Vi träffas i Visby domkyrka och Åsa Höjer låter sig fotograferas under de enorma ljuskronorna och höga valven.
Hon uppskattar kyrkorummet och den stillhet det rymmer. Inte bara i domkyrkan utan i kyrkor i allmänhet. Hon har faktiskt besökt alla Gotlands 92 medeltida kyrkor. Och hon beskriver sig själv som "kristen till kulturen".
- Jag hade egentligen ingen relation till kyrkan innan jag började jobba här. Inte i religiös bemärkelse. Men jag bär med mig den kristna kulturen och tycker det är viktigt att kunna lyfta fram den. Jag har hört begreppet "kristen light", men själv kallar jag mig hellre "kristen till kulturen", säger hon.
I botten är hon fotograf. Eller, om man går ännu längre tillbaka, konsumföreståndare.
- Jag jobbade i olika konsumbutiker i Uppsalatrakten i sex år och fick tidigt chansen att delta i en utbildning för butikschefsaspiranter. Jag var bara 22 år när jag första gången fick en egen butik, berättar hon.
Men hon hade en stark kreativ ådra som ville något mer. Åsa utbildade sig till fotograf och det var då hon också på allvar förälskade sig i Gotland.
Folkan i Hemse
Hon gick fotolinjen på Folkan i Hemse för tio år sen. Där träffade hon också sin sambo och när de efter att ha flyttat runt några år på fastlandet skulle slå sig ner mer permanent valde de att återvända till Gotland.
- Det finns en konstnärlig frihet på Gotland som tilltalar oss. En frihet att leva sitt liv så som man själv vill, säger hon.
De köpte hus i Levide och där bor de nu med hund och fotofirma. Fast för Åsas del har det fria fotograferandet fått stå tillbaka lite de senaste åren på grund av hennes andra jobb.
- Jag vidareutbildade mig för tre, fyra år sedan i medie- och kommunikationsvetenskap, berättar hon.
Och det var efter det hon kom i kontakt med kyrkan. Hon såg en annons om att Klinte pastorat sökte en informatör på 20 procent.
- Jag tänkte att det kunde passa bra och sökte, men fick den inte. Men stiftets informatör ringde upp mig och sa att det fanns andra liknande tjänster och så småningom fick jag först en tjänst Dalhem och sen även den i Stenkyrka, berättar hon.
Kommunikatör
Sen fick hon en halvtid i domkyrkoförsamlingen och under en period vikarierade hon som informatör för stiftet. Idag jobbar hon heltid som kommunikatör för Visby domkyrkoförsamling.
- Jag halkade verkligen in i kyrkan på ett bananskal, säger hon.
Hon hade ingen alls knytning till kyrkan innan.
- Jag är medlem i Svenska kyrkan, men mina kontakter med kyrkans verksamhet var mycket sparsamma innan jag började jobba här, säger hon.
Kyrkans barnkör
Hon berättar om hur hon som barn brukade följa med en kompis som sjöng i kyrkans barnkör och att hon själv gärna ville komma med där.
- Men då sa min kompis att det nog inte var någon idé att jag sökte för jag kunde ju inte sjunga. Det var nämligen intagningsprov för att få vara med. Tänk dig inträdesprov för 8-åringar i kyrkans barnkör, suckar Åsa Höjer.
Hon tänker på det ibland när hon ser all den öppna och positiva barn- och ungdomsverksamhet som kyrkan bedriver idag. Och det är just barnverksamheten, alla ungdomsgrupper och arbetet bland gamla och socialt utsatta hon gärna vill lyfta fram.
- Det görs så mycket gott i församlingen och mitt arbete är att synliggöra det för fler, säger hon.
Åsa Höjer har jobbat för domkyrkoförsamlingen i två år nu. Och hon tycker att hon har ett jättebra jobb och den bästa tänkbara arbetsgivaren.
- Jag kan jobba väldigt fritt. Det är högt i tak och mycket tillåtande. Här finns en stor öppenhet för nytänkande samtidigt som man har respekt för det som varit, säger hon.
Konflikter har hon bara läst om i tidningen.
- Personligen har jag inte märkt av några konflikter på arbetsplatsen. Men det kan väl bero på hur man är som människa. Jag är nog en ganska positiv person, säger hon.
Möts på nätet
Hennes arbete handlar om att informera om och marknadsföra församlingens arbete. Hon producerar tidningar och trycksaker av olika slag, håller kontakt med media, och sköter församlingens hemsida och övrig webbverksamhet.
- Den värld vi lever i idag kräver att man möts på nätet. Det är inte längre kyrkbacken som är mötesplatsen, säger hon.
Hon berättar om Svenska kyrkans bönesajt där vem som helst kan skriva en bön och om man vill också få den anonymt skickad till en domkyrka och uppläst där.
- Otroligt många går in där. Vi har med böner från sajten varje vecka på Nikodemusmässan. De kan handla om allting, ämnesvalet är väldigt brett. Alltifrån hjälp med ett stundande matteprov till någon som ber för en döende anhörig, berättar Åsa Höjer.
Dokumenterade öns kyrkor
När GT gick in på sajten i torsdags fanns där 68 902 böner. Bönen är viktigt, för många fler än man kanske tror.
Vi talar om begreppet tro.
- Tro kan vara så mycket, menar Åsa. Och vad är det egentligen att vara religiös? Svenska kyrkan är en uttalad folkkyrka, den är öppen för alla och det är viktigt för mig. Hit är alla välkomna, du måste inte gå i högmässa varje söndag och vara uttalat kristen för att få vara med, säger hon.
Människor söker sig till kyrkan av olika skäl. För Åsa själv är den kulturhistoriska biten viktig. Hon gjorde för några år sedan ett projekt där hon i bild dokumenterade samtliga öns medeltida kyrkor.
- Jag var nyfiken på kyrkorna och ville veta mer om vad som hände inne i dem, jag ville träffa de människor som besökte dem, berättar hon.
Kreativt sysselsatt
I åtta månader jobbade hon med projektet. Hon var inne i alla kyrkor utom två, som var stängda. Men ofta var det tomma kyrkorum hon mötte.
- Min dokumentation består till hälften av svartvita foton på människor och hälften är bilder på tomma kyrkorum, berättar hon.
Hennes utställning har bland annat visats i domkyrkan. Men det var innan hon började jobba där.
Hon jobbar fortfarande med en del utställningsprojekt och eget fotande vid sidan om informatörsjobbet. Just nu handlar det bland annat om hennes bidrag i den samlingsutställning som gotländska konstnärer ska ha i Nottingham i sommar.
- Jag är en sån person som alltid är igång. Jag är kreativt sysselsatt vare sig jag är på jobbet här i kyrkan eller hemma, säger hon.
Fritid då?
- Jag är aldrig ledig. Eller jo, jag har ju hus med trädgård och hund, svarar hon.