskuterats mycket. Det kan kanske handla om någon miljon kronor, säger Mattias Vejlens.
Länsstyrelsen ansöker varje år hos Naturvårdsverket om anslag för den här typen av undersökningar av misstänkt förorenad industrimark.