Att Lydia Olofsson från Kappelshamn trivs med sitt jobb går inte att ta miste på.
Hon prisar sin arbetsplats och sina jobbarkompisar.
- Det är så fin gemenskap här och jag har fått så många vänner sedan jag började. Vi har verkligen kul på jobbet. Framförallt har jag lärt mig mycket, mest om människor och hur de reagerar i olika situationer, förklarar Lydia Olofsson.
Hon berättar om kritik och arga resenärer, om husdjuren som måste sitta i bur på snabbfärjan och om förseningar och inställda turer.
- Allt detta får vi ta emot. Men jag är väldigt stresstålig och när jag åker hem till Kappelshamn lämnar jag jobbet i stan. Jag försöker bara minnas alla glada människor som jag också möter i mitt jobb. Alla som är glada för att de kommit till Gotland och höra hur de prisar vår ö. Det är i alla fall de flesta som passerar här, säger hon.
Passade perfekt
Lydia Olofsson hamnade på terminalen av en slump och hon har en fantastisk levnadshistoria.
- Jag var hemmafru när mina tre barn var små. Sedan städade jag på lasarettet och jobbade en kort tid på Strandgården i Fårösund. Men kroppen orkade inte med sådant jobb så jag gick till Arbetsförmedlingen och de rekommenderade mig att söka jobb här, berättar hon.
Det lyckades alltså och jobbet passade henne perfekt.
- Jag fick faktiskt läsa lite svenska först. Jag var ovan att prata svenska med så många människor.
Mötte gotlänning i USA
Lydia Olofsson är född i Tyskland och när hon var tre år flyttade familjen till USA.
Där växte hon upp och hade väl tänkt sig att stanna där.
- Men så träffade jag en fantastisk pojke, säger hon. Han var så snäll och fin och han var gotlänning. Så jag hamnade här, först i Lärbro och lite senare i Kappelshamn. Vi har nu varit gifta i 41 år. Han var och hälsade på sin syster i San Francisco och jag råkade vara bästa vän med hans syster. Det var så vi träffades, fortsätter Lydia.
Lydia Olofsson är fortfarande amerikansk medborgare men har permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Flytande engelska
- Min man brukar säga att jag ska bli svensk medborgare, men det har inte blivit av ännu. Kanske jag blir det senare. Jag har mina bröder i USA och det känns bra att fortfarande vara amerikansk medborgare.
Fördelen med hennes bakgrund var ju att hon talade flytande engelska och när hon fick bättra på svenskan lite så fungerar det bra för henne att prata med både svenskar och utlänningar som ringer och bokar sina biljetter hos henne.
- Jag tror det är min amerikanska bakgrund som gör att jag klarar stressen här så bra. Jag är van vid stress från tiden där, säger hon.
Pensionär nästa år
Nästa år blir Lydia Olofsson pensionär.
- Jag vill egentligen inte sluta jobba men det ska ändå bli skönt. Jag har problem med kroppen, har gjort en höftoperation och har ont lite här och där. Men jag hade gärna jobbat här flera år. Nu är jag glad över de år jag fick på denna arbetsplats, säger hon.
Har fullt upp
Hon ser fram emot lite mer tid i trädgården hemma i Kappelshamn.
Det är många böcker som väntar på att bli lästa och hon har en man som hittar på nya saker.
- Vi är båda sådana som vill att det händer saker hela tiden, säger hon. Vi kommer att ha fullt upp men jag kommer att sakna jobbet och mina fina arbetskamrater.