Hoj där, Hojskär, Majgu, Grauten
Visst är det sköna namn på öarna utanför Slite och Hellvi. Dessutom är de flesta av dem försedda med fyrar eller sjömärken, varför ett gäng medlemmar i Svenska Fyrsällskapet i helgen gav sig ut på en studieresa dit.
Från Sjövärnskårens trossbåt med det passande namnet "Duktig" var det ytterst nära att vi kunde gå iland på Lillgraut, men trots den effektiva ilandstigningsrampen var bottenstenarna för många. Men vi var bara ett stenkast från den rödmålade Grauten-fyren, byggd 1911. Förr sköttes den av Kyllaj-lotsarna, idag drivs fyren av solpanel.
Hojskär har ingen fyr men väl mängder av skarvar. Den lilla holmen var alldeles svart av de stora fåglarna, precis som de flesta andra öar vi besökte. Många träd lyste vita och avskalade.
Även ute på Kittlarna, ett betongkummel utan land omkring sig, satt skarvarna och vakade.
Skenalden har en drygt sex meter hög stång, rest redan 1870 och nyligen renoverad av Othem-Boge hembygdsförening. Samma förening har rustat den pampiga båken på Majgu. Båken, som patron Grubb lät uppföra 1851 (fast handlare Eneqvist byggde en mindre båk här ännu tidigare), har på toppen en stång med en rejäl trätunna högst upp. Intill syns fortfarande den gamla lotsstugan.
Majgu har också en liten fyr, byggd 1914. Också den drivs med solceller från att tidigare ha varit en gasfyr. Dagens kunnige guide, förre chefen för Gotlands sjötrafikområde Jan Ströberg, berättade att man från gotländskt håll en gång gjorde experiment med engångsbatterier här. Det fungerade bra, men på Sjöfartsverket i Norrköping var man inte intresserad.
Genom Smällhålet, sundet mellan Asunden och Grunnet, tog vi oss till Enholmen för matrast. Också Grunnet har en liten fyr från 1914, byggd av Cementa som hjälp för infarten till Slite, medan Enholmen ju mest är känd för sina gamla besfästningar.
Så jobbar vi med nyheter