Hojkörning kräver fingertoppskänsla

Johan Brandt är en av de instruktörer som kommer till ön när motorcyklisterna på Lelle-träffen ska köra på Gotland Ring. Att han kör med fingertoppskänsla är det ingen tvekan om; när GA:s utsände tog bilden på honom i en av banans kurvor passade han på att känna på den heta asfalten med fingertopparna - allt för bilden!
Christina Grill, 60, tycker att fler äldre damer ska ställa upp på den här körningen.
- Det är det roligaste som finns, konstaterar hon.
År 2004 var det premiäråkning för Christina och sedan har åkningen på Gotland Ring varit ett måste varje år den här veckan.

Kontrollerat
Måndagen var som sagt en dag för de riktiga entusiasterna bland åkarna. Senare under veckan räknar man med riktigt många deltagare varje dag.
Det är ett ypperligt tillfälle för de motorcyklister som vill köra fort lagligt och under kontrollerade former. Förarna delas upp i tre klasser - de ovana, mitt-emellan-vana och svåra gruppen.
- Sverige är mellanmjölkens land och följaktligen anmäler sig de allra flesta till mellanklassen, avslöjar Niklas Carlberg, ordförande i Gotland Racing Club.
Man lyckas i alla fall "spilla" över deltagare till de andra två klasserna så att det blir drägligt många i mellanklassen, enligt Carlberg.

Ökat intresse
Under fyra år har deltagarna på Lelle-träffen kunnat köra på Gotland Rings fina bana i Storugns och detta har fört med sig att träffens deltagarantal har öka. Träffen har blivit intressant, inte bara för dem med tunga glidarbågar, utan även för dem med mer sportiga motorcyklar som vill åka fort med höga motorvarv.
Man åker i 17-20 minuter och det har visat sig vara alldeles lagom.
- Det är varmt och det är mer fysiskt jobbigt att köra motorcykel jämfört med bil. För de ovana är det lagom lång tid, säger Niklas Carlberg.

Broms och spårval
Carlberg berättar att det finns minst två instruktörer per grupp. Förarna får lära sig bromspunkter, spårval och matnyttiga körtips. Det har visat sig viktigt att instruktörerna finns tillgängliga för gruppen hela dagen. De åker på banan med gruppen och det är lätt för deltagarna att ta kontakt och fråga om saker.

Ideellt
Niklas Carlberg berättar att arrangemanget inte ger något större ekonomiskt tillskott för GRC och att medlemmarna ställer upp ideellt. Instruktörerna betalar sina egna biljetter på färjorna och ställer upp med sina egna motorcyklar. Den enda hjälp klubben får utifrån, är viss sponsring från en känd däcktillverkare.
Man har hittills varit förskonade från svårare olyckor och säkerhetstänkandet runt banan är på hög nivå. Det finns sjukvårdspersonal och terrängfordon redo att sättas in.
Alla motorcyklar besiktas och förarnas utrustning gås igenom, innan klartecken ges för deltagande.